2010-07-04, 23:37
#1033
Citat:
Ursprungligen postat av Schnuppfen
Själv är jag industrichef, eller nja...åtminstone har jag en naturvetenskaplig skolning i botten. En sådan underlättar när man vill förstå däggdjurens märkliga beteenden, och inom biologin talar man om den essentiella parningsprincipen. All interaktion mellan könen inom gruppen däggdjur, har egentligen bara en tydligt uttalad målsättning - Driften att para sig och att skaffa sig en avkomma !
När man förstår den sexuella frustrationen bakom feministernas aggressiva utspel, så inser man att konflikten inte handlar om någon äkta önskan om jämlikhet. Tvärtom, så ökar kraven på mannens såväl intellektuella som fysiska styrka; där den starkaste hönan alltid söker sig till den starkaste tuppen, s a s.
Vi börjar således närma oss pudelns kärna i debatten, och snart inser vi att klassiska könsroller faktiskt är riktigt effektiva och önskvärda sociala mekanismer.
När man förstår den sexuella frustrationen bakom feministernas aggressiva utspel, så inser man att konflikten inte handlar om någon äkta önskan om jämlikhet. Tvärtom, så ökar kraven på mannens såväl intellektuella som fysiska styrka; där den starkaste hönan alltid söker sig till den starkaste tuppen, s a s.
Vi börjar således närma oss pudelns kärna i debatten, och snart inser vi att klassiska könsroller faktiskt är riktigt effektiva och önskvärda sociala mekanismer.
Nja - att fortplanta sig är ju det essentiella för alla arters fortbestånd och diverse parningslekar ägnar ju sig även t.ex. fåglar åt, men sedan har väl människan några fler förmågor får man hoppas än att kopulera dagarna i ända - sedan tror jag säkert att man kan sublimera diverse drifter och viss aggressivitet kan säkert handla om oförlösta sexuella lustar - både hos män och kvinnor. Sex är ju också spänningslösande om man säger så.
Ska man på allvar diskutera en del riktigt hyperfeministiska kvinnor, där aggressiviteten är det mest framträdande draget, så tycker jag att det finns en del intressanta teorier i John Cleese (Ja den John Cleese) och Robin Skinners bok "Familjen : hur man klarar sig helskinnad ur dess famntag" och som går ut på att en del (Inte alla självklart) feminister har en egen svag könsidentitet, men som sagt - dra inte för höga växlar på det. Jag kan i alla fall se en del s.k. feminster som alltför upptagna med att efterlikna män, det är mäns normer som gäller (Vad som är eftersträvansvärt i livet) och de hyser ett eget illa dolt förakt för allt som kan ens liknas vid "kvinnligt beteende" (Sätter det inom citationstecken eftersom kvinnligt beteende liksom manligt beteende inte är så klart avgränsat enligt mig som det verkar för många andra, så att inga missförstånd ska uppstå).
Trött när jag skriver det här, men får kanske anledning att återkomma.
