2009-06-27, 19:47
#1
Man 20 år
178 cm / 80 kg
Tidigare erfarenheter: 5-MeO-DiPT, cannabis, kokain, svamp, amfetamin, MDMA, DXM, Subutex, Mephedrone, diverse farmaka (benzos, opioder, z-drugs osv.)
Kvällens leksaker (totalt): 1l starköl, 2 mg Suboxone, 25 mg 4-HO-MeT, ca 1,5 g gräs, 300 mg Methedrone
Sällskap: weed-man, cl-90, Roary, Bobcat samt 3 personer till plus mig själv
22.00
Vi befinner oss i en lägenhet på centrala Östermalm, i sovrummet ligger två grabbar däckade från lite för mycket röka. I vardagsrummet sitter det fem personer. weed-man och cl-90 sitter för tillfället maxade som fan på en massa Methedrone. Roary sitter ihopkrupen i ett hörn av soffan och repeterar med darrig röst hur han håller på att snea.
Själv finner jag mig ihopsjunken i en fåtölj, stirrandes in i en riktigt surrealistisk Miró-målning som i mitt tillstånd föreställer en massa konstiga ansikten och djur som morphar runt i tavlan bland fraktalerna. Jag försöker från alla möjliga vinklar beskriva vad jag ser för mitt otrippade sällskap men till min stora förtret kommer det bara jibberish ur min mun. Jag tittar på klockan och förväntar mig att se småtimmar, klockan är bara 22, till min förvåning. Fan, har det bara gått 2 timmar sen vi satte igång?
4 timmar tidigare:
18.00
Jag har precis slutat jobba och ser fram emot en trevlig kväll med lite chillmode hemma hos en polare på sub och röka. På vägen dit svänger jag förbi systembolaget och plockar upp 4 öl för att ha något att dricka under kvällen.
Efter att ha satt i mig en öl möter jag upp de andra. De har precis varit och införskaffat 10 g prima weed, 2 g Methedrone samt 16 mg Suboxone, de har även med sig dryga 100 mg 4-HO-MeT som blivit kvar efter tidigare eskapader under dagen. Vi kilar upp i lägenheten och sätter genast igång, åter igen för vissa, första knarket för dagen för mig.
19.00
Jag inleder kvällens äventyr med en lina Suboxone på 1 mg. Den friska citrus-smaken kittlar till i näsan och jag lutar mig tillbaka och börjar socialisera lite för att få tiden att gå. Weed-man och cl-90 taggar till direkt och smäller i sig varsin bomb Methedrone medan Roary följer mitt exempel. Vi sitter och pratar och börjar tagga till. Cl-90 börjar berätta lite om någon RC jag aldrig hade hört talas om, en hallucinogen som heter 4-HO-MeT. De hade införskaffat en del tidigare och kört under dagen och jag blir erbjuden att ta en hit på 25 mg som tydligen skulle vara mer än tillräckligt. Jag lägger den idén åt sidan ett tag och fortsätter snacka skit med de andra.
20.00
Efter en stunds funderande över hur sub-ruset kommer arta sig under en kraftigt hallucinogen så bestämmer jag mig för att ta upp cl-90 på erbjudandet, varpå även Roary hakar på och köper loss en 25 mg av dödsknarket.
Den lilla, lilla vita pulverhögen hackas ut till ett minimalt streck och jag andas försiktigt upp det i näsan för att den lilla mängden pulver inte ska flyga rakt igenom, ner i halsen. Samtidigt börjar jag bli lite skeptisk till den nätta mängden men jag slår bort tanken och sätter mig och väntar.
