Hur fungerar universums oändlighet?

[quote=concept50]
Jo men efter dom, och efter dom, och efter dom? Fattar du vad jag menar?

Man kan lungt sluta sig till en sak, och det är att de apartade "vetenskapsmän" som evolverat fram på den här planeten som har haft tillgång till observatorier och andra fantastiskt basala synsinnes-baserade mätinstrument under de senaste hundratalen år inte vet ett skit om varför kosmos existerar eller hur det är beskaffat. Bestrider man det uttalandet så lider man av "människohybris" så gigantisk att det blir bortom komiskt.

[quote=You better run]
Det är därför den enda verkligt relevanta djupfrågan är varför någonting existerar över huvud taget.
De som inte är intresserade av att konfrontera sådana "meningslösheter" kan alltid häva ur sig att det finns en "oändlig" manifestation av det de finner meningsfullt, nämligen universat och dess observerbara beståndsdelar och karakteristika. De sidesteppar den uppenbara, ultimata frågan och koncentrerar sig på det "de har för handen", trots att det de via sina sinnesförnimmelser har för handen rimlightvis inte kan befästas i lagbunden teori och modell om man inte är medveten om fundamentet för hela klabbet.

Empirisk modell i vetenskapligt undersökande är sålunda en "överenskommelse" om att det vi som människor kan förnimma med våra sinnen, tillsammans med våra observationer av upprepning, skall bilda "vår" modell av vad verkligheten är. Givet vår plats i det väldiga universa som vi med dessa sinnen har observerat så anser jag att det är förmätet att hävda att det vi sysslar med rör sig om någonting annat än det jag nu beskriver.

Därmed inte sagt att vi skall sluta att forska i livsupplevelsen. Sådan ger oss hjul, ångkraft, månfärder och Xbox. Men man skall veta sin begränsning innan man ger sig på de djupaste av frågor.

Vi vet inte ett skit om var våran begränsning ligger och kan inte utesluta att vi kan förklara allting. All vetenskap bygger inte på empiriska bevis. Matematiken är ett exempel.


Vetenskapsmännen vet visst ett skit om hur universum är beskaffat. Dom har bara inte hela bilden. Du kanske vet nått vi andra inte vet?

Du är en dummerjöns eftersom du reflexmässigt och i enlighet med traditionell mänsklig hybris tror att du har en kropp vars sinnen är rustade att avgöra vad som är vad i existensen. Du står här nere på plätten och gastar med pipig röst och anser att du har koll.

Dina fränder har ju KIKARE gudbevars, med glaslinser i. Testtuber har de också, och svarta tavlor och griffelkrita, och aphjärna.

*plocka fram kopparklockan*
Hear ye, hear ye, the lords of the universe have arrived!
We will decide what it is all about!
We can see!
We can hear!
We can smell!
We can sense!
Hear ye, hear ye!

har forumet fått en ny version av död&återfödd?

välkommen till forumet som fullständigt struntar i att du inte gillar vetenskap. här kör vi vårt race, och vill du inte vara med, finns det alltid bättre forum.
dessutom skulle jag akta mig för att kalla folk för dummerjönsar, när dom presenterar välkända vetenskapliga faktum, utan att vara otrevliga.

ursäkta ot.

Att döma av trådens topic så kan man väl anse att det finns utrymme för vissa resonemang av det filosofiska slaget, eller har ni rett ut det? Vad jag pekar på är att det är något drygt av människan att ett par tusen år efter apstadiet anse att hennes sinnesförmögenheter är en fullkomlig mätsticka för vad som sker där ute i rymden, eller inne i rymden. Det är bara ett subjektivt baserat konstaterande ifrån min sida. Vi är varelser evolverade på denna planet och vi har våra evolverade sinnen. Jag kan inte se hur detta kan fungera som fundament för ett självsäkert uttalande enligt linjerna att det vi erfar med dessa sinnen är det rätta.

Men du vet väl bättre så klart. Rent objektivt.
Du är ju trots allt en civiliserad människa och du bor i sverige och du är är intresserad av empiri och du är inte religiös och så vidare.

Nej, det är det observerbara universum de menar. Det är det faktum att universum har expanderat som gör att det längsta avstånd vi kan se är >13.6 miljarder ljusår. Om du tänker dig en myra (vilket skulle motsvara en foton) som går på ett långt avklippt gummiband som hela tiden sträcks ut mer och mer så får du bra idé om hur det fungerar.

Massan är så ofantligt stor att den förvrängersig själv från A till B, vilket betyder att Vid B så beffiner du dig vid A och det är massan mellan A o B som ger oss som organismer uppfattningen om tid.

Universums oändlighet, topologi m.m har nyligen diskuterats i flera andra trådar. Därför deltar jag - och troligen dussinet andra personer - inte i den diskussionen igen här. Dessutom är nivån på denna tråd skrämmande låg.

Mycket intressanta funderingar! Jag har själv tänkt i liknande banor.. Men inte kommit fram till nåt tyvärr

Frågan i sig är rätt konstig att ställa om man tänker efter lite.

Om man kan ta sig till en plats utanför vårt universum måste det finnas en rumslig utbredning där man kan befinna sig i. Och universum i sig definieras som ett utrymme där allting existerar - alltså finns det ingen rumslig utbredning utanför universum och vi kan omöjligen befinna oss där eftersom ingenting existerar där. Enkel lösning på problemet.