Konkret liberal reform idag!

Debatter om liberalismen handlar nästan uteslutande om hur det ideala slutmålet bör se ut. Av mer praktiskt intresse vore att diskutera hur vägen dit, från dagens Sverige, skulle kunna se ut (hur avlägsen idén om upprättandet av en svensk nattväktarstat/något liknande, än känns idag).

Statsministerns överrumplande förslag häromdan (nåja, som vanligt härmar han ju som vanligt bara tendenserna i den politik som förs i Frankrike, Tyskland och UK med viss fördröjning) att utreda en "pensionsreform" även inom försäkringsområden som arbetslöshet och sjukdom, kan ju uppfattas som ett steg mot mer liberalism. Förvisso är det ju mer liberalt än något som borgarna någonsin gjort under den tredjedel av tiden sen oljekrisen som de haft majoritet! Min uppfattning är dock att det eventuella resultatet kommer att vara så begränsat att det mervärde som en sån reform skulle skapa, kommer att hinna ätas upp av den växande ineffektivitet som präglar vårt i huvudsak planekonomiska samhälle. Den kommer inte att vara stor eller snabb nog att tillåta skattesänkningar. I praktiken kommer denna reform istället att något förlänga planekonomins dominans i Sverige genom att göra dess undergång något mjukare och något försenad.

Antag att det vore "politiskt möjligt", dvs att riksdagsmajoriteten idag vill anträda vägen mot nattväktarstaten. Vilka konkreta beslut skulle man då behöva fatta? En omstörtning av samhället över en natt? En gradvis avreglering, i så fall, var skulle man börja?

Den som känner till någon grupp som har en sådan agenda (de borgerliga partierna har det ju inte, än mindre med det nya moderatledarskapet!) får gärna ge länkar till den!

Tankar kring en utomparlamentarisk utveckling mot mer liberalism, är också välkommna. T.ex utsikterna :

- att de offentliga verksamheter successivt upphör att spela en roll i människors liv pga besparingar, korruption, kampen mellan särintressen, byråkrater som struntar i förvaltningslagen utan påföljd osv (vi ser redan tecken på allt detta idag), och att parallellt med förfallet en mer liberal nyordning gradvis växer fram utanför politikernas kontroll (privata försäkringar och svart ekonomi).

- att den offentliga apparaten bryter samman mer eller mindre dramatiskt, så att samhället efter t.ex. en statsbankrutt gör en liberal nystart.

- att ett framtida liberalt EU påtvingar Sverige mer liberalism för att stimulera unionens ekonomiska tillväxt.

- att ett framtida liberalt USA tvingar Sverige att anamma kapitalism och individualism som ett led i den nya världsorningen och kampen mot socialism och annan terrorism.

Kanske är det för att det goda samhället baserat på nattväktarstaten är en lika ouppnålig utopisk dröm för liberterianer som proletariatets diktatur är för kommunistern som det stannar på ritbordet. Eftersom liberaler / liberterianer till skillnad från kommunister inte vill ta makten med våld så kommer nattväktarstaten aldrig att bli verklighet, i alla fall inte i Sverige.

Men om vi antar, hypotetiskt, att du får rätt. Sverige får en stabil majoritet under lång tid som vill avskaffa välfärdssamhället och införa nattväktarstaten. Förmodligen skulle man då få tillväga så här.

För det första måste man så snart som möjligt börja förhandla med EU om utträde eftersom detta kan ta mycket lång tid. Självklart kan man inte vara med i EU eftersom EU ännu mindre än den Svenska Staten kan vara legitim. Låt oss anta att vi lyckas komma ur EU på 10 år.

För det andra så måste man privatisera all kommunal (och landstings) verksamhet så att det fortfarande finns skolor, dagis, sjukhus, äldrevård, kollektivtrafik etc att tillgå när väl reformerna är genomförda. Eftersom nattväktarstaten av sina förespråkare förutsätts leda till ökad produktion, effektivitet och ett allmänt högre välstånd så kommer snarare behovet av dessa tjänster att öka än minska. Folk behöver ju inte mindre av dessa tjänster i ett Liberterianskt samhälle, tanken är ju bara att man ska betala för det direkt istället för via skattsedeln. Om dessa reformer gick att genomföra på 10 år skulle nog de flesta anse det vara mycket snabbt.

