Lars Kepler

Undrar också detta.

Många författare ger en väldigt ensidig bild av sina karaktärer. Kvinnor är utsatta stackare och män är snabba att utnyttja detta elaka som dom är.
Det finns undantag. Pasqal Engman (Råttkungen, Änkorna) är lysande tycker jag.
Viktimologi är nåt författare borde studera. Det finns orsaker till att offer blir offer ibland.
Jag minns en brutal våldsverkare som jag ofta diskuterade detta med (i yrket ska jag väl tillägga)
Han gav mej mycket att tänka på. Han berättade att han blev väldigt förbannad när kvinnor han gick förbi sena kvällar tydligt visade att de var rädda för honom. Enbart i hans egenskap av man.
Det hade hänt att han blivit så uppretad att han gett dom en snyting när han gick förbi för att bekräfta deras farhågor.
Så kan alltså även oskyldiga, helt främmande kvinnor bli offer.
En hustrumisshandlare berättade att han fylldes av förakt för sin fru för att hon tog emot och inte stod upp emot honom och lämnade förhållandet. Då slog han bara därför.
Kepler tycker att det räcker med att offren är flickor för att de ska plågas. Det räcker inte tycker jag.
Det trendar att vara kvinna. Är hon dessutom same, rom eller nåt de tycker är utsatt så får hon helgongloria.
En väninna som är barnmorska märker trenden dagligen. Pojkar ser mödrarna ibland ut att vilja stoppa in igen.
Det är bara invandrarfamiljer som jublar över gossebarn.
Hur blev det så här?

När kommer Keplers nästa bok?
Borde vara under 2022 om de följer tidigare utgivningstakt. Spegelmannen var den första av fyra böcker enligt kontraktet med förläggaren.

Nu var det ett tag sen jag läste Lazarus men

Alla vet väl vid det här laget att Lars Kepler är pseudonymen för svenska författarparet, tillika äkta paret, Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril.

Ja och ändå kände du dig tvungen att berätta det?

Problem med det? Sök hjälp.

Du visste det nog redan (tror att de flesta vet det vid det här laget), men Lars Kepler är pseudonymen för svenska författarparet, tillika äkta paret, Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril.

Keplers nästa bok kommer i Oktober och får titeln Spindeln.

Läste ut Spindeln igår, bra och spännande bok som vanligt.
Slutet fick mig iaf att tro på en fortsättning och en ny bok 2024.

Här får jag till hundra procent hålla med, med undantag för att jag kämpade mig igenom hela skiten: Nog för att Kepler-böckerna alltid varit "airport fiction", och att kvalitén på dem överlag sluttat nedåt sedan de tidiga utgivningarna (Paganini-Kontraktet tyckte jag faktiskt var bra på riktigt, engagerande spänningsroman med häftig action), men böckerna har som regel varit en duglig form av B-underhållning.

I Spegelmannen är det som om paret Ahndoril varit konstant bakfulla under hela författandet: Den värld som boken utspelar sig i är som en jävla tecknad film där logisk konsekvens eller mänsklig handlingskraft överhuvudtaget inte finns? Precis var och en av alla de personer som nämns och beskrivs i den är som lealösa knuffgubbar som bara existerar så att huvupersonen Joona Linna och, den av någon bisarr anledning fullkomligt spårlöse, mördaren kan använda dem som verktyg för att leda "handlingen" vidare.
Jag tycker ändå Joona Linna och hans kompanjon Saga Bauer alltid varit ganska trevliga och medryckande huvudpersoner, som gjort bra jobb att presentera händelseförloppen för läsaren, så därför har makarna Ahndoril givetvis satt Bauer i exil på hispan (anledning: oklar) och låtit Linna bara få finnas på plats i ~1/3 av boken. Resten av de här 500+ jädra sidorna spenderas på de mest oengagerande Svensson-muppar jag sett i en bok, och lite sporadiskt body horror-slafs som jag ärligt talat inte blev särskilt imponerad av? Någon handfull sidor Texas Chainsaw Massacre-tillvaro kan kittla läsaren en aning, men när denna klyscha fyller kapitel efter kapitel så undrar man mest hur svensk polis lyckats undvika att hitta den skyldige? Jag blev aldrig illa till mods av beskrivningarna, man har sett liknande och långt mer gripande saker i många splatter-rullar, men fick en distinkt känsla av att materialet skrivits under någon slags trött rutin...?

Nej, nog för att redan de senaste böckerna börjat få en att undra när Linna-serien till slut skulle sjunka som en sten men Spegelmannen får nog tyvärr anses vara svaret på den frågan.


Vill man hellre än B-skräckisdeckare ha en lite annorlunda spökhistoria med intressant tematik så rekommenderar jag istället boken Playground, också skriven av "Kepler". Påminner inte så lite om de gamla White Wolf-rollspelen 'Wraith: the Oblivion' och 'Orpheus'.

Det blir sådana här problem när "traditionella" författare, helt utan kontakt med verkligheten, skriver kriminallitteratur. Ett lika dåligt exempel är ju Mons Kallentoft, det var i en av hans böcker en person hängde upp en person som vägde 150 kg i ett träd! Därför blir oftast bättre när journalister skriver kriminalromaner, de har i alla fall kontakt med verkligheten