2009-07-05, 04:22
#1
Detta var någon vecka sen ungefär, hade fått mitt 4-ho-met på posten dagen innan och var ivrig att pröva denna RC som fått mycket positiv kritik av folk på Flashback och utländska forum. Jag förväntade mig en tripp liknande svamp fast kortare, hade inte trippat på flera månader så jag var väldigt taggad, men inte direkt nervös. Jag ögonmåttade upp en hög på ungefär 40mg, tror visserligen det var typ 35mg… Körde ner högen i ett glas kallt vatten och blandade en stund, för att sedan svepa allt som en shot. Smakade väääldigt kemiskt men jämfört med svamp var det rena fläderblomssaften. Dessutom gick det fort att få ner det.
Jag reste solo den dagen i min mammas lägenhet (jag har i uppdrag att vattna hennes blommor då hon är på landet tillsammans med hennes man) då jag visste att ingen skulle komma förbi där, ville inte riskera att bli störd under trippen som jag hade väntat på så länge.
Jag hade hört att det skulle slå på snabbt, men efter 10 minuter kände jag fortfarande ingenting. Jag surfade runt Flashback och kände efter effekterna. Helt plötsligt börjar jag skratta, skrattet kändes till en början lite falskt, som placebo, men på bara några sekunder befann jag mig i en eufori som hette duga. Något som kan beskrivas som rätt grov rastlöshet satte också in. Jag lugnade mig lite, gick in till köket och drack lite vatten, slog på skön musik och inväntade det visuella.
Jag kände mig aningen trött, inte som att jag ville sova utan mest bara ligga ner och ta det mega lugnt. Jag tog steget in i CEV- världen och såg en vag bild av rummet jag låg i. Det snurrade lite i huvudet, jag kände mig som en 360 graders kamera som cirkulerade med blicken runt rummet som hade en mörkgrön nyans. Jag öppnade ögonen och rummet fick istället en ljusgrön nyans nu. De gråa ränderna på den vita tapeten rörde sig åt vänster håll, för att sedan röra sig åt höger, och vänster igen, och sen höger, i en snabbare takt för varje vändning.
Jag tittade på klockan, det hade gått 50 minuter sedan jag svalde lösningen. Jag antog att jag befann mig i peaken just nu, ändå var tankarna fortfarande rätt klara. Euforin var fortfarande på topp, jag hade inte ett bekymmer i världen tänkte jag. Det var här och nu som gällde, det fanns inte en tanke på framtiden eller ”baktiden” (Eller vad det nu heter?). Jag hade penna och papper framför mig för att kunna rita och skriva ner saker, jag hade redan antecknat ”det här är inte hög, det här är ett högre medvetande” och ”Underskatta aldrig att vara nykter, och underskatta aldrig dig själv”
Jag traskade runt i huset och tittade på olika föremål, det var inte så mycket pulsering av objekt vilket var lite konstigt, det var nästan bara att allt såg annorlunda ut, väldigt svårt att förklara. Sakerna hade en aning annorlunda färg än de hade i verkligheten. Själva tillvaron var fortfarande grönaktig, som att man i ögonvrån såg grönt.
En timme hade gått nu och jag var lite röksugen. Satte på mig brillorna, tog fram en cigg och stod stilla i några sekunder och visste inte riktigt vad jag skulle göra. ”Juste jag skulle röka!” tänkte jag. Men då blev jag illamående, jag mindes att jag redan för en kvart sen hade känt av ett svagt illamående. Jag tog av mig solbrillorna och lade ciggen på bordet och gick till badrummet, jag var säker på att jag skulle spy. Satte mig på knä och spydde. Insidan av toan var gul och mönstrad. Spyan bestod bara av vatten och den lilla godisbiten jag hade ätit tidigare. Efter två omgångar mådde jag prima igen och var återigen röksugen.
Satte på brillorna och stoppade ciggen i munnen. Gick ut på balkongen och såg mig omkring lite, detaljerna på husen runt omkring rörde på sig och fönstren förlorade sin fyrkantiga form för att ändras till mer ovala fönster ibland, och ibland bli mer rektangulära. Jag tände ciggen som såg ut att vara en meter lång. Röken var len mot halsen och det kändes skumt att inhalera, jag minns att jag tuggade på röken ett par gånger för att det kändes naturligt att tugga om man hade något i munnen. Solen brände på i utav bara helvete, vet inte om det bara var väldigt varmt eller om jag var mer mottaglig för värmen i mitt tillstånd.
Ungefär 2 timmar efter intaget var rätt mycket som det var innan, men mindfucken började växa lite och att läsa var halvsvårt. Bokstäverna tappade mening, att knyta ett ljud till en bosktav var svårt.
