Har själv barn och är separerad så stöder dig självklart i detta, har lite tjafs också och har varit hos familjerätten och blivit behandlad som ett djur (eller vad dom ser oss pappor som)
Fast jag själv anser mig som en någorlunda jämställd och en kille som brukar kunna hävda mig och argumentera så insåg man snabbt att blir behandlad annorlunda gentemot mamman där, hon hade fri lejd att kalla mig vad som helst under mötet om jag sa nåt nedlåtande eller nåt så var dom på mig på direkten men hon kunde sitta och kalla mig dålig pappa och skiter i mina barn och det ena med andra (och självklart utan bevis eller nåt konkret)
När jag bevisade att hon hade ljugit om barnens situation på skolan så skulle jag bara hålla käften och inte sitta och håna henne för det är inte det vi är här för, vi ska komma fram till en lösning inte ta upp vem som gjort vad och bla bla
Hatar dessa såkallade opartiska familjrättskvinnor, det borde heta Mammarätt eller MammorHarRätt och inte Familjerätt för det har inte nåt med föräldraskap att göra vad dom pysslar med.
Men dom kan inte ta barnen ifrån mig fast dom hotade med det att det kan hända om jag går till tingsrätten och drar vissa saker vidare dit för då är det inte jag som bestämmer barnens öde, men mitt ex fick bara stöd för vad hon skulle kunna göra för att driva vidare detta, jo tack för kaffet.
Vi bråkar om vart barnen ska börja skola efter mamma har flyttat en bit bort och vill flytta barnen dit, men jag vägrade i sten att flytta barnen från vart dom är van att vara bara för att mamman ska få dom nära sig (vi har gemensam vårdnad och växelvis boende)
Jaja vart lite långt nu och vill inte sno tråden av dig men du har mitt fulla stöd, kämpa vidare (fast det känns som att simma i sirap.)