2009-07-04, 16:44
#1
Jag hittade en mycket intressant artikel hos Svenska Dagbladet då jag gjorde research för ett annat inlägg hör på forumet. Det gäller tre påstådda myter om terrorism som "vi" (jag tolkar i betydelsen svenskar) bör göra oss kvitt.
Källa: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_242879.svd
Jag citerar inte skribentens motiveringar till varför myterna är just myter, de finns att läsa i artikeln. Det som är intressant är skribentens själva ståndpunkt. Varför hörs inte dylik argumentation oftare i den svenska debatten? Varför är det såpass sällsynt?
Och vad viktigare är: har skribenten rätt eller fel i sin punktering av de tre myterna? Om argumentationen är riktig, vad bör det få för konsekvenser för den svenska integrations- och säkerhetspolitiken? Jag anser detta vara viktiga frågor då det har med vår nationella säkerhet att göra.
PS: Jag föredrar konstruktiva och verklighetsförankrade svar framför hatpropaganda, tack.
Citat:
Ursprungligen postat av SvD
Det är hög tid att vi gör oss av med några vanföreställningar om terrorism, som allt för länge tillåtits förstöra den viktiga debatt som krävs om vi ska kunna bemöta hotet.
Myt 1: Terrorismens huvudorsak är fattigdom och förtryck.
(...)
Myt 2: Kriget mot terrorismen är verkningslöst.
(...)
Myt 3: Islam har inget med terrorismen att göra.
(...)
Detta betyder inte att alla muslimer är terrorister eller sympatisörer. Men det betyder att det finns ett enormt problem någonstans inne i islam. Någonstans där finns en tolerans för en religionstolkning som kan övertyga läkare att helt överge Hippokrates ed och vilja bli mördare.
Myt 1: Terrorismens huvudorsak är fattigdom och förtryck.
(...)
Myt 2: Kriget mot terrorismen är verkningslöst.
(...)
Myt 3: Islam har inget med terrorismen att göra.
(...)
Detta betyder inte att alla muslimer är terrorister eller sympatisörer. Men det betyder att det finns ett enormt problem någonstans inne i islam. Någonstans där finns en tolerans för en religionstolkning som kan övertyga läkare att helt överge Hippokrates ed och vilja bli mördare.
Källa: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_242879.svd
Jag citerar inte skribentens motiveringar till varför myterna är just myter, de finns att läsa i artikeln. Det som är intressant är skribentens själva ståndpunkt. Varför hörs inte dylik argumentation oftare i den svenska debatten? Varför är det såpass sällsynt?
Och vad viktigare är: har skribenten rätt eller fel i sin punktering av de tre myterna? Om argumentationen är riktig, vad bör det få för konsekvenser för den svenska integrations- och säkerhetspolitiken? Jag anser detta vara viktiga frågor då det har med vår nationella säkerhet att göra.
Citat:
Ursprungligen postat av SvD
Samtidigt som MI5 berättade om de 1200 övervakade jihadisterna pekade de också på ett annat allvarligt problem som framkommit i opinionsmätningar. Av landets mellan 1,5 och 2 miljoner muslimer var 400000 i någon grad sympatiskt inställda till våldsamt jihad i världens olika hörn.
PS: Jag föredrar konstruktiva och verklighetsförankrade svar framför hatpropaganda, tack.