Återigen så lade jag mig på soffan, musiken var fortfarande på och jag satte på TV:n utan volym. Människorna såg nästan helt vanliga ut, inga ”tre ögon” eller något sånt. Jag låg och tittade på en japansk prydnadsdocka som hade en fin Kimono (japansk klänning) med blommor på sig. Blommorna rörde på sig lite och dockan såg väldigt levande ut, jag kände mig lite ensam så jag bestämde mig för att introducera mig till dockan. Jag kunde prata fritt med henne och orden bara flödade på, tyvärr fick jag aldrig någon respons från henne. Jag hittade lite gamla fotoalbum som jag bläddrade igenom, det var faktiskt väldigt trevligt att se på gamla barnbilder. Hjärnan fylldes med glada gamla minnen.
Trippen började lägga sig en aning, dryga 3 timmar efter intaget. Jag minns inte riktigt hur tiden kunde gått så fort, det kändes som att det enda jag hade gjort var att ha spytt, rökt, tittade på foton och legat i soffan lite. Men det började helt klart att dala. Stängde av musiken och höjde ljudet på TV:n. 2½ Men kunde inte ha fått en bättre plats i tablån än nu. Programmet var väldigt osammanhängande kände jag, och rösterna var ibland basfyllda och ibland pipiga, ibland pratade de fort, ibland sakta. När det var reklampaus gick jag ut och drack vatten i köket, då visades McDonalds reklamen och man hörde en massa röster som sa ”är vi framme snart”, och ni som sett reklamen vet att rösterna är otroligt jobbiga, de var ännu jobbigare nu.
Runt 4 timmar efter intaget hade det visuella lagt sig rätt mycket, allt såg bara lite tjockare ut och lite suddigare i kanterna. Jag låg kvar framför TV:n och småtittade på något TV-program, det var fortfarande svårt att hänga med i vad som hände och rösterna kunde fortfarande ta konstiga läten.
Hela kvällen kom det negativa tankar i vågor flera gånger, humöret var upp och ner hela tiden och pupillerna var stora så länge som 10-11h efter intaget. Ungefär 7 timmar efter intaget vart jag hungrig, så jag gick motvilligt ner till Konsum och köpte lite snabbmat, att vara ute kändes inte så kul. Jag gick runt butiken och det kändes som att jag bara virrade runt, och på det såg jag en tjej med jättekonstiga byxor i kassakön, nästan som clownbyxor fast inte lika färgglada. Det kändes så jävla skumt att se det just då. När det var min tur att betala ville jag bara komma ut så fort som möjligt, glömde nästan att ta växeln t o m.
Jag lyckades somna ungefär 14h efter intaget.
Jag reste solo den dagen i min mammas lägenhet (jag har i uppdrag att vattna hennes blommor då hon är på landet tillsammans med hennes man) då jag visste att ingen skulle komma förbi där, ville inte riskera att bli störd under trippen som jag hade väntat på så länge.
Jag hade hört att det skulle slå på snabbt, men efter 10 minuter kände jag fortfarande ingenting. Jag surfade runt Flashback och kände efter effekterna. Helt plötsligt börjar jag skratta, skrattet kändes till en början lite falskt, som placebo, men på bara några sekunder befann jag mig i en eufori som hette duga. Något som kan beskrivas som rätt grov rastlöshet satte också in. Jag lugnade mig lite, gick in till köket och drack lite vatten, slog på skön musik och inväntade det visuella.
Onset
Jag lade mig på soffan i vardagsrummet och stirrade upp i taket där mönster började uppenbara sig ur intet. Det hade gått 30 minuter sedan intaget. Hjärtat slog snabbare och jag fick lätta käkspänningar. Jag låg kvar i soffan och njöt av livet helt enkelt, samtidigt som jag betraktade de fina fraktalerna som rörde på sig på ett vackert sätt. Tankarna var än så länge rätt raka, jag kände mig inte fördummad på något sätt. Jag kände mig aningen trött, inte som att jag ville sova utan mest bara ligga ner och ta det mega lugnt. Jag tog steget in i CEV- världen och såg en vag bild av rummet jag låg i. Det snurrade lite i huvudet, jag kände mig som en 360 graders kamera som cirkulerade med blicken runt rummet som hade en mörkgrön nyans. Jag öppnade ögonen och rummet fick istället en ljusgrön nyans nu. De gråa ränderna på den vita tapeten rörde sig åt vänster håll, för att sedan röra sig åt höger, och vänster igen, och sen höger, i en snabbare takt för varje vändning.
