2009-07-01, 02:49
#1
Vill berätta om min första starka upplevelse om man jämför med allt annat jag upplevt. Det hände när jag var 14 så är rätt längesen och den starka kicken fick mig att glömma mycket men ska berätta det som jag kommer ihåg det.
Jag var alltså 14 år gammal och det var sommarlov. Var välsignad med att mina föräldrar jobbade på dagtid så var helt ensam från 9 till 6 ungefär. Den här chansen tog jag självklart till vara på och med mitt och mina kompisars nyfunna drogintresse och fascination för de psykoaktiva ämnena förekom det såklart en del knarkande. Min kompis, som jag kommer att nämna under pseudonymen 'Jonas', hade förklarat hur en bong funkade och jag hade en perfekt sak att göra en av så tänkte testa detta. Vi hade rökt på ett par innan men bara ur pipa/joint och var intresserade av att röka ut bong. Hade hört att ruset var helt annorlunda och oftast starkare.
Skapandet av denna bong var inte särskilt dramatisk men användandet av den var det. Grabbarna var impade av mitt hemgjorda rökredskap och jag kunde inte hjälpa att känna mig lite stolt. Den var gjord av ett stort slush-ice glas av plast med ett sorts sugrör längst upp. Hade direkt sett bong-potentialen i detta glas och offrade 20 spänn för en slush. Som behållare hade jag bara klippt ut lite från en cola-burk, gjort hål i bongen och stuckit ner röret.
Första gången vi tände på gick det utmärkt. Helt fantastiskt. Man blev verkligen mer stenad än på de andra röksätt vi prövat. Blev mycket segare, flabbigare och mycket MYCKET mer torra i munnen. På den så kallade peaken av ruset var det väldigt svårt att hänga med i vad som hände runt en och detta uppskattade vi. Vi gick och käkade och gick på bio och hela köret så det var lyckat och vi var extremt nöjda. Vi hade bara tagit några hits var men det slog jävligt nice och alla var skitglada så vi bestämde oss för att träffas nästa dag och kanske gå till stranden eller något liknande. Alla tyckte det lät som en utomordentlig idé.
Nästa dag vaknade jag, drog på mig några kläder, slängde ner bongen i en väska och pallrade mig till Jonas. Utanför porten träffade jag en tjej i min klass. Jag kallar henne för 'Johanna'. Hade rökt på med henne innan och hon förklarade att hon hade blivit inbjuden av Jonas. Vi gick upp och hämtade honom och Viktor och styrde kosan mot stranden som låg precis bredvid. Det var en varm dag och vi förväntade oss mycket folk.
Väl framme vid stranden bestämde vi oss för att gå lite längre bort. Anledningen till detta var överbefolkningen där. Riktigt mycket folk som valde att slösa bort sina värdefulla semesterdagar på att ligga på en handduk och riktigt framkalla den bajsbruna nyansen alla eftersträvade.
Vi gick längs en cykelväg vid stranden och pratade om gårdagens händelser. Alla var förväntansfulla över vad som kunde hända idag. Jonas hade snackat lite med Fredrik om att träffas och helt plötsligt kom han cyklandes bakom oss. Vi blev glada allihop eftersom Fredrik är en riktigt rolig person att ha till hands när man är påverkad. Han förvandlades till världens mest virriga och intressanta person. Allt han sa och gjorde syntes genom ett majja-rus vara patetiskt men extremt roligt.
Vi vek av från cykelvägen när vi märkte att det blev mindre och mindre människor liggandes i sanden. Till höger om oss låg stranden och till vänster om oss en häck och en liten backe bakom den. Vi gick ner för den och bekräftade att stället var perfekt. Framför oss låg ett par stora obefolkade fotbollsplaner och bredvid planerna några glesa buskage. Vi bestämde oss för att tända på här.
Första hitten: Vi ställer oss lite inne i en buske och börjar mecka. Med oss menar jag mig, Jonas och Viktor. (Fredrik och Johanna sa att de kanske skulle röka lite sen men inte nu) Tänder på och drar in så mycket rök som möjligt. Blåser ut långsamt och hostar lite. Under hostningarna började jag känna lite yrsel och tyngd i armarna. Inte mer. Passar bongen till de andra som hostade de med. Redan efter första gången känner jag att oron för att bli påkommen försvinner och föreslår en circle på gräset.
Andra hitten: Får in mycket rök denna gången men känner inga förändrade effekter förutom ett fruktansvärt välmående.
Tredje hitten: Jävligt skönt. Fredrik börjar prata om en i vår klass och alla skrattar som fan.
