Den stora tråden om att byta namn [sammanslagen tråd /Mod]

Pojknamn?

Ja, någon större tönt- och förlorarstämpel är svår att uppbringa. Det skulle möjligen vara att ge barnen eller sig själv popkulturinspirerade namn a la Elvis eller Daniel Dellamorte. En kombination är förstås tänkbar. Varför inte Elvis Ohrregåård eller Batman Sjiömeister.

Halv mongostämpel får det bli att byta till gammalt patronymikon - t ex. Tiina Arnesdotter - och hel dito för "feministiskt" matronymikon - t ex Tiina Annasdotter.

Byta till partnerns efternamn vid giftermål är okej.

Jag kan också fatta invandrare som byter till något är mer användbart i det nya hemlandet.
Typ: Karl-Oskar Nilsson --> Charles O. Nelson
eller Boutros Boutros Bohuramamag --> Boris Borg

En specialare är när ens namn förstörs av språklig eller annan utveckling.
Typ: Stalin (finns i Sverige sedan gammalt med betoningen på andra stavelsen), Adolf, Gudrun eller Gaylord.

I övrigt är det i princip störtlöjligt och mest ett tecken på att någon endera har taskigt självförtroende eller jävligt gott om tid.

Hur länge tänkte du innan det här inlägget!?

En fråga som förjänar ett passande svar. Det tog en stund med annat pyssel inemellan. Egentligen skall jag göra vettiga saker just nu och inte sitta och gagga på nätet. Eftersom jag inte vill göra de vettiga sakerna så kommer här en ungefärlig redogörelse för inläggets tillblivelse. Jag orkar inte peta dit de rent språkliga funderingarna av typen hur många gånger har jag använt "dels, dels", upprepat formuleringar, formattering osv.

Först ville jag bara skriva ett meningslöst "me too-inlägg". Jag skriver tiotals sådana om dagen men brukar aldrig klicka iväg dem. Lusten att kommentera brukar lägga sig när jag väl skrivit kommentaren.

Ja, någon större tönt- och förlorarstämpel är svår att uppbringa.
Detta var hela inlägget. Någonstans därinne närde jag förstås ett hopp om att någon med ett sånt där töntigt namn skulle nappa på kroken och att vi kunde få igång lite gräl.

Sen slog hjärnan till och jag kom på att mitt inlägg var sakligt fel. Det finns ju värre smakbrott på namnområdet eller åtminstone lika jävliga. Jag kände - utan att behöva känna efter särskilt länge - att världen behöver en utredning om namnbytesetikett mer än de där vettiga grejorna jag egentligen skall fixa till just nu.

Det skulle möjligen vara att ge barnen eller sig själv popkulturinspirerade namn a la Elvis eller Daniel Dellamorte.
Här fick jag börja kämpa och jag ändrade ett par gånger. Elvis var ju given och jag hade också med River (efter River Phoenix) då jag mindes att någon i en såpa för många år sedan döpt sin lille till River. Jag tog bort det för det tillförde inget förklarings- eller exempelvärde och många känner nog inte till den där River; själv tror jag mig veta att han var skådis eller möjligtvis sångare. Sen kom jag att tänka på att det ju faktiskt finns folk som ger sig själva tragiska förlorarnamn och en typisk sådan är ju den sympatiske splatterfilmsentusiasten från Baren.

Så följde då den logiska slutledningen att det skulle kunna tänkas att det någonstans finns någon som kombinerar mellanmjölksprettoambitionerna med en taskig namnbarndom men som inte har vett att dumpa förnamnet utan gör ont värre med ett påhittat fint (i:t uttalas som på Lidingö eller i Bohuslän).

