Höra hur gamla språk lät?

Jag tycker det är intressant att höra lingvister läsa hur gamla språk (från före år 1000 eller så) kan ha låtit. Nedan är några länkar till gamla germanska språk.

Gotiska: http://www.youtube.com/watch?v=WkKrS5yOPFI
Gammal engelska (anglosaxiska): http://www.youtube.com/watch?v=RLJGTYkEKLI
(Väst)nordiska: http://www.youtube.com/watch?v=1S7b1eDTnK8
Gammal högtyska: http://www.youtube.com/watch?v=wC_BTrC_uNU

Det skulle vara intressant att gå ännu ett steg längre bakåt och höra hur rekonstruerad proto-germanska kan ha låtit (gotiska är väl det som kommer närmast).

Att gå ännu längre tillbaka i tiden och höra hur rekonstruerad proto-indo-europeiska kan ha låtit skulle också vara väldigt intressant.

Jag hörde vid något tillfälle en person läsa en sumerisk text på TV. Det skulle också vara intressant att höra igen.

Om ni har länkar till hur gamla språk kan ha låtit så skulle det vara väldigt intressant tycker jag.

Det är ju nästan omöjligt att veta hur språken lät, jag menar, om vi lyssnar på ProfASAr igen: http://www.youtube.com/watch?v=jLlPYvuyk_E så får jag intrycket att min dagliga svenska är mer lik den fornnordiska än hans. Vi behöver åtminstone en med svenska som modersmål för att få en mer rättvis bild av språket. Annars är det intressant.

Jag tror precis tvärtom. Han går antagligen enbart efter forskningen och blandar inte in eventuell modern svenska så som en med svenska som modersmål hade gjort. Tyckte det lät ganska trovärdigt faktiskt.

Nja han översätter fel ett par gånger så han övertygar inte mej med diverse uttal av äldre svenska.

Ett tydligt exempel är konungher - det uttalar han med ett tydligt H och nästan ett Ö istället för O, vilket är helt fel.

Och på runsvenska så kan jag sätta en stor peng på att F i mycket han säger ska uttalas med ett V-läte (liksom isländskan gör idag).

Vet du att det är fel eller antar du bara? Jag har ingen aning, men med tanke på att det heter könig i tyska så kan det väl förr mycket väl ha uttalats mer åt "ö"-hållet än dagens "o"?

Nej, tyskans ö-ljud (ett i-omljutt o) förutsätter suffixvarianten med -i- (*-inga-) medan de nordiska språken hade *-unga-.