Fjärde hitten: Får en känsla av att vi verkligen uppnår något där på gräsmattan. Tänker på hur bra jag trivs i detta sällskapet. Viktor tackar nej till en ny hitt men den rödögda Jonas vill ha mer.
Femte hitten: Jonas säger att han känner sig jävligt full och tittar allvarligt på oss andra. Sen börjar han asflabba. Viktor vill se half-baked... Jag får små ryck i kroppen hela tiden men skiter fullständigt i det.
Sjätte hitten: Tänker först att jag kanske inte borde ta mer men tänder ändå på en fin liten grön bit och puffar för fulla muggar. Röken tar alldrig slut när jag blåser ut den men när den väl gör det hostar jag som fan. Kan inte sitta upp utan lägger mig ner och hostar. Börjar klökas av hostningarna och även Jonas lungor har kollapsat. Jag är helt övertygad om att jag har parkinsons på grund av alla rycken men glömmer snart bort det.
Åttonde hitten: Jonas vill inte ha mer. Och eftersom bongen bara står där med gräs i den så tar jag den och tänder på. De andra skrattar och kallar mig jävla pundare och liknande. Röker och ger bongen till Johanna som tar två rätt stora puffar. Känner hur torr i munnen jag är. Jag kan verkligen föreställa mig allt äckligt skum jag har där inne. Jag kan inte svälja eller spotta så torr jag är.
Nionde och sista hitten: Detta är den största puffen jag tar som verkligen får mig att balla ur. Den är jävligt stor och får hela mig att tappa kontrollen. När jag blundar gungar jag fram och tillbaka samtidigt som jag faller långsamt som ett löv mot marken. Men när jag öppnar ögonen står jag helt rakt. Får smärre identitets-tvivel ibland när jag stänger ögonen och det känns som det inte är jag som gör allt detta.
När vi ska gå upp för den lilla backen faller Jonas ihop. Han tittar runt sig skräckslaget och säger att han inte ser något. Att allt han hör genomborras av ett högt brus. (senare förstod jag att detta hade att göra med det starka solljuset och den feta jävla gräsklipparen några meter från oss) Jag tänker att jag måste se så jävla fånig ut när jag stapplar runt alla och fnissar. Jag vet inte varför jag fnissar riktigt men kan inte hålla tillbaka de små utandningarna. Skäms lite för det men kan inte slutta fnissa.
Viktor som inte var lika borta som mig hjälpte Jonas upp för backen. Det var här jag började känna mig riktigt riktigt konstig. Allting går extremt långsamt. Min syn går fram och tillbaka hela tiden. Zoomas in och ut. Känns som jag sitter på bio och bara ser allting på en stor skärm. Den inre monologen går på högvarv och hinner tänka allt från att jag kommer dö till att jag älskar detta så sjukt mycket. Men jag är klok och tänker på att allting bara är i mitt huvud och att jag inte kommer dö.
Vi går till en kiosk precis bredvid på grund av torrheten i munnen. Känner att jag inte kan gå längre. Sätter mig på en bänk. Bredvid sitter en barnfamilj som stirrar på mig och Jonas. Det skiter jag fullständigt i. Jag tycker allt är så jävla sjukt och lite obehagligt men ändå ballt som fan. Jonas säger att han ser vitt, svart och lite lila men jag har fattat att det är för att han tittar rakt upp mot solen. Jag går igenom en existentiell kris och tror, så fort jag stänger ögonen, bara för någon hundradels sekund verkligen inte att jag är där. Även om det bara pågår under en sån kort tid är tanken så mäktig att den blåser bort mig mentalt. Hoppas att de andra också känner så. Viktor kommer tillbaka med 3 läsk och en glass. Jonas käkar lite på den och ger den sen till mig. Brukar inte dela glass med andra men bara måste käka något så slickar lite på den förmodade äckliga glassen.
Sitter med huvudet i armarna och tittar på mitt finger i vad som känns som flera timmar och även fast jag sitter ner så slutar det inte gunga och zooma. Har ingen aning om vad som pågår runt mig men tydligen passerar en polisbil och Viktor bestämmer att vi ska gå ner till stranden.
Där i sanden tjatar Jonas om kryss och snöflingor i himlen (han fattar inte att det är solen som gör det). Jag ligger obekvämt men vill bara få bort ruset. Vi ligger där en lång tid tills jag inte tvivlar ett dugg på att jag existerar och går sen och käkar och skrattar och är glada resten av sommarlovet.
Detta var min första mäktiga upplevelse. Jag tycker absolut inte att det var en snetripp och jag vill verkligen inte smutskasta moder ganja utan vill däremot hylla och tacka henne för denna fantastiska och surrealistiska resan. Vanföreställningarna hade nog med att vi inte ätit på hela dagen att göra. Få trippar jag haft kan mätas med denna.