En kombination är förstås tänkbar. Varför inte Elvis Ohrregåård eller Batman Sjiömeister.
Svårigheten här var inte att hitta på fåniga efternamn utan ett andra popkulturförnamn. Meningen hade förlorat mycket på att inte ha två exempel. Batman var en nödlösning som hjärnan hittade var den nu sorterar minnesbilder jag tycker är fåniga. Jag mindes att folk faktiskt taturerade in batmanloggan när den första moderna filmen kom för en massa år sedan och tyckte att om folk kan vara så in i helvete dumma så kan de kanske kalla ungarna Batman också. Jag funderade på att skriva Läderlappen istället för Batman men tyckte att Batman är ännu töntigare för då kombinerar man engelskakoketterande med sitt white trash-smaksinne (märk väl att detta inte är koketterande med engelskt begrepp utan ett uttryck för min bristande språkförmåga, jag har ingen bra svensk motsvarighet helt enkelt). Jag funderade ett ögonblick på att byta till Fantomen men orkade inte ändra.


Halv mongostämpel får det bli att byta till gammalt patronymikon - t ex. Tiina Arnesdotter - och hel dito för "feministiskt" matronymikon - t ex Tiina Annasdotter.
När jag väl börjat sväva ut om fåniga namnbyten var det lika bra att tömma ur ämnet så jag fick lägga till detta stycke. Exempelnamnens förnamn lade jag till först efter att jag nedan petat dit Gudrun som ett namn som numer inte är rumsrent. Det skadar inte med upprepade teman och aktuella referenser i ett inlägg. Jag var lite småförnöjd över att jag direkt kom ihåg att det heter patronymikon när man tar namn efter fadern. Matronymikon fick jag sitta och tänka efter för att få ur mig.

Byta till partnerns efternamn vid giftermål är okej.
Tog två sekunder att skriva men jag tvekade på om jag skulle ge mig in i att lista när det är tillåtet att med hedern i behåll ändra sitt namn. Dels för att det skulle ta en massa tid och jag har vettigare saker att göra, dels för att jag tvivlade på att jag skulle komma på alla grunder. Jag gillar inte att bli rättad. Nu inser jag att jag faktiskt missat två hela kategorier av namnbytare som jag inte nämnt. De som flyr från sitt förflutna (kriminella eller såna där kärringar som flyr misshandlande gubbe) och artistnamn. De förstnämnda får nog gå fria från klander om de byter till något liknande det gamla namnet och jag orkar inte reda ut artistnamnsfenomenet. Nu blev detta inlägg helt plötsligt topic så nu måste jag ändra i rubriken och lägga till ett "Nästan".

Ett kort tag funderade jag på att lägga ut en dörj och klaga på folk som tar tantens efternamn men då skulle jag få köra en massa undantagsregler som jag inte ens orkar skriva nu. Jag låg för övrigt själv i riskzonen för detta för ett antal år sedan då jag var i ett seriöst förhållande med en adelsfröken som inte kunde tänka sig ett byta till mitt påvra efternamn.

Jag kan också fatta invandrare som byter till något är mer användbart i det nya hemlandet.
Typ: Karl-Oskar Nilsson --> Charles O. Nelson
eller Boutros Boutros Bohuramamag --> Boris Borg
Den första gick snabbt (Moberg är en stor favorit) men den andra var svårare. Jag tänkte först skriva Thomas Gür men kom på att jag inte vet vad han hette från början. Det kändes för löjligt att börja söka så jag drog till med den gamle FN-ledaren som ju har ett hyfsat knepigt namn. Tyvärr kunde jag inte komma på ett svenskt efternamn som ens liknade hans (Gahlberg?, Galsson? Galin med betoning på andra stavelsen?) så jag fick fejka ett utländskt svåruttalat efternamn.

En specialare är när ens namn förstörs av språklig eller annan utveckling.
Typ: Stalin (finns i Sverige sedan gammalt med betoningen på andra stavelsen), Adolf, Gudrun eller Gaylord.
Här kom jag att tänka på ett gammalt avsnitt av Spanarna på Hill Street där en kille från Tjeckien som har det gamla fina släktnamnet Hitler råkar i gruff med oförstående grannar. Jag insåg att det nog inte var så många andra som skulle komma ihåg det exemplet och behövde alltså komma på andra exempel. Adolf minns jag för att Ulf Dinkelspiel (född 1939) heter Adolf i andranamn men det är nog inte många som fått det namnet efter sisådär 1944. Släkten Stalins namnbekymmer kommer jag inte ihåg var jag läst om men de är från Norrland (släkten alltså, inte namnbekymren) tror jag. Gudrun lade jag till för att spotta lite på vårt alkoholiserade politiska riksspektakel. Gaylord kommer från filmen med de konstiga svärföräldrarna (nej, jag tänker inte söka eller försöka minnas vad den heter) och namnet från en tid när bögar inte festivalade i parker utan gömde sig i dess buskar. En gammal engelsktalande man jag kände som inte gillade bögar brukade säga att "Gay used to be such a nice word".

