Är krisen snart över?

Glada politiker och tyckare i media påstår att vi nu befinner oss i början till slutet på den ekonomiska krisen. Minsta lilla svala tas till intäkt för en ljuv sommardröm. Förra veckan lyckades Barack Obama se ljus i tunneln och deklarera sin starka tro på en snar återhämtning av konjunkturen.

Visserligen förlorade 467 000 amerikaner sitt jobb i juni men enligt Obama bestod det ljusa i att det var 140 000 färre än månaden innan. Så kan man naturligtvis se på saken. Står man oskyddad i ösregn är det alltid en tröst om regnet mildras en aning. Eller blir man inte lika förbaskat blöt in på bara kroppen?

Det har väl varit kris sedan 90 ungefär och den tycks fortfarande inte ta slut.

ända sedan oljekrisen 73 har det väl bara gått ner va?

Felplacerad tråd, skickad från Anarkism, aktivism och socialistiska ideologier.
/memnok

Knappast, vi har har bara sett början! De obegripligt gigantiska krigspaket som lagts i USA och dels många andra länder har kanske mildrat effekten de närmaste året men vi kommer se en försämring. USA har fortfarande uppblåst bostadsmarknad och risken finns att Dollar den närmaste framtiden inte anses som ett tillförlitligt betalmedel värden över och då kommer räntan på de Amerikanska lånen slå i taket och vi sitter med skit upp till halsen.

Vad exakt är det för kris vi talar om?
Symtomer?
Orsaker?

Tror han är anhängare av Peter schiff, som förutspått nuvarande krisen altsedan 2002.
Han har en videoblogg på www.youtube.com/peterchiffchannel
Hans förutsägelser om kommande kris i USA med hyperinflation är väldigt skrämmande.

Svaret på rubrikens fråga är inte så uppenbart och beror inte bara på vad som händer med arbetslösheten. Däremot beror utvecklingen framöver mycket på vad som sker på den amerikanska marknaden. En internationell uppgång är i det närmste omöjlig utan en återhämtning i USA.

Så vad har egentligen skett på den amerikanska arbetsmarknaden under det nya århundradets första omtumlande år? Sedan den nuvarande recessionens början i december 2007 har antalet jobb i USA minskat med 6,5 miljoner och om vi till det lägger de 127 000 jobb per månad som borde skapats för att hålla takt med befolkningsökningen är det i själva verket 8,8 miljoner färre jobb än vad som borde ha existerat. På kort tid har därmed alla nya jobb sedan år 2000 försvunnit. I dag finns det strax över 800 000 färre jobb i den amerikanska ekonomin jämfört med februari 2001. Nio år har raderats ut.

Nu beror ju inte en återhämtning enbart på situationen på arbetsmarknaden. Den stora majoriteten har ju fortfarande sina jobb kvar även när arbetslösheten stiger mot tio procent och över. Vi måste också se till vilka som är de stora drivkrafterna bakom varje ekonomi. För den amerikanska ekonomin finns det ingen hemlighet. Strax över sjuttio procent av landets BNP utgörs av hushållens konsumtion. Det har spekulerats i att den svaga dollarn skulle kunna stimulera en återhämtning via USA:s export. Men landets export utgör just nu bara 10,8 procent av BNP. Att jämföra med 54,7 procent för Sverige. Tyskland, som likt USA har en stor hemmamarknad, exporterar för hela 40,9 procent av BNP. Så för USA:s del finns det inget slut på krisen så länge hushållen lagt spenderbyxorna på hyllan.

Det finns ett stort hinder för att hushållens konsumtion ska ta fart inom kort. Lönerna för vanliga lönearbetare i USA släpar efter mer än någonsin. De arbetandes löner i USA har varken följt produktivitetens utveckling eller högre gruppers löner under flera decennier. Av summan av alla löneökningar sedan 1979 fram till 2006 gick 91 procent till de tio procent bäst betalda. Det vill säga att resten av de löneanställda fick nöja sig med nio procent. Resultatet blev naturligtvis en enorm ökning av ojämlikheten. En genomsnittlig vd-lön 1973 var 27 dollar i timmen för varje dollar som arbetaren tjänade. I dag tjänar en vd 275 dollar för varje dollar som den genomsnittliga industriarbetaren tjänar.