Jag var alltså 14 år gammal och det var sommarlov. Var välsignad med att mina föräldrar jobbade på dagtid så var helt ensam från 9 till 6 ungefär. Den här chansen tog jag självklart till vara på och med mitt och mina kompisars nyfunna drogintresse och fascination för de psykoaktiva ämnena förekom det såklart en del knarkande. Min kompis, som jag kommer att nämna under pseudonymen 'Jonas', hade förklarat hur en bong funkade och jag hade en perfekt sak att göra en av så tänkte testa detta. Vi hade rökt på ett par innan men bara ur pipa/joint och var intresserade av att röka ut bong. Hade hört att ruset var helt annorlunda och oftast starkare.
Skapandet av denna bong var inte särskilt dramatisk men användandet av den var det. Grabbarna var impade av mitt hemgjorda rökredskap och jag kunde inte hjälpa att känna mig lite stolt. Den var gjord av ett stort slush-ice glas av plast med ett sorts sugrör längst upp. Hade direkt sett bong-potentialen i detta glas och offrade 20 spänn för en slush. Som behållare hade jag bara klippt ut lite från en cola-burk, gjort hål i bongen och stuckit ner röret.
Första gången vi tände på gick det utmärkt. Helt fantastiskt. Man blev verkligen mer stenad än på de andra röksätt vi prövat. Blev mycket segare, flabbigare och mycket MYCKET mer torra i munnen. På den så kallade peaken av ruset var det väldigt svårt att hänga med i vad som hände runt en och detta uppskattade vi. Vi gick och käkade och gick på bio och hela köret så det var lyckat och vi var extremt nöjda. Vi hade bara tagit några hits var men det slog jävligt nice och alla var skitglada så vi bestämde oss för att träffas nästa dag och kanske gå till stranden eller något liknande. Alla tyckte det lät som en utomordentlig idé.
Nästa dag vaknade jag, drog på mig några kläder, slängde ner bongen i en väska och pallrade mig till Jonas. Utanför porten träffade jag en tjej i min klass. Jag kallar henne för 'Johanna'. Hade rökt på med henne innan och hon förklarade att hon hade blivit inbjuden av Jonas. Vi gick upp och hämtade honom och Viktor och styrde kosan mot stranden som låg precis bredvid. Det var en varm dag och vi förväntade oss mycket folk.
Väl framme vid stranden bestämde vi oss för att gå lite längre bort. Anledningen till detta var överbefolkningen där. Riktigt mycket folk som valde att slösa bort sina värdefulla semesterdagar på att ligga på en handduk och riktigt framkalla den bajsbruna nyansen alla eftersträvade.
Vi gick längs en cykelväg vid stranden och pratade om gårdagens händelser. Alla var förväntansfulla över vad som kunde hända idag. Jonas hade snackat lite med Fredrik om att träffas och helt plötsligt kom han cyklandes bakom oss. Vi blev glada allihop eftersom Fredrik är en riktigt rolig person att ha till hands när man är påverkad. Han förvandlades till världens mest virriga och intressanta person. Allt han sa och gjorde syntes genom ett majja-rus vara patetiskt men extremt roligt.
Vi vek av från cykelvägen när vi märkte att det blev mindre och mindre människor liggandes i sanden. Till höger om oss låg stranden och till vänster om oss en häck och en liten backe bakom den. Vi gick ner för den och bekräftade att stället var perfekt. Framför oss låg ett par stora obefolkade fotbollsplaner och bredvid planerna några glesa buskage. Vi bestämde oss för att tända på här.
Första hitten: Vi ställer oss lite inne i en buske och börjar mecka. Med oss menar jag mig, Jonas och Viktor. (Fredrik och Johanna sa att de kanske skulle röka lite sen men inte nu) Tänder på och drar in så mycket rök som möjligt. Blåser ut långsamt och hostar lite. Under hostningarna började jag känna lite yrsel och tyngd i armarna. Inte mer. Passar bongen till de andra som hostade de med. Redan efter första gången känner jag att oron för att bli påkommen försvinner och föreslår en circle på gräset.
Andra hitten: Får in mycket rök denna gången men känner inga förändrade effekter förutom ett fruktansvärt välmående.
Tredje hitten: Jävligt skönt. Fredrik börjar prata om en i vår klass och alla skrattar som fan.
Fjärde hitten: Får en känsla av att vi verkligen uppnår något där på gräsmattan. Tänker på hur bra jag trivs i detta sällskapet. Viktor tackar nej till en ny hitt men den rödögda Jonas vill ha mer.
