Absolut rum?

Redan Gallileo var inne på att när vi säger att något rör på sig måste vi säga att det rör sig i förhållande till något annat. Einstein var inne på att rummet inte är absolut. Vi kan liksom inte hitta en "hastighet" och säga att "detta är absolut vila, när man "rör" sig i denna hastighet är man vila i förhållande till rymden"

Säg att jag är med på en rymdfärd innan artificiell gravitation uppfunnits. En dag vaknar jag i min hytt och känner hur jag pressas mot "golvet" som om det vore gravitation. Ojoj, tänker har man äntligen uppfunnit artificiell gravitation. Så tittar jag ut genom fönstret och ser att stjärnorna roterar runt rymdskeppet. Ok, tänker jag, det var visst bara centripetalkraft. Men vad skulle hända om man plockade bort alla stjärnor och materia så man omöjligt kunde avgöra om rymdskeppet roterade i förhållande till dessa. Då skulle jag alltså kunna använda centripetalkraften för att ta reda på om vi roterar eller ej. Men måste det inte finnas något att rotera i förhållande till? Om inte detta behövs låter det ju som om det faktiskt finns någon form av "absolut rum". Att jag roterar i förhållande till rummet som är i "vila".

Var tänker jag fel? Finns det absolut rum? Om inte, varifrån kommer centripetalkraften i ett tomt(förutom ett roterande rymdskepp) universum?

skulle vara tacksamm om någon kunde förklara det där med Newton och hinken också..

Det du har kommit på är ekvivalensprincipen. Lokalt går det inte att skilja på acceleration och gravitation, det är samma sak. =) Googla det! Det är detta samt speciell relativitetsteori som leder fram, genom inte alltför krångliga steg, till allmänna relativitetsteorin. Asballt!

Det här var ett problem som jag verkligen fastnade för i skolan, då man tog upp det i mellanstadiet - och aldrig gav någon vettig förklaring. Det var nog det som gjorde att jag blev samhällsvetare

Brian Greene tar upp detta problem på ett mycket bra sätt i sin bok The Fabric of the Cosmos.
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Fabric_of_the_Cosmos
Finns även på svenska som: Det stoff varav kosmos väves

The second chapter, The Universe and the Bucket, features space as its key point. The question posed by Greene is this: "Is space a human abstraction, or is it a physical entity?" The key thought experiment is a spinning bucket of water, designed to make one think about what creates the force felt inside the bucket when it is spinning. The ideas of Isaac Newton, Ernst Mach, and Gottfried Leibniz on this thought experiment are discussed in detail.

Greene går sedan vidare och visar hur Einstein försökte införliva Mach's princip
i den generella relativitetsteorin.
( http://en.wikipedia.org/wiki/Mach%27s_principle )

Dock fick jag känslan av att problemet ännu inte har någon bra lösning.

BaalZeBub: Diskuterade ni det i skolan? I min grundskola fick jag lära mig bland annat att strösocker är i flytande form i rumstemperatur. Glömmer aldrig när läraren hällde strösocker från ett glas till ett annat för att försöka övertyga mig hur det flyter :-) Min erfarenhet är att skolan i Sverige verkligen är under all kritik.

Hur som helst läste jag själv om detta problem som barn/ungdom men hittade aldrig någon förklaring. Andra omständigheter än detta gjorde dock att jag tappade bort mig från naturvetenskapen i 10 år. Relativt nyligen har dock intresset återuppstått.