Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16968537.ab
Jag vet inte om denna varit postad. Aftonbladet skriver om Hannas dagbokskompis och hennes mystiska död. Tänk hon blev bara 55 år gammal!!!! Och detta trots att hon haft HIV sedan tidigt 1980-tal och varit tung narkoman sedan 1970-talet. Hon borde blivit minst 105.

Lawn, jag ger min inte in i någon diskussion med dig. Du är oärlig och jag vet att du skriver för syns skull. Ditt syfte är att dränka tråden.

Mitt svar till dina inlägg är något Thomas Gür skrev: Ett turkiskt ordspråk säger att det krävs endast en enda dåre att kasta ner en sten i en brunn, men fyrtio visa män att få upp stenen.

Sug på den du.

God eftermiddag mina herrar!

Jag har ägnat eftermiddagen åt att läsa i den boken jag nämnt förut för att hitta info om Catrine alternativt saker relaterade till/eventuellt relaterade till hennes öde. Visst fann jag en del. Har dock ganska långt kvar i boken. Jag kan få anledning att återkomma.

7 Maj 2001:
"Samlat på saker har jag också gjort genom åren. Under sextio-sjuttiotalet samlade jag på på LP med bra musik. Minst tre-fyra gånger fick jag ihop fyra-fem hundra skivor som jag blev av med och bestulen på vid olika tillfällen. Sista gången var i slutet av åttiotalet när jag var tillsammans med en tjej som var spärrvakt. Vi bodde i hennes fars hus i Täby-Kyrkby."

6 Februari 2002:
"1984 hade jag två Olympus-kameror. Fem album fick jag ihop under sommaren. I slutet av åttiotalet var jag tillsammans med en tjej som var spärrvakt. Fotografierna och andra ägodelar hamnade hemma i hennes pappas radhus i Täby Kyrkby. Några år senare åkte jag förbi där och skulle hämta upp sakerna, men han vägrade att släppa in mig."

Min kommentar: Anledningen till att jag tar upp detta är naturligtvis för att en viss rättsläkare också var boende i Täby Kyrkby på åttiotalet. Man kan här även notera Raines fotointresse. Detta i kombination med att han umgicks med Catrine blir ju intressant. Dessutom framkommer senare i boken att Raines främsta inriktning verkar vara att dokumentera sin omgivning och sin vardag, gärna spontana bilder på bekanta.

Vi fortsätter;

4 Juli 2004:
"Hela sidan tio av söndagens DN handlar om Catrine. Det är precis tjugo år sedan hon blev mördad. Tio år innan bodde hon hemma hos Kicki, när Kicki och jag blev tillsammans. Hon och Kicki var barndomsvänner. Fast jag hade flera egna lägenheter trivdes jag hemma hos Kicki. Förutom Catrine hade Kicki två väninnor till som bodde i lägenheten. Alla fyra var sjutton-arton år, söta, skärpta och trevliga. Själv var jag 22 år och vilken kille i den åldern har något emot fyra fina tjejer?

I slutet av åttiotalet, när obducenten och allmänläkaren satt på häktet misstänkta för att ha styckmördat Catrine, var jag själv häktad. Det är enda gången i mitt liv jag har skrivit till en åklagare. Jag begärde samsittning med någon av läkarna för att kunna luska ut något som kunde vara till nytta.
Jag påpekade dessutom att jag inte var ute efter att få en chans att ge någon av dem stryk. Och jag berättade att Kicki vid tidpunkten för Catrines död ringde till mig mellan två och tre på natten och pratade om broar och likbilar. Då var det ingen som visste vad Catrine råkat ut för. En kvinnlig polis hade sett Catrine vid Mariatorget. Kicki bodde hos en tjej där. Samtidigt vet jag att Catrine brukade handla heroin av en person hon träffade vid Zinkensdamm. Att Kicki själv säger att hon bara hade mardrömmar kan inte utredarna veta."

Det fortsätter även efter här på samma ställe i dagboken men jag orkar inte skriva mer för tillfället. Här får man dessutom svar på det när Raine ska ha hört av sig till utredningen. Det ska alltså ha skett långt före de tjugo åren eller vad det var som nämndes här i tråden. Har han skrivit till åklagaren så har väl brevet sparats? Ska de inte ge alla handlingar ett nummer och arkivera dessa?

Kommentera gärna och säg till om ni vill höra fortsättningen.

Denna info bör intressera Lawn.

Enligt denne hade mördaren ett stort intresse av fotografering. Här har du ju beskrivit en person som passar in på detta!