Parallellt med att all verksamhet privatiserades (vilket bara innebär att privata entreprenörer driver verksamhet bekostad av kommun och landsting) så skulle man behöva genomföra väldigt stora reformer för att också finansiera dessa tjänster privat istället för via skatten. Man skulle gradvis minska ersättningen från kommunen och istället höja taxorna. Idag betalar man ca 10000 kr/år för en dagisplats, år 2 kanske 20000 kr. år 3 30000 kr etc tills efter ca 7 år hela kostnaden på 70000 kr betalades av den enskilde (om han/hon vill behålla platsen). Skolan som idag är avgiftsfri höjs på samma sätt, osv.

Inom sjukvården skulle taxorna också höjas gradvis för att människor skulle hinna skaffa sig privata försäkringar så att det inte blir total misär. Men tyvärr skulle ganska många inte få en försäkring, tex de som föddes för tidigt, som någon gång haft en tumör, de som är alkoholister eller förståndshandikappade etc. kort sagt alla de som idag inte kan få någon privat sjukförsäkring eller livförsäkring. Låt oss försiktigt anta att 20% inte kan få eller har råd med en privat försäkring.

Parallellt med detta skulle man alltså avskaffa eller privatisera all statlig verksamhet utom rättsväsende, försvaret och möjligtvis Utrikesdepartementet. De tyngsta statliga posterna (estimerat för 2004 i Miljarder SEK) är:
Sjuk och handikappersättning: 124
Bidrag till kommuner: 73
Utbildning, studiestöd: 66
Arbetslösa + arb. stöd: 63
Barn och familjestöd: 54
Pensioner och äldreomsorg: 51
Statsskuldräntor: 48
Försvaret: 44
Hälso och sjukvård: 38
Kommunikationer: 28
Rättsväsende: 26
EU avgift: 24
osv

Kvar blir alltså maximalt 44 (Försvar) + 26 (Rättsväsende) + 24 (om vi inte kan gå ur EU) + 48 (Statsskuldsräntor) + 1 (UD).

Den absolut största statliga besparingen som folk kommer att känna av blir alltså att dra in på sjukersättningen. Man får dock räkna med en viss utslagning av folk, främst långtidssjuka, vars intäckter helt kan försvinna. Det är nog rimligt att anta att denna reform skulle få ta rätt lång tid också, för att folk i möjligaste mån skulle få möjlighet att försäkra sig även mot inkomstbortfall för att minimera utslagningen av folk.

Pensionerna och äldreomsorgen är egentligen ett ännu större dilemma, eftersom de som byggde Sverige och trodde att samhället skulle ta hand om dem på ålderns höst inte har en chans att försäkra sig eller spara några pengar. Verkar troligt att även denna reform också skulle få ta ganska lång tid för att förhindra att alla våra gamla skulle bli utslagna. Möjligen enligt denna princip :
Alla födda före 1940 behåller statlig pension som den är utformad idag
Alla födda före 1960 får 70% av dagens pension och får täcka resten med försäkring.
Alla födda före 1970 får 40% .......
Alla födda 1970 och senare får ingen statlig pension utan får fixa detta själva
Typ, fast med en finare skala för varje årskull tex.
Fördelen med detta vore att färre gamla slogs ut och fick dö i fattigdom. En konsekvens dock att nattväktarstaten inte skulle bli verklighet förrän den sista 60-talisten (i ex. ovan) har dött ut och den statliga pensionen helt upphör. Man kan väl anta att detta isåfall sker tidigast år 2070 om någon 60-talist blir över 100 år.

På så sätt kanske Sverige teoretiskt sätt skulle reformeras till en nattväktarstat om majoriteten så önskade och fick ett par generationer på sig. Snabbare än så kan det inte gå utan att göra revolution och ta till våld. Men det är ju som sagt bara kommunister och andra icke-demokrater som vill göra det.

Av de utomparlamentariska förslag som Realizten föreslog förefaller det om ett liberalt EU som påskyndare av nattväktarstaten som särdeles korkat och motsägelsefult eftersom EU då först av allt måste avveckla sig självt.
Att hoppas på att USA ska ge sig ut i något slags liberaliseringskrig strider också mot liberalismens grundtankar, att inte tvinga någon annan att leva sitt liv på ett visst sätt, så det verkar också rätt sanslöst.

