Att överskatta sig själv/sina förmågor

Vidarebefordrar en kompis fråga då han har glömt sin kontoinfo:

"Vad heter det då man tror att man är bättre än andra i många områden, överskattar ens egna förmågor och tror att man är speciell (typ att man tror att vissa saker endast händer en själv medan det i själva verket är extremt vanligt hos andra också). Ordet jag letar efter är själv-någonting. Tack på förhand!"

Självbildseffekten

Du formulerar praktiskt taget ordet självöverskattning. Det ordet förekommer i NE flera gånger för en lindrig form av megalomani eller storhetsvansinne.

Om man så vill, en abnorm självöverskattning är megalomani/storhetsvansinne. Ref. Kejsaren av Portugallien.

Andra varianter av självöverskattning är hybris och övermod.

Nu när vi name droppar så tänkte jag passa på

Romerska kejsaren Caligula, lät sin häst bli utrikesminister.

Ceasar behövde ha en person som påminde honom att han var dödlig hela tiden.

"Megalomani" eller "hybris" kanske är ordet din vän söker?

EDIT: Äh, jag får gå och lägga mig nu. Jag ser att Egon3 har föreslagit båda två redan.

Inom psykiatrien talar man ibland om "grandiositet", någon har "grandiosa" idéer, tror sig vara kejsare eller världsmästare i boxning eller intelligentare än alla andra.
MVH
Petter Eremiten

Andra ord på själv- som täcker i alla fall delar av beskrivningen: självupptagen, självtillräcklig, självgod, självrättfärdig, självbelåten.

I viss mån kan även narcissism vara adekvat i sammanhanget.

Kejsaren av Portugalien är ingen historisk person, det är en bok av Selma Lagerlöf.
Förövrigt så verkar du smått efterbliven.

För att inte missa ämnet helt så kan jag tillägga att självöverskattning var det första jag tänkte på när jag läste din beskrivning.

Piet Hein skrev en gruk om en narcissistiskt självgod man som överskattade sina vyer. Jag hittar inte texten just nu, men poängen var ungefär såhär:

Egentligen är det en tragisk historia.
Som egocentriker var han en mastodont.
Vid spegeln satt han och njöt av sin gloria.
Oss emellan sagt, det var hans horisont.

Ett annat ord är självförhärligande.

Alla är inne på samma sak.
Detta är en historia som omvandlar allt i praktiken:

En liten ekorre var lite pilsker en dag, men det fanns ju ingen annan ekorre i närheten.
Han mötte en hare och frågade:
- Kåt eller?
Haren svarade:
- Är du knäpp eller? Jag är ju en hare, det går ju inte.
Ekorren gick vidare. Mötte ett rådjur. Och frågade:
- Kåt eller?
Rådjuret svarade:
- Går ju inte fattar du väl jag är ju ett rådjur.
Ekorren började bli lite nedslagen. Men då mötte han en björn och frågade:
- Kåt eller?
Björnen blev lite konfunderad, han var ju lite sugen men egentligen inte på en ekorre, men han såg ju att ekorren var hemskt sugen så han sa kör till då. Det skulle väl snart vara avklarat. Men just som ekorren skulle till att köra in den så råkade björnen trampa på en humla som stack honom naturligtvis. Och björnen skrek högt.
- Aooooo!!!
Då kikade ekorren fram lite försynt och sa:
- Första gången eller..?