Frågan blir naturligtvis: hur var det möjligt att de amerikanska hushållens konsumtion, från de fattigaste till de rikaste, ökade stadigt under hela det nya århundradets början? Svaret heter skuldsättning, upp över öronen. Speciellt för de fattiga hushållen men också för vad som vanligtvis kallas den amerikanska medelklassen. Den rikaste tiondelen av hushållen följde inte samma mönster. De lånade i stället ut sina pengar till resten av samhället och kasserar nu in vinsterna. På vilket sätt? Tidningarnas ekonomisidor påstår sedan några månader att de amerikanska hushållen börjar spara på nytt. Från en negativ sparkvot sägs de nu spara 5-6 procent av de disponibla inkomsterna.

Men det finns spara och spara. Det finns spara som innebär att lägga reserver på sidan om att användas till senare konsumtion eller investeringar i kapitalvaror. Men det finns också spara som innebär att betala av anhopade skulder och det ger verkligen ingen stimulans till konsumtionen och den ekonomiska tillväxten. Det är vad den stora majoriteten av de amerikanska hushållen gör nu. De betar av skulder till banker, försäkringsbolag, mäklare och skulder på alla sorters kreditkort, köplån och studieskulder. Nya krediter är det inte att tänka på för tillfället. Den amerikanska kreditmarknaden är just nu lika snustorr som markerna i det sommarvarma Sverige.

Med det aktuella jobbutbudet, arbetslöshetens utveckling, skuldberget som ska betas av, och den torrlagda kreditmarknaden finns det inget som verkligen pekar på att vi ser början till slutet på recessionen. De kommande tio till tolv månaderna fortsätter arbetslösheten att öka. Varuproducerande företag fortsätter att minska sina lager innan maskinerna sätts igång igen och under tiden passar arbetsgivare på att avskeda många fler än vad de egentligen är tvingade till. Det gäller att ge profiterna en hjälpande hand. De som vill kalla ett sådant perspektiv ljust och början på bättre tider ska inte förvånas om de går till historien som illusionister.

Du glömde visst länken, så jag får väl hjälpa dig lite med den.
http://www.fjardeinternationalen.se/...rt-over-i-usa/

Förvånande att kristdemokraterna/mormonerna gillar vänstern så mycket att de ordagrant kopierar deras texter. Men samtidigt är det givetvis en väldigt positiv utveckling.

Ära vare Gud, själen, pengarna och socialismen.

Det är vad som ibland påstås i media, samt att det är svårt att få låna.

Offentlig ekonomisk statistik motsäger dock detta. Consumer Credit som Fed redovisar varje vecka visar inte någon nedgång. Den steg fram till 2008 och har sedan stabiliserat sig på den nivån. Dvs den varken ökar eller minskar.
Kreditkortsskulderna är nu högre än för ett år sedan, och har nog inte varit högre. Dock har inte just denna skuldtyp ökat speciellt mycket de senaste åren.

Det går inte heller att se att lån till fastigheter minskar. Snarast stabilisering där också.

Intressant är att lån till bilar var rekordhögt i Maj. Det har stigit en hel del under 2009.

Skulle folket amortera sina skulder så borde och M1 och M2 minska. Det gör de inte. De ökar. Speciellt M1 borde minska eftersom M1 till stor del utgörs av bankernas utlåning.

Så det är inte sant att folk har börjat amortera av sina skulder. Däremot verkar man ha stannat av med att öka skuldsättningen.

Det har ar den basta krisen sen 30-talet och jag vill aldrig att det ska ta slut!
Ljuset i tunneln ar godstaget som kommer rusande och kor over Obama.