Ungefär vid det här laget börjar jag känna av Suboxonet som lägger sig som ett varmt, tungt duntäcke över hela mig. Jag lutar mig tillbaka och låter mysigheten skölja över mig och glömmer för en sekund bort att jag just snortat i mig en sjuhelsikes tripp som bara ligger och väntar på att få blomma ut i total mind-fuck. De kommande 15 minutrarna består i stort sett av att konstant tjatande från övriga om ifall vi känner något än, inte för att det var viktigt för dem att veta, utan för att djävlas med oss som två som trippar. Vi bombarderas med frågor om ifall vi ser något, hur mönstret på väggarna ter sig, hur vi känner oss och så vidare. I det här kaoset märker jag knappt att drogen börjar slå på rejält och helt plötsligt andas hela rummet, hela resan upp till platån känns som en korsning av början på en svamptripp respektive en e-tripp. I sovrummet står TVn på, i vardagsrummet spelas det musik och snackas med hög volym. Det fortsätter att drivas med oss som trippar. Den stojjiga miljön i rummet gör att Roary börjar snea ur. Det blir en turbolent uppresa och jag tänker att det här kanske inte är den bästa settingen för att trippa loss på hallucinogener.
Jag förflyttar mig på begäran till en fåtölj som är perfekt placerad för att studera en surrealistisk målning av Miró. Jag låser ute allt stök runt omkring mig och sjunker in i tavlan. I målningen dansar det runt fraktaler och jag ser hela tiden nya ansikten i den. I några sekunder glömmer jag helt bort att det är andra människor runt omkring mig och när jag kommer tillbaka så möts jag av en cl-90 som frågar vad sjutton jag håller på med. Jag tittar på cl-90 och de andra frågandes. Tydligen har jag försvunnit iväg i min egen lilla värld i en timma och varit helt okontaktbar. Först tror jag de driver med mig och jag fattar ingenting. Mitt nuvarande tillstånd är total förvirring, allt rör på sig, möblerna dansar för mig och i tavlan kan jag skåda en helt annan värld, en värld av fraktaler, illusioner och rena hallucinationer. Efter att suttit ett bra tag och verkligen försökt förstå vad som just hänt så kommer det sakta fram att jag inte alls försvunnit bort i mig själv i en timma utan de drev bara med mig. I all förvirring så trodde jag faktiskt på dem, det kändes som ett rimligt scenario med tanke på hur borta jag var. Under hela kvällen rullas det upp nya spliffar och jag tar ett och annat bloss.
178 cm / 80 kg
Tidigare erfarenheter: 5-MeO-DiPT, cannabis, kokain, svamp, amfetamin, MDMA, DXM, Subutex, Mephedrone, diverse farmaka (benzos, opioder, z-drugs osv.)
Kvällens leksaker (totalt): 1l starköl, 2 mg Suboxone, 25 mg 4-HO-MeT, ca 1,5 g gräs, 300 mg Methedrone
Sällskap: weed-man, cl-90, Roary, Bobcat samt 3 personer till plus mig själv
22.00
Vi befinner oss i en lägenhet på centrala Östermalm, i sovrummet ligger två grabbar däckade från lite för mycket röka. I vardagsrummet sitter det fem personer. weed-man och cl-90 sitter för tillfället maxade som fan på en massa Methedrone. Roary sitter ihopkrupen i ett hörn av soffan och repeterar med darrig röst hur han håller på att snea.
Själv finner jag mig ihopsjunken i en fåtölj, stirrandes in i en riktigt surrealistisk Miró-målning som i mitt tillstånd föreställer en massa konstiga ansikten och djur som morphar runt i tavlan bland fraktalerna. Jag försöker från alla möjliga vinklar beskriva vad jag ser för mitt otrippade sällskap men till min stora förtret kommer det bara jibberish ur min mun. Jag tittar på klockan och förväntar mig att se småtimmar, klockan är bara 22, till min förvåning. Fan, har det bara gått 2 timmar sen vi satte igång?
4 timmar tidigare:
18.00
Jag har precis slutat jobba och ser fram emot en trevlig kväll med lite chillmode hemma hos en polare på sub och röka. På vägen dit svänger jag förbi systembolaget och plockar upp 4 öl för att ha något att dricka under kvällen.
Efter att ha satt i mig en öl möter jag upp de andra. De har precis varit och införskaffat 10 g prima weed, 2 g Methedrone samt 16 mg Suboxone, de har även med sig dryga 100 mg 4-HO-MeT som blivit kvar efter tidigare eskapader under dagen. Vi kilar upp i lägenheten och sätter genast igång, åter igen för vissa, första knarket för dagen för mig.
