Vad är jag?

Jag vet inte vad du grundar detta på. Sociala rörelsers (alla religioner börjar som sociala rörelser) uppkomst har inget med mysticism att göra, och 'totala sociala faktum' såsom religion har inget med mysticism att göra (om man nu inte tycker att alla metafysiska objekt, såsom abstrakta tal eller ekonomi, på något magiskt sätt hör ihop med mysticism), och dess kulturella självreproducerande har inget med mysticism att göra (det handlar ju om socialisationsprocesser).

"Mysticism is the pursuit of communion with, identitet with, or conscious awareness of an ultimate reality, divinity, spiritual truth, or God through direct experience, intuition, instinct or insight." - http://en.wikipedia.org/wiki/Mysticism

Det finns mysticism inom religion, och det finns mysticism inom vetenskap.
Mysticism inom vetenskap är i princip detsamma som Scientism:
http://en.wikipedia.org/wiki/Scientism

Och mysticism har fortfarande inget att göra med huruvida det finns någon skillnad mellan
tro inom religion
och tro inom vetenskap.
Såsom du har argumenterat för det än så länge iaf

Vilket inte är ett öppensinnat svar (den kursiva texten) även det, eftersom det ju finns vetenskapsmän (jag till exempel) som inte anser att "alla" som vurmar för mysticism är trångsynta. Trångsynthet finns överallt, speciellt inom akademia, där jag träffat fler trångsynta än inom kyrkan.

Eftersom trångsynthet finns både bland vetenskapsmän tillika religiösa,
så kan inte det vara en kvalitativ skillnad mellan vetenskaplig och religiös tro.
(Att jag ens måste kalla det för vetenskaplig och religiös tro är något av en konstruktion
för att denna argumentation ska vara möjlig, egentligen borde jag bara säga "tro")

För att sociala rörelser med religiös anknytning, skall kunna utvecklas och bibehållas, krävs att gruppen har någon instans (orakel, schaman etc.) att vända sig till med sina existensiella frågor - hur människan kom till, naturen, himlavalvet, himlakropparna etc.?

Gruppens centralgestalt, förståsigpåaren, magikern, medicinmannen, schamanen är den som bereder marken för de religiösa strömningarna som den sociala gruppen kan anamma och uppfatta som väsentlig för sammanhållningen och som skydd mot faror utanför gruppen. Den som påstår religionen sakna samband med mysticismens innersta kärna har missat de viktigaste sambanden i religiositetens mekanismer.

Robert Sapolsky har på ett mycket tydligt sätt förklarat dessa samband i tråden du sporadiskt medverkade i:

https://www.flashback.org/showthread.php?t=934164

i vilken hans föreläsning:

http://blip.tv/file/2204956

intar en viktig del, som behandlar hans forskning, vad gäller den biologiska förklaringen till uppkomsten av fenomenet tro. Också du anser plausibelt med en biologisk förklaring till tron. Samtidigt förstärker du innebörden av detta genom påpekandet att: Bortsett från ditt sätt att särskilja dessa begrepp är du inne på att tron i allt väsentligt skapas i människan. När du samtidigt förfäktar att:

förefaller din agenda hindra dig att inse sambanden och skillnaden mellan religiös tro och andra sorters övertygelse byggd på vetenskapligt framtagna resultat.

Du har helt enkelt en ovilja att se det uppenbara i schamanens "övernaturliga förmåga", kommunikationen (i trans) med andeväsenden i andra sinnevärldar, förmågan att "tala i tungor", karismatisk utstrålning etc.. Dessa utgör otvetydigt centrala ingredienser i den mysticism religionen bygger på och dess förkunnare förmedlar till den sociala gruppen du föredrar att tala om.

Det är en strukturalistisk syn på fenomenet, bra, men det implicerar inte mysticism.

Nja, det är lite reduktionistiskt. Legitimitet, auktoritet och makt är något som ges av gruppen. Dom kan välja 'en' centralgestalt, men oftast handlar det om en hierarki (eftersom hierarkier binder samman människor i större samhällen bättre än vad lösa klaner gör). Och det har inget med mysticism att göra. Taget, det är metafysiskt, men det är alla sociala fenomen.