Det kan även intressera dom som intresserar sig för framtvingade erkännanden (från icke skyldiga) samt för tokerier i form av skyddande av brottsling!
Vi har ju tidigare läst om andra konstiga saker - vid sidan av "Menederskans" handel o vandel...

Längre fram i boken kan man läsa att snälla personer skänker honom engångskameror just för att han ska kunna fotografera då han gillar det. Direkt när han får en sådan kameran så börjar han direkt ta bilder på denna Kicki som nämns här ovan.

Tror för övrigt ej att han är gm.

Han har dock varit med åtskilliga gånger då folk som tagit heroin slutat andats och så. Han har sugit ut spyorna ur deras luftstrupar och så vidare. Fått i gång cirkulationen så att de kan leva vidare.

Det har ju spekulerats i att Catrine kanske dog av en överdos och att den torsk hon för tillfället var hos fick panik och ville bli av med henne. Nu är inte Raine någon torsk, snarare har han varit pojkvän eller kamrat med kvinnor som gått på stritan.

Skulle du vilja vara vänlig och förklara hur du ser någon koppling mellan Raines spärrvaktsflickväns pappas boende i Täby kyrkby och att TH också råkade bo där samt vilken koppling detta skulle ha till CdC-fallet?????

Ja, han har ju koppling till både Catrine och Härm. Det är väl bättre att jag redovisar fakta så kan ni själv sortera bort det ni anser oväsentligt.

Med "koppling till Härm" menar jag att de bodde på samma ort. Om det är en koppling värd namnet är ju sedan en fråga som folk säkert har åsikter kring. Om infon är ointressant så är det ju bara att gå vidare, andra kanske ser annorlunda på saken. Själv är jag inte klar med detta spåret. Det kan ju utvecklas åt vilket håll som helst eller att man via detta får andra uppslag och så vidare.

Man kan ju inte begära att jag ska komma med de slutgiltiga bevisen mot en gm så här rakt av. Det jag kan erbjuda är smulor, låt vara att de smulorna är totalt värdelösa i vissas ögon.

Vem vet? Vi har som enskilda individer inte alla svar och i bland måste man tillåta sig att spekulera och fundera på saker även om kopplingen inte är glasklar just i detta ögonblick.

Minervas uggla flyger först när skymningen har fallit, hoppas du förstår vad jag menar.

Du måste väl ändå haft någon längre tanke än att de bodde på samma ort, det är det ju många som gjorde. Eftersom du skriver om det måste du väl haft någon tanke på vad de hade med varandra att göra?
Om du inte hade det så kan man inte tolka det på annat sätt än att du endast är ute efter att skapa bindningar till TH som inte finns endast för att misstänkliggöra honom.

Tackar vänligast! Det är tveksamt om jag orkar läsa igenom allt, eftersom det sägs att den omfattar flera tusen sidor, men kanske ger jag mig på några av de mer intressanta personernas vittnesmål.

Jag har nu läst del 2, "Mamman", i PL:s bok, som fokuserar på TA:s exfru (med PL:s fingerade namn "Marita") och hennes inblandning i detta fall.

Redan det första kapitlet, "Äktenskapet", bjuder på en hel del intressant information, framförallt gällande "Maritas" bakgrund. Som jag skrev tidigare finns det god grund för att inte betrakta Jehovas Vittnen som fullt trovärdiga i sina kontakter med rättsväsendet. Nu visar det sig att hon under sin uppväxt inte tillhört denna grupp, men däremot Södermalmskyrkan (som jag faktiskt personligen ganska ofta går förbi, utan att tidigare känna till vad den representerar). Denna var tidigare en del av Pingströrelsen, men bröt sig ut därifrån för att istället gå upp i Trosrörelsen, som även exempelvis Livets Ord tillhör.

Att hon inte tillhörde just Jehovas Vittnen är dock inte någon större förlust vad gäller att hysa berättigad misstro mot "Marita". Exempelcitat från Wikipedia, med mitt tillägg av fetstil: "Trosrörelsen är en del av den karismatiskt kristna rörelsen (...). Trosrörelsen kombinerar detta med en evangelikal eller fundamentalistisk bibelsyn, en baptistisk dopsyn och ett bejakande av apostoliskt ledarskap". Utöver detta framgår från PL:s bok att "Som äldsta dotter var Marita den som fick ta hand om sin mamma, när denna kände av sina nervösa besvär och ibland kunde gråta en hel natt". "Marita" flyttade tidigt hemifrån (troligtvis till stor del pga familjesituationen).

