2009-06-29, 13:13
#1
Ålder: 18
Vikt: 90 kg
Längd: 188 cm
Röker endast grönt, brunt och dricker alkohol. Gör det för att koppla av, inte för att få kickar och droga ner mig så hårt som möjligt osv.
Iaf, det här hände för några månader sedan. Började röka i februari detta år, röker 1-4 gånger i månaden ungefär.
En lugn, harmonisk, tråkig och rastlös kväll bestämmer jag mig för att puffra lite grönt, vanligt grönt, inga dyra grejer. Min flickvän är med och kommer att vara nykter hela kvällen. Min flickvän meckar en ganska liten joint och jag går ut på balkonger och röker upp ca 75% av den och dumpar resten, då jag anser att det är mer än tillräckligt. Redan när jag kommit innanför dörren så slår den i ordentligt och hela kroppen börjar flimma lätt och mjukt mot mig, jag går vingligt och långsamt ner för trappan och sätter mig i soffan och tittar på TV. Verkligheten försvinner långsamt och jag måste till sist koncentrera mig för att höra och se verkligheten. Jag har röster, ljusa röster, massvis, barn och kvinnor som pratar högt men obegripligt. Jag ser allting ifrån en cirkel, alltså ser rummet som om jag skulle se det från ett sånt där runt utkikshål i en dörr.
Jag får panik för att mor är där uppe och kollar på TV, tänk om hon ser mig i det där tillståndet liksom, så jag går iväg till mitt rum och lägg mig i sängen, på vägen dit så blir allting turkosblått, jag ser allt som ett datoranimerat hav med bubblor och en trekantig eller fyrkantigspiral som snurrar neråt och sen blir tillbaka i startläget, som en film som repeteras. Samtidigt slår ljuden i takt med mitt hjärta och slår på mitt hjärta så att det gör ont med jämna slag (dom slår mitt hjärta med starkt ljud som liksom, PANG .... PANG ... PANG.
Min flickvän talar till mig, jag hör ljudet komma från vänster, det har ett djupt och långt rumsklang (typ reverbeffekt), jag försöker fokusera men börjar flimmra med ögonen av tvångstanke, upp och ner, höger och vänster, och runt runt och helt random i ett mönster som känns logiskt. Sedan försöker jag koncentrera mig att se henne, jag lägger mig på henne och ser på henne, jag ser henne genom ett sånt där runt titthål i fågelperspektiv. Hon har gult hår och röda läppar, mycket starka färger.
Jag kysser henne, allting känns lite bättre. Hon säger att jag ska sova och jag försöker komma ur tankarna, jag vet att allt är inbillning, jag säger om och om igen och är 100 på att man inte kan få sånna här hallisar av grönt. Jag kan koncentrera mig så att allting blir mer verkligt i några sekunder, sen ramlar ja tillbaks till den andra världen igen. När jag koncentrerar mig så är allting fyrkantigt som ett gammalt datorspel med låg upplösning. Jag får för mig att jag måste hitta sanningen för att komma ut ur det här stadiet, det känns lite bättre när jag gör det. Jag vill verkligen komma ur det här stadiet och säger om och om igen att jag vill dö för att slippa det här.
Min flickvän hämtar en grå mugg med vatten i. Jag dricker långsamt och ser djupt ner i muggen, när jag ser ner i muggen så försvinner allt det obehagliga, alla ljuden blir mycket tystare. Nu ser jag en ljusblå sommarhimmel och den grå muggen är ett sånt där grått stenrör som vattnet rinner igenom i vissa bäcker, typ från en sjö till en bäck.
Allting blir mjukt och harmoniskt, jag tittar fridfullt och långsamt ner i röret medans jag dricker, inne i röret är det mörkt och det porlar långsamt ner vatten i min mun.
Jag försöker äta några salta kakor, men dom smakade endast sand och kändes som sand i munnen.
Jag lägger mig ner och försöker till sist att sova, jag känner hur allt långsamt, långtsamt blir mörkare och tystare, typ "fade'ar" neråt långsamt långsamt. Och efter en stund så somnar jag.
Jag vaknar upp dagen efter med lätt yrsel, törstig, mår illa och känner annorlunda bakfull.
Människor som röker kollar alltid märkligt på mig när jag berättar det här och frågar: "Vad fan var det för nåt du rökte?" "Tog du något annat?", osv.
Nu för tiden röker jag bara några bloss varje gång, då jag upptäckt att jag endast finner det obehagligt att vara för hög.
Vad anser ni om det här?
