Hur länge kan olycklig kärlek vara?

Någon som vet? Jag har hört att nyförälskelse går över efter högst ca 6 månader, men hur är det med olycklig kärlek, när man inte får som man vill?

Kan man vara olyckligt kär i mer än ett halvår? Hur länge då i så fall? Hela livet? Förutsatt att man inte träffar någon ny?

P.S. Vet inte om det här är rätt forum, flytta gärna om det behövs.

Rätt forum torde vara Relationer och samlevnad.

I övrigt så tror jag att olycklig kärlek kan vara fan så länge.

Allt beroende på serotinupptagning, fortplantningsinstinkter, yttre omständigheter och tag i kragen.

Av personliga erfarenheter kan jag säga att det går utmärkt att sukta efter samme man i 1,5 år, troligtvis ännu längre.

Hela livet är säkert möjligt det också, stackars jävlar...

Det gäller att lura sig själv att man egentligen inte är kär i den personen. Och samtidigt tänka på det faktumet att det finns väldigt, väldigt många andra. Se på posetivt på saker Å ting

Jag har alltid haft lätt för att bli kär, om man bortser från de senaste åren. Min erfarenhet är att det går över efter någon vecka.

Jag är inne på mitt nionde år nu som "olyckligt" kär, fortfarande rent undermedvetet kan jag förstå då den biten av själva förälskelsen avtog för ca sex år sedan efter jag gick ut nionde klass och såg aldrig personen någonsin mer igen. Går nästintill inte en dag utan att en tanke eller två flyttar över sig till skolåren då man var djupt försjunken i tankarna, och fortfarande kan jag komma på mig själv med att titta i gamla skolkataloger med klassbilder, allt för att minnas bilden av personen.

Visst låter nio år ändå som en lång tid, men tiden har gått snabbt för min egen del sedan skedet utav förälskelsen till att den svalnade, men tror knappast att bilderna, minnena och känslorna för henne kommer att försvinna. Låter ju patetiskt som bara den nu då jag läser det jag skriver, men lever man i celibat (och inte har planer för sex för en lång framtid framöver) så ändras ju perspektivet rätt drastiskt trots allt.

Det låter väldigt tragiskt må jag säga. Du har inte haft några planer att kontakta flickan? Eller är du rädd för att hon ska ha förändrats så mycket att din bild av henne krossas?

Samma här. När några veckor har förflutit så tittar man åt en ny istället. Tror aldrig jag har hunnit bli riktigt kär - bara "förälskad".

"olycklig kärlek" är en självmotsägelse. kärlek handlar om att ge, inte om att få. så det finns inga begär som kan göra en olycklig.

Jag har varit olyckligt kär i en brud i ca 4 år nu.. Jag har haft flickvänner och sånt emellan.
Hon hör av sig med jämna mellanrum, men inget mer, känns som hon teasar mig då hon vet att jag är stört förälskad i henne.. Jag har raderat allt som har med henne och göra bara så jag inte kan ta kontakt med henne i fyllan.

Nej, jag låter tiden fortsätta att gå som vanligt men ibland händer det att man surfar runt på Internet och söker på personens namn på sökmotorer. Men ser dock ingen idé varken i att kontakta henne då jag enbart pratade med henne en gång (av en ren slump) i årkurs åtta eller så. Ser inte direkt någon idé med att dalta fram och tillbaka med tankar då jag har ordnat för mig ett så pass bekymmerslöst liv som möjligt nu och vill gärna fortsätta att ha det så.

Jag hängde kvar vid en snubbe i 3 år. En jävligt dålig snubbe desutom men d gick bara inte. Beroendeframkallande ksk man kan kalla det.
Skulle helst inte alls vilja bli fäst vid folk, det gör bara ont och blir inte som man vill endå