Jag går inte med på en unilinjär kausalitet gällande medvetandets uppkomst (vilket är en central fråga eftersom tro är en fenomenologisk intentionalitet). Unilinjära orsakssamband är reduktionistiska, internalistiska, och ger ingen förståelse från ett inifrånperspektiv. Multilinjär kausalitet däremot...

Använder man begreppet människan så är man inne på en biodeterministisk diskurs, och då blir det internalistiskt igen. För mig är det irrelevant när det gäller tro, huruvida det är biologiskt, andligt eller filosofiskt. Det är förmodligen alla tre samtidigt ändå.

Om man inte kan peka på skillnaderna så finns dom inte. Eller nja, det är lite hårt draget. Man kan säga såhär istället. Det här handlar om Vi och Dom. Det handlar om identitet och existens. Det handlar om magiskt tänkande. Det handlar om att söka ordning i en kaotisk värld. Kategorierna får inte beblandas, för då tappar människor sin identitet (vetenskapsman, religiös, etcetera), och då får man existentiell ångest eftersom kategorierna representerar en ordning av världen (en form av kosmologi om man så vill). Med andra ord, att särskilja vetenskaplig tro och religiös tro är en social konstruktion. Sociala konstruktioner är reella eftersom dom får reella konsekvenser för människor, men dom är inte (helt och hållet eller inte alls) oundvikliga och/eller naturliga. För att synliggöra denna konstruktion, ber jag andra att själva dekonstruera den godtyckliga gränsen mellan kategorierna, som när jag ber om exempel på kvalitativa skillnader mellan vetenskaplig och religiös tro.

Det handlar alltså inte om mig, jag vet redan vad jag tror.

Dina resonemang konvergerar envist mot konklusionen:
Den omständigheten att människor uppfattar den religiösa tron som verklig (du säger ju själv att den uppstår i människan) i bemärkelsen bygger på en "verklighet" (existensen av av ett gudomligt objekt att fokusera tron på) är ju inte liktydigt med att det senare är verkligt.

Skillnaden är mycket stor mellan den antagna religiösa verkligheten och den konkreta, som med vetenskapliga metoder och klart definierade parametrar kan konstateras, förklaras och accepteras av en stor majoritet av världens vetenskapliga elit. Det har inget med tro, förhoppningar och antaganden att göra, även om det senare kan förekomma inom områden i vilka alltför många parametrar eller data saknas för säkra utsagor. Då måste vetenskapen tillåtas sammanfatta det man redan vet och utveckla hypoteser, dock en helt annan sak än att tro i religiös mening.

När du påpekar: missar du ytterligare en detalj i debatten, nämligen att den just går ut på debattörernas åsikter och sätt att argumentera. I ditt fall att i varje läge påstå den religiösa tron kunna jämställas med den övertygelse (som du envisas med att kalla tro) som bygger på konkreta vetenskapliga resultat.

Tja. Vetenskapligt talat är du en enorm koloni utav celler som samarbetar.

Religiöst sätt är du skapad av en gud som älskar dig, men som ändå skickar dig till att brinna i helvetet för evigt om du råkar bryta mot hans osynliga lagar.
Du har fått en fri vilja. Men bryter du reglerna så är du körd.
Religiöst sätt så vet jag inte hur du är skapad, men det står väl säkert i bibeln någonstans... antagligen av trä, lera eller ett revben.

Jag förstod att du skulle börja tala om vad som är verkligt och vad som inte är verkligt. Det var därför jag tog upp det här med hur man definierar sanning, förut i tråden. Det intressanta när man lutar sig mot det verkliga, eller det naturliga, är att man egentligen lutar sig mot ännu en konstruktion, som dessutom hjälper att bibehålla rådande sociala strukturer. Jag vill ofta synliggöra detta, eftersom maktordningen kan stå för ett strukturellt våld. Lyftarord såsom "verkligt" är per definition konstruerade, så det blir bara cirkelresonemang att framföra sådana ord i en diskussion kring konstruktioner.

"Accepteras av en stor majoritet", får det att låta som konsensusteori om sanning.
http://en.wikipedia.org/wiki/Truth_by_consensus
http://en.wikipedia.org/wiki/Consensus_theory_of_truth
Men som jag redan tagit upp, är en stor majoritet religiöst troende,
så religiös tro är minst lika mycket sann som vetenskaplig tro.

