relation med läkare

Någon är som har varit ihop med en doktor/läkare? Eller kanske har/haft en förälder som har det yrket? Hur påverkade det eran relation för övrigt? Jag kan tänka mig att dom jobbar väldigt mycket och är sällan hemma? O när dom väl är det är dom för trötta för att göra nåt särskillt. Samt att dom kan sticka när som hellst om det blir akut, så dom kan inte resta bort nånstans lite spontant.

Eller har jag helt fel och har blivit lurad av holywoods lögner? Men det varkar ju vara ett mycket mer krävande yrke än ett 7-4/5 jobb

Det där om att de kan bli tvungna att rusa helt oförberett stämmer inte. Vissa läkare har schemalagda bakjourer då de är hemma men förväntas stå till tjänst ifall de behövs. Är man helt ledig tror jag dock inte att det är särskilt vanligt att de blir inringda. Sen att läkare jobbar väldigt mycket stämmer väl men det gäller nog rätt många högutbildade yrken.

jo men typ det jag sa, at det kan kallas till tjänst fast när dom egentligen är lediga/slutat jobba för dagen. Lite småjobbigt med tanke på att det blir svårt att planera något ju, typ åka bort över helgen eller nåt. Eller det kanske är sälsynt dom blir tillkallade? (fast even then så kanske dom inte har tillåtelse att åka, utifall att)

hur mkt jobbar dom i veckan då?

Jag har både arbetat och försökt umgås med läkare.
Det mest slående med denna utmärkta, välutbildade och självmedvetna yrkesgrupp är att de VET ALLT, inte bara om medicin, och har i egna ögon sällan fel, och har de fel så har de ändå rätt för att världen ÄR fel. Så det är nog jätteroliga relationer. Dessutom är de jorden största "fröknar", allt ska bara ske omkring dem.
Var på en arbetsplats med 80 läkare, fem svarade när man hälsade. Dessutom gjort slut med en "vän" som är läkare, stod för fan inte ut med henne. Dessutom var hon frikyrklig, den andra stora varningsflaggan.

Till sist en rolig historia:
"Vad är det för skillnad mellan Gud och läkare?"
"??"
"Gud vet om att han inte är läkare"

Lycka till, du lär behöva det.

har svårt att tro att alla är så, men visst det är nog större risk att bli besserwisser o ser ner på andra när man har sånt yrke. Men jag hade knappast blivit ihop med nån som va så. Dock vet man ju aldrig, det kan ju bli så efteråt. Men inget jag oroar mig för nu.

Man kan väl snarare se det som att de jobbar övertid men får lov att vara hemma. Ofta räcker det med telefonkonsultation. Det blir nog inte så svårt att planera in resor. Man får väl åka när man inte har jour. Dessutom blir det ju en hel del komptid som kan tas ut i form av ledighet.

Kan nog förklara den där besserwisser grejen.

För att bli läkare måste du ha en förmåga att snabbt kunna stoppa i dig information och "behålla" den. Därför blir det nog lätt att de snappar åt sig information om lite allt möjligt och kan "behålla" den. Samtidigt som detta rör de sig i ett yrke där allt ska vara rätt, funkar inte att komma med kanske eller rena chansningar. Med draget komma ihåg samt ofta befinna sig i en miljö där rätt är det viktigaste så skapar man en besserwisser.

Kan tänka mig att vissa är bättre eller sämre på att hantera "rätt känslan".

En teori.

Mjo jag känner till fenomenet. Min äldsta kusin är sån. Han är dock skitschysst och trevlig men han är en besserwisser, skillnaden är att han ha rätt hela tiden xD eller så är det vi andra som inte kan argumentera emot. Men ja alla typer av know it all är dryga faktiskt.

Jag tror det där med attityden är mycket fördomar, de personer jag har haft kontakt med inom branschen har varit som vem som helst.

Naturligtvis finns det ju svarta får som inom alla "samhällsklasser". Om TS funderar att bli läkare, strunta i vad negativa människor tycker och gör som du själv vill!

Min egen far (pensionerad sen flera år) är läkare och kan faktiskt ibland vara envis som synden när det gäller att framhärda i någon uppenbart orimlig ståndpunkt. Mig brukar han dock lyssna på, alternativt hävda att jag eller "vi andra" hackar på honom när det påpekas att han fått något om bakfoten.

Apropå besserwissrar i allmännhet så är annars min erfarenhet att många faktiskt lägger ned den attityden om man bara kan visa att man är minst lika insatt i det ämne som de går runt och fäller uttalanden om. En del omöjliga personer händer det dock att man stöter på.

mjo men nog om deras besserwisser beteende, det är rätt ot.
och jag funderar inte på att bli läkare. Är nyfiken på hur det skulle va att vara ihop med en, om det påverkar förhållandet negativt eller om det är nästan som vilket jobb som hellst.
För det känns som att folk med sånna yrken lever för sina karriärer, dvs dom lever för att jobba. Själv jobbar jag för att leva. En rätt stor skillnad och undrar ifall det skulla sätta käppar i hjulet rejält eller om jag oroar mig i onödan så att säga.

Alla med erfarenhet med folk inom det yrke uppskattas. Ni som varit ihop med en, skaffat familj med en, haft en släkting eller nära vän med en etc.

Nu kanske jag missförstår dig, men det låter som att om du (vi lånar dig som exempel i detta fall TS) träffar en karriärmedveten person så kan den personen inte vara lycklig med dig, för att personen i fråga är alldeles för uppslukad i sin karriär?

Personligen tror jag att ju mer målmedveten och driven personen är ju lyckligare är han eller hon i fråga. I ett förhållande bör man ligga på samma nivå i livet för att kunna utvecklas tillsammans, så om du själv vet vad du vill (behöver naturligtvis inte handla om ett välbetalt jobb) så är det knappast några problem.

Dock om ena partnern i förhållandet jobbar för att komma dit denne vill i livet och den andre ligger och slöar på soffan hela dagarna, då borde man vända om. Men det där känner man ju av i början av förhållandet.