Vikt: 90 kg
Längd: 188 cm
Röker endast grönt, brunt och dricker alkohol. Gör det för att koppla av, inte för att få kickar och droga ner mig så hårt som möjligt osv.
Iaf, det här hände för några månader sedan. Började röka i februari detta år, röker 1-4 gånger i månaden ungefär.
En lugn, harmonisk, tråkig och rastlös kväll bestämmer jag mig för att puffra lite grönt, vanligt grönt, inga dyra grejer. Min flickvän är med och kommer att vara nykter hela kvällen. Min flickvän meckar en ganska liten joint och jag går ut på balkonger och röker upp ca 75% av den och dumpar resten, då jag anser att det är mer än tillräckligt. Redan när jag kommit innanför dörren så slår den i ordentligt och hela kroppen börjar flimma lätt och mjukt mot mig, jag går vingligt och långsamt ner för trappan och sätter mig i soffan och tittar på TV. Verkligheten försvinner långsamt och jag måste till sist koncentrera mig för att höra och se verkligheten. Jag har röster, ljusa röster, massvis, barn och kvinnor som pratar högt men obegripligt. Jag ser allting ifrån en cirkel, alltså ser rummet som om jag skulle se det från ett sånt där runt utkikshål i en dörr.
Jag får panik för att mor är där uppe och kollar på TV, tänk om hon ser mig i det där tillståndet liksom, så jag går iväg till mitt rum och lägg mig i sängen, på vägen dit så blir allting turkosblått, jag ser allt som ett datoranimerat hav med bubblor och en trekantig eller fyrkantigspiral som snurrar neråt och sen blir tillbaka i startläget, som en film som repeteras. Samtidigt slår ljuden i takt med mitt hjärta och slår på mitt hjärta så att det gör ont med jämna slag (dom slår mitt hjärta med starkt ljud som liksom, PANG .... PANG ... PANG.
Min flickvän talar till mig, jag hör ljudet komma från vänster, det har ett djupt och långt rumsklang (typ reverbeffekt), jag försöker fokusera men börjar flimmra med ögonen av tvångstanke, upp och ner, höger och vänster, och runt runt och helt random i ett mönster som känns logiskt. Sedan försöker jag koncentrera mig att se henne, jag lägger mig på henne och ser på henne, jag ser henne genom ett sånt där runt titthål i fågelperspektiv. Hon har gult hår och röda läppar, mycket starka färger.
Jag kysser henne, allting känns lite bättre. Hon säger att jag ska sova och jag försöker komma ur tankarna, jag vet att allt är inbillning, jag säger om och om igen och är 100 på att man inte kan få sånna här hallisar av grönt. Jag kan koncentrera mig så att allting blir mer verkligt i några sekunder, sen ramlar ja tillbaks till den andra världen igen. När jag koncentrerar mig så är allting fyrkantigt som ett gammalt datorspel med låg upplösning. Jag får för mig att jag måste hitta sanningen för att komma ut ur det här stadiet, det känns lite bättre när jag gör det. Jag vill verkligen komma ur det här stadiet och säger om och om igen att jag vill dö för att slippa det här.
Min flickvän hämtar en grå mugg med vatten i. Jag dricker långsamt och ser djupt ner i muggen, när jag ser ner i muggen så försvinner allt det obehagliga, alla ljuden blir mycket tystare. Nu ser jag en ljusblå sommarhimmel och den grå muggen är ett sånt där grått stenrör som vattnet rinner igenom i vissa bäcker, typ från en sjö till en bäck.
Allting blir mjukt och harmoniskt, jag tittar fridfullt och långsamt ner i röret medans jag dricker, inne i röret är det mörkt och det porlar långsamt ner vatten i min mun.
Jag försöker äta några salta kakor, men dom smakade endast sand och kändes som sand i munnen.
Jag lägger mig ner och försöker till sist att sova, jag känner hur allt långsamt, långtsamt blir mörkare och tystare, typ "fade'ar" neråt långsamt långsamt. Och efter en stund så somnar jag.
Jag vaknar upp dagen efter med lätt yrsel, törstig, mår illa och känner annorlunda bakfull.
Människor som röker kollar alltid märkligt på mig när jag berättar det här och frågar: "Vad fan var det för nåt du rökte?" "Tog du något annat?", osv.
Nu för tiden röker jag bara några bloss varje gång, då jag upptäckt att jag endast finner det obehagligt att vara för hög.
Vad anser ni om det här?
Ni vet, när man är så trött att man börjar inbilla sig saker.