I övrigt är det i princip störtlöjligt och mest ett tecken på att någon endera har taskigt självförtroende eller jävligt gott om tid.
Sen behövde jag någon sorts avslutning men denna blev tandlös och dålig. Jag orkade dock inte mer utan ville få iväg skiten. Ungefär på samma sätt känner jag nu och jag funderar på att inte posta detta alls. Få om någon kommer att läsa ända hit ner och endast marginellt fler kommer läsa halvvägs. Fast jag kan fan inte med att ha lagt ned såhär mycket tid och sen bara slänga alltihop.

Haha, meeer!

Men då hamnar vi väl i papperskorgen till slut.

Du vet, du har inte funderat någon gång på att skriva en bok?
Säg att du för print över alla dina tankar en dag. Vilken milstolpe i litteratur det skulle bli!

Edit: Eller varför inte en Loungetråd där man får skriva ett inlägg i debatten och sedan bryta ner det i smådelar och förklara mening för mening, precis som du gjort.

Fantastiskt inlägg, Motvillig. Så där borde alla redogöra för sina bidrag till detta forum.

On topic:

Frågan är väl varför någon skulle vilja fejka ett adligt namn. Det kan ju bara sluta med nesa och förnedring. Antingen finns namnet i adelskalendern och då är man adlig eller så finns det inte och då är man bortgjord.

Jag sökte lite efter en lista över nypåhittade namn - det brukar publiceras då och då i kvällstidningarna och bröllopsannonserna är ett annat säkert kort när man vill se ned på folk som gör sig till. Hittade inte de artiklarna.

Hittade däremot statens insatser på området. I ett land med 50%+ i skattryck som andel av BNP har man råd att sätta folk att hitta på nya namn. En service minst lika omistlig som barnbidraget.

http://www.prv.se/NAMTWeb/list2.jsp

och en dam som faller under undantaget om att namnet förstörts av utvecklingen.

http://www.hut.nu/666/siv_heil.jpg


Det beror på hur moderatorn tänker. Själv tänker jag nu att jag inte kommer på någon rolig oneliner för att avsluta denna lilla sidotråd och att jag helt enkelt får ge upp det försöket.

Jag skrev mer här men vi skall vara snälla mot tråden så jag raderade det.

Jo, men de funderingarna skulle ta alldeles för lång tid att beskriva.

Någon här på FB som har bytt efternamn eller har insikt i det? Vad isf. skulle ni ge för råd eller riktlinjer på frågan "Skäl för byte av efternamn". Ska själv skicka in ansökan och det enda jag vet är att jag vill byta bort från mitt annars extremt gråa efternamn som 10.000-tals om inte fler svenskar bär. Tror inte att det kommer att hålla så hjälp mig gärna på traven med lite tips

Äh varför skulle inte det hålla? Det är väl av den anledningen folk byter namn? Du får väl säga att du håller på att bli känd och behöver sticka ut annars...

Jag bytte till min mammas efternamn och angav det som skäl.
Vill minnas att det är väl reglerat när och till vad man får byta namn. Bara att läsa igenom och leta kryphål. Du får dock alltid byta...
...till någon av dina föräldrars efternamn
...till din maka/makes efternamn
...till ett taget namn om du har ett konstigt utlänskt

Kom ihåg att det är gratis att byta so ofta man vill innan man fyllt 18. Är du 18 eller äldre får du bara byta gratis en gång.

Har för mig att om du vill byta till något väldigt okänt svenskt efternamn så måste du ha skriftligt lov från alla 18+ som bär efternamnet i fråga.

Det brukar stå lite här och var att man bara får byta namn en gång, men min uppfattning är att man får byta namn utan speciell anledning en gång, och sen om man vill byta igen så måste man ha en lite bättre anledning.