1. 2001 (Kubrick) - En helt fantastiskt film på alla plan, filmiskt, sceniskt, skådespelarmässigt, filosofiskt, psykologisgt, musikaliskt. Den är helt enkelt så jävla fantastisk att jag knappt finner ord för den. Den långa resan in i monoliten. Förgudningen. Återfödelsen. Helt jaevla outstanding...! En av de två filmer jag alltid gråter åt...
Snor Trumans motivering för det är precis så jag känner för filmen. Slutet i 2001 ger mig en emotionell orgasm. Det mäktigaste som skådats på film.
2. Ytterligare en Kubrick, Barry Lyndon. För att även den filmen är ren perfektion och innehåller den mäktigaste och mest känsloladdade dödsscen jag någonsin sett. När pojken dör alltså och så klippet direkt till begravningståget. Det är bara för mycket...
3. A.I. Artificial Intelligence - Den har allt som en bra Kubrick film ska ha, Spielberg ska ha cred för att han lyckades så bra ändå. Det är visserligen lite väl sliskigt sött imellanåt (lite för mycket Spielberg och för lite Kubrick m.a.o.) men jag sitter ändå och bölar i slutet samtidigt som jag ryser för att det är så vackert och mäktigt på alla vis. Kanske den vackraste filmen som gjorts sedan Barry Lyndon.
Det är knäckande att en regissör som Kubrick aldrig mer kommer att finnas. Hans stil kommer förstås plagieras men aldrig mer en Kubrickfilm igen
Den enda som kommer i närheten av hans genialitet är Terry Gilliam. Jag bara älskar hans säregna stil.