Jorden är platt.

Om nu jorden är platt, hur förklarar du att det går snabbare att flyga från punkt A till punkt B om du på en tvådimensionell karta flyger i en båge jämfört med att flyga enligt ett rakt streck, som ju i den tvådimensionela världen är en kortare sträcka? En platt värld måste väl följa tvådimensionella regler?

Mvh Q

Näe, nu har du fått det om bakfoten. Det är en tre-dimensionell värld, men jorden är platt. Aja, inte helt platt, det finns ju berg och havsdjup, men den är definitivt inte rund som en boll eller oval som ett ägg.

Jo visst, men om man ser på det i ett kartperspektiv så är den runda jorden bäst representerad av en jordglob, och som ett mer lätthanterligt arbetsinstrument används en utvecklad och tillplattad representation - den tvådimensionella kartan (som i sig kan innehålla tredimensionella beskrivningar). Där kan min tes om långa avstånd tillämpas.

Hur skulle en karta över den platta jorden se ut? Den för den runda är ju fyrkantig med en överlappande upprepning av kartans ändar längs var sida.
Den platta jordens karta borde då vara rund?

Mvh Q

Det finns ingen helt korrekt karta över jorden, alla förlitar ju sig som bekant på rundajorden-anhängarnas teori om en rund jord, men om man gjorde en sådan så torde den göra sig bäst platt. Dock är det ju en omöjlighet att ta reda på exakt hur helveteskanten yttrar sig, eftersom man sugs ned i avgrunden om man kommer i närheten och får på såvis svårt att berätta om det.

När teorin om rundajorden ens uppkom är okänt, starka intressen bakom rundajorden-teorin skiftade fokus från jordens rundhet eller icke-rundhet genom att med tvång och hot om livet få Copernicus att hävda att jorden, utöver sin påstådda rundhet, även kretsade runt en stjärna. Detta rent utsagt löjeväckande påstående gjorde att man istället för att sätta rundajorden-anhängarna på plats fokuserade på stackars Copernicus framtvingade påstående. Att jorden faktiskt är platt blev mindre och mindre accepterat och visdomen därom föll nästan i glömska.

Alla vet ju att jorden är diskusformad och ligger på ryggen på en jättesköldpadda som simmar i det oändliga havet.

Jag kanske var lite väl kategorisk. Det var inte din ovilja att använda Ockhams rakkniv jag vände mig mot, utan dina svar på det tidigare "jorden är rund"-inlägget som tyder på att du har förkastat andra saker. Till exempel så använder du argument som "genom att hänvisa till solens outgrundliga natur" , "... riggat situationen på något sätt" och "någon form av psykos som fick dig att förväxla höger och vänster". Den typen av "slask-argument" är i min mening inget logisk resonemang, utan likvärdigt med att säga "vad du än säger är fel och jag behöver inte förklara varför det är fel".

Nar man vill visa att en teori (A) är bättre än en annan teori (B), är konventionen att man dels visar att B är felaktig, exempelvis genom att motbevisa något av antagandendena i B, och att A är riktig under samma förutsättningar. De "logiska spelregler" jag snackade om brukar innehålla följande:

1) Bevisen och motbevisen ska utgå ifrån de antaganden som teorin innehåller, det vill säga att det räcker inte med att säga "du har fel för du är dum i skallen" utan man måste säga "du har fel, därför att ditt antagande att solens observerade rörelse beror på att..."

2) Antaganden ska kunna gå att verifiera för båda parter, vilket bland annat innebär att båda parter måste befinna sig i samma "universum" och ha en gemensam begreppsvärld. Om jag bestämmer att i min värld så betyder "rund" "morotsformad" och "platt" betyder "tolvdimensionell" så blir diskussionen rätt udda. Samtidigt kan jag hävda att "Det går bra att simma i guldpengar" om jag bor i Ankeborg, men om jag diskuterar med någon som inte gör det så blir diskussionen återigen meningslös.

För övrigt tycker jag inte att du ska förkasta Ockhams rakkniv när du vill bevisa något "vansinnigt". Den är alldeles lysande för just det ändamålet. Däremot ska du passa dig för Humes rakkniv som i stora drag innebär att om två eller flera påståenden står emot varandra så är det minst mirakulösa av dem förmodligen sant...

Det här med att grekerna satte pinnar i marken i två olika städer och kollade på skuggorna och på så sätt påstod att jorden måste vara rund eftersom att skuggorna föll olika - det påståendet tycker jag inte håller. Om nu solen är relativt nära jordens yta kommer skuggorna bli olika även på en platt jord.
Tänk dig en lampa i taket. Golvet är platt men skuggorna faller olika beroende på var i rummet man ställer en pinne.

Japp, det stämmer, men skillnaden mellan de olika skuggorna som en funktion av avståndet från ekvatorn blir olika för en platt yta och en välvd. Det var det som grekerna (eller egentligen egyptierna om man ska vara petig) kom fram till.

Ok, men då skulle vi ju kunna leva på en välvd platta - ungefär som en uppsvälld pannkaka som är högre i mitten än på kanterna.

Det är väl inget som säger att jorden borde vara rund bara för att det finns höjdskillnader mellan olika städer?

Jag mätte nyss ytan på både mitt vattenglas jag har här, och även bassängen utanför fönstret, och såg mycket riktigt att ytan kröker sig.
- Den är alltså inte platt, som man tänker sig en vattenyta på en platt jord.

Lustigt nog kan jag räkna ut krökningen till ett värde som sammanträffar med jordens tänkta rundning.

Hm, och om du hade fått fram ett annat resultat då? Om det visade sig att krökningen inte var så stark som du hade tänkt dig? Ditt resonemang bygger ju på att du redan vet vad omkretsen på jorden är och då bygger du ju dina argument på att jorden är rund. Det där håller inte.

Nej för sjutton! Det går fint att köra med ett halvklot. Jag satt och försökte hitta på lite varianter på argument för en platt jord och det blir riktigt rörigt efter ett tag. Det bästa jag har kommit på hittils (med en helt platt jord):

Skuggornas olika längd på olika platser beror på optiska effekter i de högre luftlagren.
Att solen går upp och ner "kontinuerligt" beror på att det fins två solar som ser identiskt lika ut, när den ena går ner över ena kanten på jorden så går den andra upp på den andra sidan.

därefter blir det riktigt otäckt:
Att förklara hur man kan åka "jorden runt" oavsett riktning kräver nästan att man blandar in extra dimensioner och krökt rymd.

Förklaringen för vätskeytors välvning blir totalbisarr... det får bli en punktformig gravitationskälla någonstans under jordens yta.

Det är inte lätt att ha fel!