Om hypoteser inte har något med tro att göra, varför då ta upp det?
Eller är det en skillnad mellan religiös och vetenskaplig tro tycker du?
Jag ser inget hinder mot att "utveckla" hypoteser inom religiösa sammanhang.

Jag vet inte vilken specifik "debatt" du åsyftar, men det finns många fler sätt att argumentera än att framföra personliga åsikter. Speciellt i vetenskapliga sammanhang, är inte alls ovanligt att försöka uppnå objektivitet genom att undvika just personliga åsikter. Och även när man delger sig utav personliga erfarenheter och upplevelser, så får man aldrig ha personliga åsikter i ett paper. Eller, är man humanist så kanske det går bra, men jag är samhällsvetare.

Att kalla vetenskaplig tro för övertygelse är nominalism,
att ändra etiketter förändrar inte verkligheten.
En sanitetsingenjör är fortfarande städare i praktiken.

Du fortsätter envist med principen "...en miljard kineser kan inte ha fel..."
Vidare fortsätter du lika envist med att benämna övertygelse i vetenskapliga sammanhang som tro jämställd med religiös sådan trots den uppenbara skillnaden.

Dags kanske att saxa ur annan tråd något om sanningen t.ex. runt tidsaspekten - ett objekt så gott som något, om man diskuterar tro och sanning:

Om Tage Danielsson i sin himmel skulle yttrat sig om den, skulle han sannolikt kunnat uttrycka något i den här vägen:
__________________________________________________ ______

Nu är ju det här med tid rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att folk funderar över sånt här. Folk i allmänhet tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som under en lång tid bevisats hända på jorden verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Dom har inte hängt med i utvecklingen och förstår inte att en sak som inte ens är sannolik, den kan ju ännu mindre vara sann, oavsett hur lång tid utvecklingen tagit på sig. Det samma gäller den precision med vilken de fysiska lagarna tillkom under Big Bang resp. hur de olika grundämnena bildades, framför all de som utgör grundstenarna i flora och fauna.

Vi måste lära våra barn att alltid tala sannolikt. Så att dom inser att det som statistiskt inte ens under lång tid kunde hända här på jorden inte heller kan hända ute i universum. Hur vi (med tanke på att det orimliga ändå verkligen har hänt) skall kunna förklara detta märkliga faktum, är en annan fråga!

Eftersom det som inte kan ha hänt i universum eller på jorden... och i varje fall inte av sig själv, ändå har hänt, får vissa barn lära sig att det osannolika verkligen ändå kan hända. De får lära sig att om något är alltför osannolikt och därför inte kan hända (om sannolikheten är mindre än 1 på 10^50 eller så), så kan det ändå hända. Fast då måste en medveten skapare ha stått för händelsen t.ex. att DNA- och RNA-molekylerna kommit till och efter det allt liv på jorden.

Men ... det är är något konstigt med det där...för samtidigt som det poängteras vara så viktigt att en medveten skapare (Gud) måste ansvara för allt som skapas, kan det kravet slopas när det gäller skaparen själv. För våra barn måste vi då förklara att den logik vi kräver att de skall använda i livet bara gäller människor - annars går inte ekvationen ihop.

När det gäller skaparen måste en gudomlig logik tillämpas som innebär att vi måste acceptera oändlig existens av denna översinnliga kraft. Förklaringen till det är att "för Gud är ingenting omöjligt!" Om han föredrar att inte behöva ha skapats så ser han till att det blir så. Om han föredrar att ha existerat i oändlig tid bakåt gör han det.

På det viset behöver de troende inte längre tveka på att den orimliga kombination händelser som skapade universum, vari jorden och livet på vår planet ingår, verkligen har inträffat. Då behöver man inte längre med olika sofistikerade sannolikhetsberäkningar oroa sig för att det som egentligen inte kunde hända ändå redan har hänt. Det otroliga i att det som hänt på jorden också skulle kunna hända på andra planeter i andra solsystem blir därför också lätt att acceptera. Som en positiv sidoeffekt kan många troende då hävda att religion och vetenskap mycket väl kan gå hand i hand!
__________________________________________________ ________

vem vet...du kanske kan ha någon nytta av tankegångarna ovan...