Om den nationella splittringen

Redan under mellankrigstiden utvecklade liberala och socialdemokratiska krafter en synnerligen effektiv metod att rädda demokratin och förhindra ett nationalsocialistiskt genombrott i Sverige. Med diskreta åtgärder såg man till att de svenska nazisterna hela tiden var hopplöst uppsplittrade i flera, rivaliserande sekter och småpartier, med påföljd att inget nationalsocialistiskt parti lyckades skaffa sig en endaste plats i Sveriges riksdag. Om ett parti, tex Lindholms hade vissa smärre framgångar gav man Furugårds konkurrerande naziparti lite diskret uppmuntran, så att den senare kunde återerövra lite väljarstöd från Lindholm. En partibildning - Nationalsocialistiska Blocket - skall således ha initierats enbart i syfte att åstadkomma konkurrens mot såväl lindholmare som furugårdare.
På 1970-talet tycks den hemliga metoden åter ha tagits i bruk. Olika, sk "nationella" rörelser spelades ut mot varandra och partibilden förblev ohjälpligt splittrad. Ledande nationalsocialister förefaller ännu i dag omedvetna om den manipulation deras rörelser fortlöpande utsätts för. Häromåret uppstod således en tidvis våldsamt söndrande strid om "strasserism" inom den nationella rörelsen. Olika organisationer skällde på varandra och misstänkliggjorde varandra. Ingen tycks ens ha snuddat vid misstanken att strasserstriden initierats helt av utomstående krafter efter modell från mellankrigstiden. Effektivt va! Somliga lär sig aldrig.

Gå och lägg dig eller lägg dig i konspirationsforat.

...nog måste man kunna diskutera en intressant och ganska spridd historisk teori om den svenska nationalsocialismens upprepade och uppenbara politiska fiaskon under ämnesrubriken "Nationalsocialism...". Väldigt många nationella vill till varje pris förtränga orsaken till rörelsens misslyckanden. Är du en av dem? Svensk nationalsocialism har övervägande underskattat motståndarnas taktiska förmåga och hellre ägnat sig åt skrävel än riktig analys. Lär dig gärna lite om den svenska nationalsocialismens ömkliga historia, så kanske Du rentav håller med.

En annan metod för att `hålla "nazister" på mattan` är att, som du, besitta en lärarposition, och därefter indoktrinera elever att tycka rätt. Iofs säljer du ju ut hela din värdighet då. Men det är klart, att PK-svin som du är kräk, fega ynkryggar, är ju inte direkt någon hemlighet, det visste vi ju redan .

Det är alltid mycket bekvämare att råskälla på budbäraren än att ta tag i ett politiskt problem. För svenska nationalsocialister måste rimligtvis rörelsens stadiga splittring i en massa betydelselösa småpartier och sekter vara det verkliga hindret för framgång. Så var det på 30-talet och så är det idag. Du Lantbruk vet naturligtvis om detta dilemma, men vill eller vågar inte diskutera saken. Att skälla på budbäraren är som sagt bekvämare för lata själar.
Påpekas bör att just svensk nationalsocialism alltid varit kroniskt splittrad i småsekter utan inflytande. I Norge och Danmark däremot hade det nationalsocialistiska partiet egna parlamentsplatser redan på 30-talet. I Tyskland fanns ett starkt, sammanhållet nationalsocialistiskt parti. Låt vara med temporära fraktionsstrider åren 1933 och 1934.
Tyska statshandlingar från Tredje Riket avslöjar dessutom att Hitler var bekymrad över den eviga splittringen inom svensk nationalsocialism och därför inte tillskrev de olika svenska sektledarna någon större politisk ledarförmåga. Missnöjet i Berlin framgår av det faktum att Hitlers regering skänkte avsevärda belopp till en avhoppad svensk kommunistisk riksdagsman - Nils Flyg - som försökte starta ett nytt, nationalsocialistiskt parti och behövde ekonomisk hjälp att driva den dagliga tidningen Folkets Dagblad. Kretsen kring Hitler hoppades tydligen att Flyg, som dock varit riksdagsman, skulle konkurrera ut de löjeväckande småpartierna och starta en enad svensk nationalsocialism. Förmodligen kände man i Berlin till de svenska demokraternas smarta trick att genom manipulation hålla nationalsocialismen splittrad i en massa kraftlösa småpartier.
Nazismens splittring torde även du känna till. En annan sak är att jag som antinazist gillar den - medan Du som troende nationalsocialist desperat undviker det för dig genanta ämnet.

Förstår inte riktigt poängen med inlägget. Detta torde vara inte vara direkt nyhetsvärde för någon aktivt arbetande nationell?

Det är just det, som är poängen. Åtskilliga "nationella" ödar mycken tid på att jobba intensivt för sina olika organisationer, men varken vågar, vill eller orkar ta itu med frågan varför svensk nationalsocialism hela tiden spricker sönder i rivaliserande sekter utan något som helst politiskt inflytande. Detta att demokratiska krafter kanske vill hålla nationalsocialismen konstant splittrad i Sverige är tydligen en obekväm och ytterst opassande fråga. Icke PK helt enkelt i nazileden.
Handen på hjärtat - kan någon förneka att jag har rätt vad nationalsocialismens splittring i Sverige beträffar?

Inte för att jag tillhör dessa lirare, men du har ju inte lagt fram några belägg för att denna splittring skulle ha uppstått pga 'manipulation'.

Någon gedigen dokumentation finns ännu inte. Kanske något för en doktorand i politisk historia att sätta tänderna i. Några gamla antinazister som var unga i början av 40-talet berättade om den gemensamma taktiken, som gick ut på att hålla nationalsocialisterna konstant splittrade. Tydligen handlade det om ytterst försiktig infiltration i de små nazipartierna. De här gamlingarna visste dock ingenting om att metoden skulle ha återupptagits på 1970-talet, trots att en del nazisekter ideligen talade om och varnade för infiltration på den tiden.
Helt uppenbart har den evinnerliga splittringen varit ett problem för de svenska nazisterna, sannolikt deras största. Kanske har säkerhetsmedvetandet varit större i andra länders nazirörelser då splittringen inte varit tillnärmelsevis lika omfattande där som i Sverige. Jag tycker helt enkelt att frågan är intressant.

Vad menas:
OK, så allt vi har är dina gissningar.
Personligen tror jag det var/är så enkelt att intresset för att gå med i en dylik rörelse var/är tämligen ljumt.

Kan du inte precisera vilka metoder som används för att så splittring?

Sen vill jag bara påpeka att du är en äcklig människa och inte är lämplig som lärare!

Håll dig gärna till ämnet. Min eventuella grad av äcklighet och lämplighet som lärare hör inte till ämnet, som är den svenska nationalsocialismens ständiga uppsplittring i politiskt impotenta småsekter.
Att söndringen är ett faktum erkänner de flesta. Hur vill du själv förklara nazirörelsens hopplösa sekterism och sönderfall? Beror splittringen enbart på talanglösa minifûhrar och korkade medlemmar?