Marknadsekonomi & Planekonomi

Skulle vilja höra era åsikter när det gäller marknadsekonomi och planekonomi. Vilka för- och nackdelar anser ni att det finns med de båda systemen?

Tack på förhand!

Nackdelen med marknadsekonomi är den ojämna fördelningen av rikedom.

Nackdelen med planekonomi är den jämna fördelningen av fattigdom.

En nackdel med planekonomi är att evolutionen som väljer ut dugliga samhällsformer inte verkar gilla den.

En av de bästa sakerna Churchill sa!


Marknadsekonomi:
Den kräver att du tar dig i skjortan och gör det du kan.

Planekonomi:
Du svälter.

Största problemet med planekonomi är ju just själva grundtanken, att det ska delas rättvisst. Då det resulterar i att det inte lönar sig att öka produktionen (du får inte mer för det?!), du tjänar inget på att forska något, etc etc.

All motivation försvinner då du inte tjänar något på att göra extra för dig, medans i marknadsekonomi är det motsatsen som är nackdelen. de som inte kan göra något får heller inget (om vi snackar 100% marknadsekonomi, utan socialbidrag etc etc).

Valet är ju inte så svårt, som tidigare har sagt, i marknadsekonomi kommer några vara fattigare än andra medans i planekonomi så kommer den ekonomiska tillväxten att vara väldigt låg och alla kommer leva i fattigdom.

Det är inget argument om det finns andra sätt att öka produktionen än att skapa privata incitament för det.

Det funkar ju inte heller.

Men du kanske är sugen på att dela med dig av ett planekonomiskt exempel, från verkligheten?

Så varken planering eller privata incitament funkar?

Ingen smiley i ditt senaste inlägg. Är du krasslig?

Jag kan dela med mig av ett planekonomiskt exempel från verkligheten: Sovjetunionen.

Den enda riktiga nackdelen med planekonomi är 5 års planerna. Ingen kan med full säkerhet planera inför morgondagen, så hur fan hade man tänkt sig att planera en hel nations ekonomi 5 år framöver?

Sedan när planerandet inte stämmer in med verkligheten så finns det inget man kan göra för att korrigera det. Detta lärde vi oss när Sovjet föll. Dock så kan jag berätta att livet i ett komunistiskt land kunnde vara rätt så bra (när 5 årsplanerna träffade rätt).

Med veckoplaner så borde det fungera mycket bättre?

Nu taggar vi ner liten pysen.

Ja, på vilket sätt växte Sovjet under åren, hmm, 1960 kanske är att ta i, "även en blind höna hittar korn".

Men ge mig en graf, som INTE kommer från fifflande kommunist-gubbar i Kreml från 1980 - 1989 sedan kan vi ju lägga den över USA:s linjer, får se vem som klarade sig bäst.

En annan liten parentes som man kanske ska ta i hänsyn, men vad vet jag, jag är ju tydligen inte frisk, är ju också att;
Sovjet kollapsade mycket tack vare sin ekonomisakpolitik, även om jag älskar Reagan så hade han mindre med Socjet kollaps än han önskade.

Om världen befolkades av logisk resonerande och rationella individer som hade samhällets mål för sina ögon så kanske planekonomi (och den tillhörande centralstyrningen) skulle kunna fungera. Nu består världen emellertid av människor.

Det finns ett huvudskäl till att planekonomi är dödsdömt. Det är att det är EN organisation, och att det är människor som gör karriär och fattar beslut i den.

I och med detta kommer inte beslutfattande/inflytelserika personer att tillsättas på basis av duglighet i verksamheten utan på deras förmåga att befrämja sina överordnades personliga intressen/välbefinnande. T ex kan ja-sägande vara en framgångsrik egenskap.

Man behöver inte gå till Sovjet för att observera det problemet. I de flesta (konkurrensutsatta) företag finns det enheter internt som fungerar planekonomiskt. Går vi tillbaka till 80-talet så gällde det t ex dataenheter.

Liten anekdot som en bekant upplevde på SAAB: ett program som ofta kördes på den centrala datorn av användarna var ovanligt ineffektivt skrivet. Det skulle vara kostnadseffektivt för företaget att skriva om det. Emellertid så fick dataenheten betalt av användarna för utnyttjad datortid, så en omskrivning skulle minska dataenhetens intäkter. En omskrivning fördes dock fram till datachefen som förkastade iden. (Kontrollfråga: var det befrämjande för karriären att föra fram förslaget, eller kanske envisas om det positiva i att genomföra det?).

För ett antal år sedan annonserade Nordkorea i världens tidningar. Det var dyra helsidesannonser som handlade om den Nordkoreanska ledarens förträfflighet. Var det väl använda pengar för Nordkorea då folket samtidigt hade knappt med mat? Kontrollfråga: den som kom det det här förslaget hade den personen gjort karriär på basis av sin duglighet i att fatta bra beslut för samhället, eller möjligen för sin förmåga att föreslå saker som tilltalade sina överordnades välbefinnande.

Sådana här fenomen finns i konkurrensutsatta organisationer också (så som anekdoten ovan visar). Dock blir den konkurrent som har mindre sådant mer effektiv och konkurrenskraftig.

Det är den största nackdelen med planekonomi (och centralstyrning).