Femte hitten: Jonas säger att han känner sig jävligt full och tittar allvarligt på oss andra. Sen börjar han asflabba. Viktor vill se half-baked... Jag får små ryck i kroppen hela tiden men skiter fullständigt i det.
Sjätte hitten: Tänker först att jag kanske inte borde ta mer men tänder ändå på en fin liten grön bit och puffar för fulla muggar. Röken tar alldrig slut när jag blåser ut den men när den väl gör det hostar jag som fan. Kan inte sitta upp utan lägger mig ner och hostar. Börjar klökas av hostningarna och även Jonas lungor har kollapsat. Jag är helt övertygad om att jag har parkinsons på grund av alla rycken men glömmer snart bort det.
Åttonde hitten: Jonas vill inte ha mer. Och eftersom bongen bara står där med gräs i den så tar jag den och tänder på. De andra skrattar och kallar mig jävla pundare och liknande. Röker och ger bongen till Johanna som tar två rätt stora puffar. Känner hur torr i munnen jag är. Jag kan verkligen föreställa mig allt äckligt skum jag har där inne. Jag kan inte svälja eller spotta så torr jag är.
Nionde och sista hitten: Detta är den största puffen jag tar som verkligen får mig att balla ur. Den är jävligt stor och får hela mig att tappa kontrollen. När jag blundar gungar jag fram och tillbaka samtidigt som jag faller långsamt som ett löv mot marken. Men när jag öppnar ögonen står jag helt rakt. Får smärre identitets-tvivel ibland när jag stänger ögonen och det känns som det inte är jag som gör allt detta.
När vi ska gå upp för den lilla backen faller Jonas ihop. Han tittar runt sig skräckslaget och säger att han inte ser något. Att allt han hör genomborras av ett högt brus. (senare förstod jag att detta hade att göra med det starka solljuset och den feta jävla gräsklipparen några meter från oss) Jag tänker att jag måste se så jävla fånig ut när jag stapplar runt alla och fnissar. Jag vet inte varför jag fnissar riktigt men kan inte hålla tillbaka de små utandningarna. Skäms lite för det men kan inte slutta fnissa.
Viktor som inte var lika borta som mig hjälpte Jonas upp för backen. Det var här jag började känna mig riktigt riktigt konstig. Allting går extremt långsamt. Min syn går fram och tillbaka hela tiden. Zoomas in och ut. Känns som jag sitter på bio och bara ser allting på en stor skärm. Den inre monologen går på högvarv och hinner tänka allt från att jag kommer dö till att jag älskar detta så sjukt mycket. Men jag är klok och tänker på att allting bara är i mitt huvud och att jag inte kommer dö.
Vi går till en kiosk precis bredvid på grund av torrheten i munnen. Känner att jag inte kan gå längre. Sätter mig på en bänk. Bredvid sitter en barnfamilj som stirrar på mig och Jonas. Det skiter jag fullständigt i. Jag tycker allt är så jävla sjukt och lite obehagligt men ändå ballt som fan. Jonas säger att han ser vitt, svart och lite lila men jag har fattat att det är för att han tittar rakt upp mot solen. Jag går igenom en existentiell kris och tror, så fort jag stänger ögonen, bara för någon hundradels sekund verkligen inte att jag är där. Även om det bara pågår under en sån kort tid är tanken så mäktig att den blåser bort mig mentalt. Hoppas att de andra också känner så. Viktor kommer tillbaka med 3 läsk och en glass. Jonas käkar lite på den och ger den sen till mig. Brukar inte dela glass med andra men bara måste käka något så slickar lite på den förmodade äckliga glassen.
Sitter med huvudet i armarna och tittar på mitt finger i vad som känns som flera timmar och även fast jag sitter ner så slutar det inte gunga och zooma. Har ingen aning om vad som pågår runt mig men tydligen passerar en polisbil och Viktor bestämmer att vi ska gå ner till stranden.
Där i sanden tjatar Jonas om kryss och snöflingor i himlen (han fattar inte att det är solen som gör det). Jag ligger obekvämt men vill bara få bort ruset. Vi ligger där en lång tid tills jag inte tvivlar ett dugg på att jag existerar och går sen och käkar och skrattar och är glada resten av sommarlovet.
Detta var min första mäktiga upplevelse. Jag tycker absolut inte att det var en snetripp och jag vill verkligen inte smutskasta moder ganja utan vill däremot hylla och tacka henne för denna fantastiska och surrealistiska resan. Vanföreställningarna hade nog med att vi inte ätit på hela dagen att göra. Få trippar jag haft kan mätas med denna.
, säger som det ovanför.