Det framgår även att "Maritas" väninnor Lisbeth och Gittan (det är oklart om dessa namn är fingerade) "beundrade Maritas förmåga att språkligt formulera sig, men irriterade sig över att hon kunde visa sig intrigant och manipulerande, när hon inte fick sin vilja fram. Den här sidan hos henne kunde ibland skapa en viss misstro mot henne från väninnornas sida".

Utöver detta är det tydligt att "Marita" i sina intima relationer verkade sitta fast i tankebanorna från hennes omsorg om sin egen mamma: "Som sjuttonåring höll Marita ihop med en tjugosex år äldre missbrukare i en rivningslägenhet på Söder i Stockholm. Senare skulle hon inleda en förbindelse med en nästan fyrtio år äldre fotograf och författare och sommaren 1981, då hon på nytt sökte upp TA i hans lägenhet på Grev Turegatan, hade hon i mer än ett år levt ihop med en svårt alkoholiserad jämnårig journalist vid en landsortstidning femton mil från Stockholm".

Efter detta beskrivs den ökända middagen då TA bjöd hem TH och hans sambo, som var väldigt utmanande klädd. TH:s exfru var vid detta tillfälle redan död, och "Marita" blev mycket illa berörd över att få veta att TH haft ett förhållande med den nuvarande sambon redan innan hans exfru dog.

Vidare framgår att "Marita" sannolikt hade väntat sig att få flera barn, vilket så klart inte var möjligt med det saligt insomnade sexlivet mellan henne och TA efter graviditeten. Utöver denna besvikelse uppstod även klassiska konflikter runt hushållsarbetet och omsorgen om dottern. Enligt TA uppfattade han dock att då han försökte ta på sig någon av dessa uppgifter så var det alltid något som var fel med hans sätt att göra dem på. Det förefaller alltså som att det inte rörde sig om någon konstruktiv kritik.

Två anmärkningsvärda detaljer dyker upp på sidan 179: "Dottern var allergiker som sina föräldrar och hade lätt för att få hudbesvär. Vid första besöket på barnavårdscentralen (...) penslades hon i underlivet mot svamp, men drabbades därefter av blöjeksem, som gjorde att hon nästan alltid var röd och irriterad (...)". Lite senare på samma sida kommer den kanske märkligaste meningen: "Marita tog gärna barnet med sig i sängen och tyckte inte att det gjorde något om ett så litet barn låg med i sängen när föräldrarna hade samlag". Om man tror att små barn kan lägga saker på minnet och senare berätta om dem så finns ju här en konkret grund för eventuella sexuella delar i vad dottern sa som del av "barnets berättelse".

Efter detta börjar turerna med undersökningar av dottern för att utreda om hon utsatts för sexuella övergrepp. Rödhet och irritation var dock som beskrivits ovan något som hon dragits med redan innan "Marita" började få idéer av den här sorten, och i kombination med dotterns "skavande" mot diverse underlag så kan man inte gärna vänta sig att dessa hudbesvär skulle bli bättre.

Kapitlet "Incest" handlar som alla förstår om hur misstankarna mot TA började gro, dels från "Maritas" och dels från dagispersonalens sida. Det framgår tidigt i kapitlet att Aftonbladet haft en artikelserie om just incest kort innan dagispersonalen började forma sina misstankar om att "Erika" [PL:s fingerade namn på dottern] var en av de drabbade. Artiklarna hade uppmanat de som arbetade med barn på olika sätt att utgå från att det borde finnas barn som utsatts för sexuella övergrepp i varje dagisgrupp. I samband med att "Marita" började oroa sig för detta kom nyheten om den anhållne rättsläkaren, och "Marita" ringde upp våldsroteln för att fråga om det var TH som anhållits, vilket omedelbart bekräftades.

Kapitlet "Skruvmejseln" handlar om de fortsatta undersökningarna av dottern, under vilka man vid ett tillfälle sa åt "Erika" att det var dags att byta blöjor, varpå hon skrek "Nej, nej, ont" och på frågan om vad som gör ont svarade "skruvmejsel". Det tas även upp hur "Marita" på telefon förklarar för TA att hon pratat med polisen om TH och hennes kontakt med denne, samt om undersökningarna av "Erika" för att se om hon utsatts för incest.

Kapitlet "En skrämmande lek" börjar med att "Marita" får reda på TA:s porr- och onanivanor, vilket hon senare nämnt i förhör som en likhet mellan TA och TH - att de "levde båda ett pornografiskt liv". Under juldagen 1984 tog TA några foton på den nakna dottern efter att hon badat. "Marita" uttryckte senare misstankar om att dessa foton skickats runt i pedofilnätverk, men inga bevis fanns för att dessa bilder faktiskt påträffats i något tillslag. I början av 1985 flyttar så "Marita" och "Erika" in i ett skyddat boende. Vid de fortsatta undersökningarna av dottern medverkade inte längre TA, till viss del på sin advokats inrådan. Ett sista tillfälle kommer han dock på besök, varpå dottern synbart var glad att se honom (snarare än rädd för honom, som vissa av utredarna menat att hon brukade vara).