Min slutsats är att liberaler i Sverige inte bör sträva efter nattväktarstaten eftersom det är just en oeuppnålig utopi att detta samhälle skulle bli särskilt gott. Problemet med Liberterianismen verkar ligga i synen på rättvisa. Så länge friheten och rättvisan (som i "justice in holdings") är maximal så är allt annat underordnat, hur stor ojämlikheten än skulle bli och hur samhället än blir.

Att ha en utveckling mot liberalism däremot verkar inte bara realistiskt och önskvärt, utan även nödvändigt för att rädda Sverige från totalt haveri. Hur det ska gå till är emellertid en helt annan tråd.

Idén att målet skulle helga medlen, är ju ofta hånad. Men varför vore det bättre att låta medlen helga målet, och acceptera en förkastlig socialism bara den inte låter sig förändras utan s.k. "våld"? Om man anser att liberalism är bättre än socialism, så måste ju rimligen kampen för liberalism, mot socialism, vara rätt väg att gå. Vilka medel som väljs i denna kamp, är en teknikalitet. Inte kan man väl allvarligt inbilla sig att ensidig pacifism skulle vara en framkomlig väg i kampen mot socialismen? Det handlar nog om huruvida man är intresserad av världsfrånvända principer, eller av att de facto realisera goda idéer.

Huruvida det är EU eller svenska staten som utför nattväktarstatens uppgifter (eller världen eller kommunen) är väl inte avgörande. Viktigt är väl bara att en makthavare beslutar att förverkliga nattväktarstaten/något liknande inom sitt domän (som omfattar Sverige). Att en nattväktarstat, givet att en sådan uppkom, skulle aktivt krossa socialism utanför sina gränser, kan väl inte vara en motsättning mot nattväktarstatens uppgift att freda sin existens? Återigen, det är en fråga om teknikalieter hur en stat bäst skyddar sig, med anfall eller passivt försvar.

Om det krävs revolution för att genomföra liberalism, och angreppskrig för att försvara den, so what?

När det gäller den gradvisa övergången mot liberalism, så behöver man kanske inte vara fullt så pessimistisk som Shere Khan. Om en dagisplats utan subventionering kostar 60 000 mer om året (5 000 mer i månaden), så kommer detta för ALLA barnfamiljer (med två löntagare) att gott och väl självfinansieras av att skattetrycket på en normal barnfamilj faller med sisådär 25 000 per månad. Gott om utrymmer för försäkringspremier och pensionssparande dessutom.

Problem må uppstå för personer som inte kan få ett arbete, ens när arbetskostnaden halverats i och med skattesänkningarna, t.ex. pensionärer och vissa handikappade. Det kan dock inte krävas ett särskilt högt skattetryck (under den den övergångsperiod om ca en generation som är aktuell) för att tillförsäkra alla, oavsett prestation, nödvändig levnadsstandard (socialisternas egen norm är ju bara 3500 + hyra - konsumtionsskatter per person och månad). Om normen i praktiken är 5000 per månad, och den andel av befolkningen måste leva på denna norm är hälften så stor som den arbetande andelen, och genomsittslönen är 25 000 före skatter/socavg, så behöver ju varje löntagare endast betala 10% av sin lön för denna allomtäckande socialförsäkring! Detta naturligtvis under en övergångsperiod om max en generation.

Utrymmet för välfärdsökningar kan inte underskattas, bara man kastar sitt ena öga på de ENORMA mängder pengar som vanliga löntagare kontant betalar in till politikerna, och sitt andra öga på de försumbara värden som de får tillbaka...

Realizt argumenterar i huvudsak för 2 saker:
1) dels att man ska uppnå nattväktarstaten med revolution och väpnat motstånd,
2) dels att mitt förslag till hur en reformistisk övergång till nattväktarstaten är svartmålande avseende den utslagning av folk som skulle bli följden av denna övergång.

När det gäller 1) så tycker jag att Realizt blandar ihop liberalism med högerfascism, vilket inte är en "teknikalitet". Då dessa ideologier ligger väldigt långt från varandra så tycker jag att Realizt gör liberalismen en otjänst. En av Liberalismens grundprinciper (oavsett om man tolkar Locke, Smith, Mill eller Nozick etc) är att människan har rätt att leva sitt liv efter sitt eget förnuft så länge hon inte initierar tvång eller våld mot andra. Statens funktion bör vara att skydda människans liv, frihet och egendom, den ska inte själv kränka dessa rättigheter genom tvång. Dvs att tvinga nattväktarstat på länder mot deras vilja strider mot liberalismens grundprinciper.
Högerfascister och kommunister däremot verkar dela synen att det är rätt att påtvinga andra sin världsuppfattning med våld om så krävs. Om det är en högerdiktatur man vill uppnå verkar revolution vara klockrent.