Trippandet
Jag tittade på klockan, det hade gått 50 minuter sedan jag svalde lösningen. Jag antog att jag befann mig i peaken just nu, ändå var tankarna fortfarande rätt klara. Euforin var fortfarande på topp, jag hade inte ett bekymmer i världen tänkte jag. Det var här och nu som gällde, det fanns inte en tanke på framtiden eller ”baktiden” (Eller vad det nu heter?). Jag hade penna och papper framför mig för att kunna rita och skriva ner saker, jag hade redan antecknat ”det här är inte hög, det här är ett högre medvetande” och ”Underskatta aldrig att vara nykter, och underskatta aldrig dig själv”
Jag traskade runt i huset och tittade på olika föremål, det var inte så mycket pulsering av objekt vilket var lite konstigt, det var nästan bara att allt såg annorlunda ut, väldigt svårt att förklara. Sakerna hade en aning annorlunda färg än de hade i verkligheten. Själva tillvaron var fortfarande grönaktig, som att man i ögonvrån såg grönt.
En timme hade gått nu och jag var lite röksugen. Satte på mig brillorna, tog fram en cigg och stod stilla i några sekunder och visste inte riktigt vad jag skulle göra. ”Juste jag skulle röka!” tänkte jag. Men då blev jag illamående, jag mindes att jag redan för en kvart sen hade känt av ett svagt illamående. Jag tog av mig solbrillorna och lade ciggen på bordet och gick till badrummet, jag var säker på att jag skulle spy. Satte mig på knä och spydde. Insidan av toan var gul och mönstrad. Spyan bestod bara av vatten och den lilla godisbiten jag hade ätit tidigare. Efter två omgångar mådde jag prima igen och var återigen röksugen.
Satte på brillorna och stoppade ciggen i munnen. Gick ut på balkongen och såg mig omkring lite, detaljerna på husen runt omkring rörde på sig och fönstren förlorade sin fyrkantiga form för att ändras till mer ovala fönster ibland, och ibland bli mer rektangulära. Jag tände ciggen som såg ut att vara en meter lång. Röken var len mot halsen och det kändes skumt att inhalera, jag minns att jag tuggade på röken ett par gånger för att det kändes naturligt att tugga om man hade något i munnen. Solen brände på i utav bara helvete, vet inte om det bara var väldigt varmt eller om jag var mer mottaglig för värmen i mitt tillstånd.
Ungefär 2 timmar efter intaget var rätt mycket som det var innan, men mindfucken började växa lite och att läsa var halvsvårt. Bokstäverna tappade mening, att knyta ett ljud till en bosktav var svårt.
Återigen så lade jag mig på soffan, musiken var fortfarande på och jag satte på TV:n utan volym. Människorna såg nästan helt vanliga ut, inga ”tre ögon” eller något sånt. Jag låg och tittade på en japansk prydnadsdocka som hade en fin Kimono (japansk klänning) med blommor på sig. Blommorna rörde på sig lite och dockan såg väldigt levande ut, jag kände mig lite ensam så jag bestämde mig för att introducera mig till dockan. Jag kunde prata fritt med henne och orden bara flödade på, tyvärr fick jag aldrig någon respons från henne. Jag hittade lite gamla fotoalbum som jag bläddrade igenom, det var faktiskt väldigt trevligt att se på gamla barnbilder. Hjärnan fylldes med glada gamla minnen.
Trippen började lägga sig en aning, dryga 3 timmar efter intaget. Jag minns inte riktigt hur tiden kunde gått så fort, det kändes som att det enda jag hade gjort var att ha spytt, rökt, tittade på foton och legat i soffan lite. Men det började helt klart att dala. Stängde av musiken och höjde ljudet på TV:n. 2½ Men kunde inte ha fått en bättre plats i tablån än nu. Programmet var väldigt osammanhängande kände jag, och rösterna var ibland basfyllda och ibland pipiga, ibland pratade de fort, ibland sakta. När det var reklampaus gick jag ut och drack vatten i köket, då visades McDonalds reklamen och man hörde en massa röster som sa ”är vi framme snart”, och ni som sett reklamen vet att rösterna är otroligt jobbiga, de var ännu jobbigare nu.
Runt 4 timmar efter intaget hade det visuella lagt sig rätt mycket, allt såg bara lite tjockare ut och lite suddigare i kanterna. Jag låg kvar framför TV:n och småtittade på något TV-program, det var fortfarande svårt att hänga med i vad som hände och rösterna kunde fortfarande ta konstiga läten.
Efteråt
Hela kvällen kom det negativa tankar i vågor flera gånger, humöret var upp och ner hela tiden och pupillerna var stora så länge som 10-11h efter intaget. Ungefär 7 timmar efter intaget vart jag hungrig, så jag gick motvilligt ner till Konsum och köpte lite snabbmat, att vara ute kändes inte så kul. Jag gick runt butiken och det kändes som att jag bara virrade runt, och på det såg jag en tjej med jättekonstiga byxor i kassakön, nästan som clownbyxor fast inte lika färgglada. Det kändes så jävla skumt att se det just då. När det var min tur att betala ville jag bara komma ut så fort som möjligt, glömde nästan att ta växeln t o m.
Jag lyckades somna ungefär 14h efter intaget.
