Nanoteknik... *drewl*

http://www.hplusmagazine.com/article...nanotechnology

Någon annan som håller på att läser igenom pdf'en som de gett ut, rena vetenskapsporren! Har vi några flashbackare tro som jobbar/studerar något inom denna bransch och har intressanta historier, funderingar eller något liknande?

Artikeln känns lite väl sensationalistisk. Det är en enorm skillnad på att skapa diamanter med en simpel kristallstruktur och ett betydligt mer komplexa material så som en tygbit av bomull. Drexler, som artikeln till stor del bygger på, är förvisso en duktig talare som vet hur man skapar intresse och hype kring nanoteknologi, men man bör ta honom med en nypa salt.

Det jag personligen har svårast för är den här tanken om nanorobotar som såsar runt och gör lite vad de känner för. Ta ett citat som de gömt undan en aning i artikeln: Med tanke på hur fantastiska framtidsvisioner dessa herrar målar upp så vore det märkligt om det bara var en fråga om ansträngningar, annars skulle nog världens regeringar och företag stå på kö för att finansiera denna typ av forskning.

För att ta ett tankeexperiment med en Star Trek-replikator baserad på nanorobotar som sätter varje atom på rätt position:
Vi tänker oss ett klädesplagg av bomull som väger 182 gram, för enkelhetens skull säger vi att bomullen endast består av cellulosa som byggs upp av långa kedjor med glukos, C6 H10 O5. Om vi nu har en miljon nanorobotar som varje sekund sätter en miljard atomer på rätt position, vilket får ses som en rätt imponerande bedrift, så skulle det ta dessa maskiner 602 200 000 sekunder, dvs. 167277 timmar, att producera en t-shirt.

Vad är den enorma skillnaden mellan att skapa en diamant kristallstruktur och glukos som du beskrev, har det något med att det är jobbigare att hantera väte och syreatomer jämfört med kolatomer?

Skulle behöva en biljon nanorobotar alltså för att göra en t-shirt på 10 minuter alltså

Varför skulle antalet nanorobatar vara en flaskhals med tanke på allt annat otroligt de påstår? Det ingår väl i visionerna att de tillverkar och reparerar varandra och det känns väl snarare som en grundförutsättning att det är massor av dem för att det ska funka från början.

Problemet som jag ser det är hur man ska kunna göra generella verktyg för att skapa vad som helst. Det finns tekniker för mikroelektromekaniska system (MEMS) idag, men att hitta på och utveckla en fungerande tillverkningsmetod för varje enskild komponent kan ta ganska lång tid. (Sen när man väl har en fungerande process kan man enkelt tillverka flera miljarder komponenter per sats.)

Att skapa nya material eller göra diamant av kol, det tror jag på. Att bygga en replikator som kan skapa en t-shirt, det tror jag inte alls på. Svårigheterna är för många och vinsterna för små.