När det gäller 2) så tycker jag tvärtom att jag la rätt lite värderingar och svartmålande i hur en reform skulle gå till. Vad jag försökte visa är dels hur det skulle kunna gå till, dels att en för snabb nedmontering av välfärdsstaten leder till en enorm misär pga att folk inte hinner ställa om, spara och försäkra sig. En eller ett par generationer är förmodligen en minimitid, om inte annat eftersom man måste lösa ut hela vår utlandsskuld innan nattväktarstaten per definition kan vara uppfylld.

Jag tror att Realizt missar en av grundidéerna med Liberterianismen och nattväktarstaten så som Nozick formulerar den. Det är att frihet och egendomsrätten har ett oändligt högt värde i förhållande till jämlikhet och välfärd som i princip inte tillmäts något värde alls. Dvs, om en följd av nattväktarstaten är att en väldigt liten del av befolkningen blir oändligt rik och en stor majoritet skulle svälta så är det olyckligt, men acceptabelt eftersom den minimala staten är den enda moraliskt försvarbara. Välfärden behöver inte, och skulle inte öka med nattväktarstaten utan tvärtom minska drastiskt.

Jag tycker, och nu kommer jag med värderingar, att nattväktarstaten är moraliskt oförsvarbar just för att den accepterar denna enormt ojämlika fördelning av välstånd. Jag är rätt övertygad om att nattväktarstaten skulle leda till en rätt hård utslagning av människor som idag fungerar och som har ett drägligt liv. Ojämlikhet är OK och kan vara en drivkraft, men inte till vilken gräns som helst.

Jag tycker också att en ökad frihet i sig har ett egenvärde;
tex möjligheten att försörja sig på sin lön
tex rätten att själv bestämma om ens barn ska gå på dagis, dagmamma eller stanna hemma med förälder
tex rätten att ha lika allmänneliga val och en representativ demokrati osv
Till skillnad från liberterianerna tror jag emellertid att även välfärden är värd att försvara även om den innebär en större stat än den minimala. Även om jag med min utbildning, yrke, kontaktnät i näringslivet och svenskklingande namn (inte Shere Khan då) skulle klara mig bra om skatten och välfärdssystemet samtidigt monterades ner, så inser jag värdet i att även mina grannar och deras barn har en dräglig tillvaro. Detta för att inte spänningarna i samhället ska bli som i tex Johannesburg där man tvingas bo i bevakade enklaver (nattväktarstater). I Johannesburg hade min värdfamilj det gott ställt, men jag fick åka bil när jag skulle 100 m från det bevakade området pga våldet. Deras rädsla för att någon en dag inte skulle komma hem från jobbet uppvägdes helt enkelt inte av deras skottsäkra snygga bilar och personal som skötte huset.

Men nivån på välfärden är inte proportionell med nivån på skatten. Någonstans vid ett skattetryck som är avsevärt lägre än Sveriges, går en gräns där välfärden ökar långsammare eller tom minskar igen (som den gjort i Sverige under ca 30 år relativt andra länder i OECD). Socialdemokraterna hindrar folk från att leva sina liv som de själva önskar och bromsar dessutom tillväxten i Sverige.

När det gäller vad folk betalar in i systemet och vad de får tillbaka så är det ju inte alls försumbart lite som Realizt påstår. Problemet är tvärtom att 68% (enligt Reinfelt citerad i DN 14/11 -03) är beroende av välfärssystemet för sitt uppehälle, antingen direkt genom bidrag eller genom att de jobbar i den offentliga sektorn. Sossarna har alltså skapat ett folk beroende av höga skatter precis som de velat.

En "Konkret liberal reform idag" vore därför att slå samman Moderaterna och Folkpartiet och bilda ett trovärdigt regeringsalternativ som kan övertyga tillräckligt många att deras liv skulle bli bättre med mer frihet och mindre beroende av den offentliga sektorn och bidragssystemet.