Den låga standardens ädla konst.

Hur mycket ska en bruksbil kosta?
600 000?
500 000?
400 000?
300 000?
200 000?
100 000?
70 000?
50 000?
20 000?
10 000?
5000?
3000?
2000?

Jag håller mig i allmänhet till den nedre delen av det här spannet, närmare bestämt till den fyrsiffriga delen av det här spannet.
I mitt yrke kör jag bilar i spannet 300 - 600 000 kronor och jag är måttligt imponerad.
Alltså, de är trevliga och som arbetsredskap är de vad jag kräver, du får mig inte att köra en tjugo år gammal 745 med sliten fjädring, krypande rost och spännande Luftkonditionering som taxi.
Privat däremot, det är en annan sak. Hur mycket mer tillförlitlighet och komfort för pengarna får jag om jag köper en V70 för 50 000, än om jag köper en Xantia för 5000? Hur mycket mer bruksvärde får jag för mellanskillnaden på 45000? Jag har köpt bilar för 2500 kr som gett mig fler mil för 500 kr i reparationer, än kompisar som köpt bilar för både trettio och fyrtio tusen fått ur sina, trots betydligt dyrare reparationer. Ok, deras bilar har sett bättre ut, men har de som bilägare varit lyckligare? Jag har skrotat bilar med ett leende när det efter ett halvårs ägande och 1400 körda mil behövts reparationer för 3-5000 för att klara besiktningen, medans kompisarna känt sig tvingade att slanta upp ytterligare 5-10 000 för att få sina fina bilar att vara tillåtna ett år till.
En kompis säger "hellre rutten hoj i bra väder, än bra hoj i ruttet väder". Jag håller litegrann med honom och tillämpar den låga standardens ädla konst när jag köper bil, jag vet vilka brister jag kan överse med och vad som måste vara friskt och sedan prutar jag. kan 50 000 kronor ge mig 3 000 mil i en rutten bil, eller ta mig ut genom bilhallens dörrar med en fin bil, så vet jag vilket som ger mig mest glädje för pengarna. Hur resonerar du?
Just nu glider jag omkring i en 3565 kronors cab till avundsjuka blickar på stadens gator, vad kör du?

du får ju en hygglig bil begagnad för 100k-300k, ska du köpa nytt blir det kanske lite dyrare. Jag förstår inte riktigt din frågeställning, alla har väl sina prioriteringar. Jag skulle nog ha en dyrare bil ju mer jag körde.

Förra året körde jag omkring i en femton år gammal mercedes som var mätarskruvad och hade sett sina bästa dagar. Så fick jag tillfälle att provköra en kompis nästan nya merca, och det var ju ingen skillnad? Jag trodde det skulle vara större skillnad på ett vrak och på en nästan ny bil, men det enda som skilde var frånvaron av rost och att hans var nytvättad i kupén. Han ville jag skulle köpa bilen av honom så han kunde köpa ännu nyare bil, men jag skulle aldrig i livet bränna sexsiffriga belopp på något som inte känns bättre än en bil för ett fyrsiffrigt belopp. Jag har nu bytt till en merca från början av sjuttiotalet i stället, den kommer leva tills hans 2000-talsbil pressats om till konservburkar

När jag letade bil förra sommaren så hade jag satt en gräns på 40.000. Sökte på blocket i spannet 30.000 - 50.000. Hittade en för 32.000, sen var det en bit bort så det blev väll nån tusenlapp till i bensin och tåg.
Det känndes ganska lagom. Bilen är 10 år gammal så den har trevliga saker som AC, larm, Airbags osv samtidigt som jag inte behöver gråta blod om det blir nått märke på inredningen och värdeminskningen inte är särskilt stor.

/ Sconeman.

När jag va yngre så köpte jag oftast bilar för fyrsiffrigt (ibland tresiffrigt) belopp men dom senaste åren har jag köpt bilar för 20-40000:- och jag har aldrig haft så stora problem som jag har nu så nu står det en gammal bil som kostade 6000:- i garaget som jag ska börja köra med snart och jag tror seriöst den är mer driftsäker än dom flesta nya bilar.

Jag tycker bilar ska kosta max 10000:- så man kan skrota dom när dom blir för dåliga (den ända bil jag har skrotat kostade iof 18000:-) samt köra med bara trafikförsäkring.

Folk som tar lån på bilar för flera hundratusen tycker jag tänker lite konstigt.

Har alltid kört bruksbilar för mellan 3500 och 15000 kr. Nu senast en 240 som jag köpte för just 3500kr... Den höll faktiskt i 8000 mil och är den bästa bil jag haft. Men det var på den tiden jag hyrde ett stort mekgarage för 1500kr per månad och inte hade något problem att vara utan bilen i ett par dagar då den reparerades...

Nu har jag inget garage längre och har ett jobb med stort krav på driftsäker bil. Därför köpte jag mig en ny Citroen C1 på avbetalning. Jag lade 22 000 kontant som var de pengar jag tänkte köpa en typ 850 för eller något. Sedan betalar jag 1300kr per månad på lånet som löper över sju år. Dessa 1300kr äts direkt upp av besparingen i bränsle! Efter sju år är bilen avskriven och då kan jag skrota den och köpa en ny hade jag tänkt, om den inte går att sälja. Återstår att se hur pass den håller ihop om några år men detta verkar hittills klart mer ekonomiskt än om jag hade köpt en skruttig bil för 22 000kr...

Enda anledningen att köpa en ny bil är att dagens dieselmotorer är fruktansvärt mycket bättre än de var för tio år sedan

Menar du bättre på bränsleförbrukning eller bättre på vrid, körglädje osv.

Jag kör en bil som kostar ca 50 ggr mer än din. Om du och jag frontalkrockar i 60 kmh så uppskattar jag risken för allvarlig skada eller dödsfall till ungefär 50 ggr högre för dig. Jag kan dessutom köra 115 mil på en tank.

Alla tre, samt mindre skadliga utsläpp.

Frontalkrocksäkerheten har väl inte så mycket med bilens pris att göra.
Har den något med priset att göra så tror jag att min stora ford f-150 pickup (inte så många ncap stjärnor men en stabil ram och långt från förarsätet till fronten) som jag köpte för 9000:- kommer vinna, den gick också 115 mil på fulla tankar.

Jag tror sprithitler kör en stenhård ww2 stridstankscab

Det är just det. Minns när jag va typ 13-15 och vi skulle bila genom Europa med familjen. Bl.a. Polen skulle besökas. Morsan ville att vi skulle åka i den något äldre BMWn 5-serien. Farsan däremot insisterade att vi skulle ta den (då) nya BMWn ur 7-serien. Varför? Jo hänvisningen var att folk kör som galningar i södra Europa och framför allt Polen. Det är sant, jag betalar gärna ett par hundra laxar för att sitta säker när jag krockar med en polsk Fiat i 100 knyck. Helst skulle jag vilja köra långtradare i sådana tillfällen (pga massan), men en BMW på 2 ton mot en 900kg Fiat är fortfarande no-match.
Det är just det, hur mycket är du beredd (och, som det egentligen är, kan du) betala för din och din familjs säkerhet?
Däremot i Sverige, där jag måste säga att jag aldrig varit i något land där man kör så disciplinerat som i Sverige (de nordiska länderna räknas inte ) kan jag mycket väl tänka mig att köra en Volvo 240 till och från jobbet.