Kapitlet "Han gav mig en riktig spruta" beskriver hur ordet "bibba" kommer in i bilden, samt hur "Erika" enligt uppgift började säga TH:s förnamn, samt olika varianter på detta. Med vetskap om TH:s förnamn inses lätt att det är både kort och mycket lätt att uttala, även för små barn. Att "Erika" eventuellt sagt detta namn kan således inte ha någon större betydelse. Om TH istället för estniskt ursprung hade haft slaviskt ursprung och hetat Stanislav eller liknande, så hade det naturligtvis varit mer anmärkningsvärt om "Erika" sagt något som kunde tolkas som ett barns försök att säga det namnet.

Påståendet om att "Erika" pekat igenkännande på ett foto av CdC i Aftonbladet dyker också upp i detta kapitel, liksom den talande meningen "Varken Graaf [en utredare i incestundersökningen] eller Holst [en åklagare] kände egentligen något hundraprocentigt förtroende för Maritas uppgifter".

Kapitlet "Det är en förtvivlad kamp" går in på vidare prat från "Erika" om "taklucka", borrande, ätande av ögon och hur "Marita" rapporterade sådant till utredarna på våldsroteln. Det framgår att "Marita" utöver TH även utpekat en kurskamrat till TA ("Josef N") som också skulle ha koppling till TH. Det är dock ingen annan identifierad uppgiftslämnare som utpekat denne person, så detta framstår som ett tecken på att "Marita" mycket väl kan ha fabulerat ihop saker för att försöka förstärka polisens läge mot TH. Kapitlet avslutas med att polisen på våldsroteln äntligen kommer på den hyfsat rimliga idén att förse "Marita" med en bandspelare för att försöka utröna vad som faktiskt sagts i samtal med dottern.

Kapitlet "En tillkämpad oberördhet" handlar om hur "Erika" dels vallas i Täby Kyrkby där TH bodde, dels på rättsläkarstationen där han arbetade, utan att det framkom några tecken på att "Erika" kände igen sig på något av dessa ställen. Utlåtandet av Lindblad och Erixon framstår som precis lika Kafkaaktigt som när det presenterades i HO:s bok. Om "Erika" inte verkar det minsta påverkad av att besöka dessa platser är rimligtvis den enda vettiga tolkningen att hon helt enkelt aldrig sett dessa platser tidigare. Man visade även flera gånger foton på TA, TH, TH:s sambo och CdC för "Erika", utan att hon kände igen någon annan än TA. Därmed framstår det så klart genast som mindre troligt att hon känt igen CdC i Aftonbladet tidigare. Här återges även hur Erixon kommer på idén att när hon för tredje gången visar TH:s foto för "Erika" och för tredje gången får svaret att "Erika" inte vet vem det är, själv tala om för "Erika" att fotot föreställer "farbror Tomt". Det går knappast att leda "vittnet" mer än så.

Kapitlet "En mycket annorlunda människa" siutligen, tar upp polisens förhörsstrategi när man väl misstänkte både TH och TA - att fokusera på att "knäcka" TA och därmed göra TH:s kategoriska nekande irrelevant. Även TA nekade dock lika fullständigt, vilket tycktes göra utredarna frustrerade. Det är inte alls svårt att se hur absurd hela situationen måste ha tett sig för TA, med tanke på den totala bristen på konkret bevisning i kombination med den omfattande mängden mycket tveksamma antaganden. Kapitlet avslutas så med konstaterandet att Palmemordet gjorde så att CdC-utredningen i princip blev helt vilande under mer än ett år.

Jo, men bindningen finns ju. De var ju bosatta på samma ort.

Du anser att det är totalt orelevant, jag gör det inte. Vi gör olika bedömningar.

Så Raine satt häktad samtidigt som läkarna, inte för mord får man förmoda.
Det tycks för övrigt finnas en koppling mellan Raine och MS (dagboksvittnet).
Raine skriver att han blev tillsammans med Kicki 1975, och att CdC då bodde hos Kicki och att de var barndomsvänner.
MS uppger i förhör hon att hon 1976 lärde känna Kicki som var "bästa kompis" med CdC, fast då tycks CdC inte bott kvar hos Kicki.
Oklart om MS och Raine någonsin träffades, men ganska sannolikt (om deras uppgifter stämmer).