liberalism och libertarianism

vad är skillnaden mellan liberalism och libertarianism?

Liberalismen har en flerhundraårig historia och handlar mycket om individens frihet och suveränitet så länge han/hon inte på något sätt minskar någon annans frihet. Ett liberalt minimikrav är att:
En normal vuxen människa bör ha suverän beslutanderätt åtminstone i varje fråga/handling sådan att den inte har några som hellst kausala effekter på någon annan annan än henne själv eller endast är av positiv art.
Ett aktuellt exempel skulle tex kunna gälla rätten att välja hur du vill uppfostra dina barn, hur du vill bli vårdad som gammal etc.

Liberterianismen har en kortare historia, bara 30 år eller så, och är en delmängd av liberalismen. Liberterianerna med Nozick i spetsen erkänner visserligen de liberala grundprinciperna men förkastar flera av de teorier om vad som kännetecknar ett rätt och riktigt beslut som flera liberala filosofer ställt upp.
Liberterianerna talar mycket om egendomsrätt och de menar att endast den minimala staten (nattväktarstaten) är moraliskt försvarbar.

Istället för att försöka värdera vad som är moraliskt rätt (och rättvist) så är det endast historiken som spelar en roll, menar liberterianerna. Hur stora ojämlikheter som hellst är moraliskt acceptabla så länge de som har en egendom har förtjänat denna på ett lagligt sätt (Se Justice of holdings i tidigare inlägg). Denna teori förutsätter vidare att alla människor behandlas absolut lika av marknaden med avseende på kön, hudfärg osv. Det är enbart meriter som avgör om någon ska få ett visst jobb tex. Marknaden kommer då i förlängningen att se till att alla människor som gör sitt bästa får ett acceptabelt liv även om inget som helst socialt skyddsnät finns.

Liberterianerna argumenterar emellertid inte (mot vad somliga debattörer tycks tro) för att deras samhälle genererar högre välfärd (distribuerat välstånd) eller ens högre tillväxt (som i BNP per Capita) än andra system. Denna fråga är helt underordnad frågan om äganderätten och den minimala staten som den enda moraliskt försvarbara.

Det håller jag inte med om!

Det är inte någon rättighet att få ett jobb, eller att få handla i en butik.

Är jag arbetsgivare har jag full rätt att diskriminera tex. nazister, om jag inte vill ha sådana som kunder eller personal.

Att jag förmodligen kommer att få dåligt rykte och dessutom gå minste om en del kompetent personal/inkomstbringande kunder, är givetvis en konskekvens jag får leva med.

OK, nattväktarstaten kan genomföras samtidigt som man tillåter diskriminering, det håller jag med om. Men inom Liberterianismen finns en stark tilltro till det man kalla Meritokratismen.

Inom Meritokratismen (beskriven bra av Norman Daniels) så finns det en "job placement principle". Jag citerar:
"I take a meritocracy to be a society whose basic institutions are governed by a partial theory of distributive justice consisting of principles of the following three types:

• A principle of job placement that awards jobs to individuals on the basis of merit;
• A principle specifying the conditions of opportunity under which the job placement principle is applied;
• A principle specifying reweard schedules (salary, benefits etc) for jobs.

"

Jag tolkar det som att man även i ett Liberterianskt samhälle har rätt till ett jobb före en annan om man är mer meriterad att få detta jobb. Det finns säkert de, liksom brandman, som tycker att Meritokrati är en onödig begränsning av liberterianismen och som tycker att diskriminering är en rättighet även om den har en negativ påverkan på andra.

Jag kan inte för mitt liv förstå vem som ska ha makten att hävda att en individ har diskriminerats vid tillsättningen av en tjänst.

Om arbetsgivaren gör uppsakttningen att den förste har förvisso bättre meriter än den andra, men den andra har andra egenskaper som hon även vill väga in i sitt beslut, så kan jag inte se varför hon ska vara tvingad att anställa någon som hon inte vill ha.
Det finns inget som heter rätt till arbete.

Bara arbetsgivaren (tillsammans med redan anställda förmodligen) kan avgöra vad som är bäst för företaget.


Vem skulle reglera detta, och hur skulle det kunna vara legitimt utifrån de negativa rättigheterna.
Vem har mer rätt till företaget, än ägaren?