19.00
Jag inleder kvällens äventyr med en lina Suboxone på 1 mg. Den friska citrus-smaken kittlar till i näsan och jag lutar mig tillbaka och börjar socialisera lite för att få tiden att gå. Weed-man och cl-90 taggar till direkt och smäller i sig varsin bomb Methedrone medan Roary följer mitt exempel. Vi sitter och pratar och börjar tagga till. Cl-90 börjar berätta lite om någon RC jag aldrig hade hört talas om, en hallucinogen som heter 4-HO-MeT. De hade införskaffat en del tidigare och kört under dagen och jag blir erbjuden att ta en hit på 25 mg som tydligen skulle vara mer än tillräckligt. Jag lägger den idén åt sidan ett tag och fortsätter snacka skit med de andra.
20.00
Efter en stunds funderande över hur sub-ruset kommer arta sig under en kraftigt hallucinogen så bestämmer jag mig för att ta upp cl-90 på erbjudandet, varpå även Roary hakar på och köper loss en 25 mg av dödsknarket.
Den lilla, lilla vita pulverhögen hackas ut till ett minimalt streck och jag andas försiktigt upp det i näsan för att den lilla mängden pulver inte ska flyga rakt igenom, ner i halsen. Samtidigt börjar jag bli lite skeptisk till den nätta mängden men jag slår bort tanken och sätter mig och väntar.
Ungefär vid det här laget börjar jag känna av Suboxonet som lägger sig som ett varmt, tungt duntäcke över hela mig. Jag lutar mig tillbaka och låter mysigheten skölja över mig och glömmer för en sekund bort att jag just snortat i mig en sjuhelsikes tripp som bara ligger och väntar på att få blomma ut i total mind-fuck. De kommande 15 minutrarna består i stort sett av att konstant tjatande från övriga om ifall vi känner något än, inte för att det var viktigt för dem att veta, utan för att djävlas med oss som två som trippar. Vi bombarderas med frågor om ifall vi ser något, hur mönstret på väggarna ter sig, hur vi känner oss och så vidare. I det här kaoset märker jag knappt att drogen börjar slå på rejält och helt plötsligt andas hela rummet, hela resan upp till platån känns som en korsning av början på en svamptripp respektive en e-tripp. I sovrummet står TVn på, i vardagsrummet spelas det musik och snackas med hög volym. Det fortsätter att drivas med oss som trippar. Den stojjiga miljön i rummet gör att Roary börjar snea ur. Det blir en turbolent uppresa och jag tänker att det här kanske inte är den bästa settingen för att trippa loss på hallucinogener.
Jag förflyttar mig på begäran till en fåtölj som är perfekt placerad för att studera en surrealistisk målning av Miró. Jag låser ute allt stök runt omkring mig och sjunker in i tavlan. I målningen dansar det runt fraktaler och jag ser hela tiden nya ansikten i den. I några sekunder glömmer jag helt bort att det är andra människor runt omkring mig och när jag kommer tillbaka så möts jag av en cl-90 som frågar vad sjutton jag håller på med. Jag tittar på cl-90 och de andra frågandes. Tydligen har jag försvunnit iväg i min egen lilla värld i en timma och varit helt okontaktbar. Först tror jag de driver med mig och jag fattar ingenting. Mitt nuvarande tillstånd är total förvirring, allt rör på sig, möblerna dansar för mig och i tavlan kan jag skåda en helt annan värld, en värld av fraktaler, illusioner och rena hallucinationer. Efter att suttit ett bra tag och verkligen försökt förstå vad som just hänt så kommer det sakta fram att jag inte alls försvunnit bort i mig själv i en timma utan de drev bara med mig. I all förvirring så trodde jag faktiskt på dem, det kändes som ett rimligt scenario med tanke på hur borta jag var. Under hela kvällen rullas det upp nya spliffar och jag tar ett och annat bloss.