2009-06-10, 17:25
#1
Tvåan på Piratpartiets lista, en 21-åring från Lund, ger uttryck för en total principlöshet i samband med att hon eventuellt kan komma in i EU-parlamentet om Lissabonfördraget börjar verka. Piratpartiet är visserligen emot Lissabonfördraget, men nu är Amelia för just eftersom fördraget skulle ge henne en plats i EU-parlamentet.
"-Piratpartiet har inte ändrat inställning. Det är bara jag som gör det. Politiskt är Lissabonfördraget ett problem. Men för mig personligen är det bara bra om det går igenom."
Ytterligare citat:
"-Min livssituation ändras. Det blir att arbeta mer än som student, säger 21-åringen från Lund."
"Hon har för avsikt att behålla större delen av de 85 000 kronor som hon får i lön i EU-parlamentet.
"-Det är problematiskt att EU-parlamentarikerna bestämmer sina egna löner. Samtidigt har jag svårt att förstå varför lönen är en så viktig fråga. Det är många journalister som frågat mig om den.""
http://sydsvenskan.se/sverige/articl...fordraget.html
Är detta en vanlig inställning bland yngre politiker? Att bli invald i EU-parlamentet/riksdagen har i första hand med rent personlig utveckling, inkomst och karriär att göra, mycket mindre med ideal eller åtminstone idéer.
Är Amelia bara orutinerad och säger det som många egentligen tänker?
Om detta är ett större fenomen, har det några konsekvenser för parlamentarisk demokrati, politisk kultur och förtroende?
"-Piratpartiet har inte ändrat inställning. Det är bara jag som gör det. Politiskt är Lissabonfördraget ett problem. Men för mig personligen är det bara bra om det går igenom."
Ytterligare citat:
"-Min livssituation ändras. Det blir att arbeta mer än som student, säger 21-åringen från Lund."
"Hon har för avsikt att behålla större delen av de 85 000 kronor som hon får i lön i EU-parlamentet.
"-Det är problematiskt att EU-parlamentarikerna bestämmer sina egna löner. Samtidigt har jag svårt att förstå varför lönen är en så viktig fråga. Det är många journalister som frågat mig om den.""
http://sydsvenskan.se/sverige/articl...fordraget.html
Är detta en vanlig inställning bland yngre politiker? Att bli invald i EU-parlamentet/riksdagen har i första hand med rent personlig utveckling, inkomst och karriär att göra, mycket mindre med ideal eller åtminstone idéer.
Är Amelia bara orutinerad och säger det som många egentligen tänker?
Om detta är ett större fenomen, har det några konsekvenser för parlamentarisk demokrati, politisk kultur och förtroende?