Sturebymordet: Mordet på Therese Johansson Rojo (2009-06-07)

Apropå det av mig fetade i ditt svar:

Det du här anför är väl tingsrättens och hovrättens bästa argument. Men man diskuterar inte de motargument som finns och som talar för att hon i stället upplevde risken för ett mord som mycket låg (alltså SMS:et "Hah, tror jag med" den 31 maj 2009 och att Tim uppger att Tove blev förvånad när han ringde upp och berättade att han mördat Therese och att vittnet Olivia uppgav att Tove sade "men guud" när Tim ringde upp och berättade något). Man nämner inte dessa argument i domen. Att man inte ens törs nämna dessa argument i domarna utgör en indikation på att dessa sätter saken i ett annat ljus, även juridiskt sett.

En mildare invändning mot detta ovannämnda, bästa argument som tingsrätt och hovrätt hade är att man kan göra en vidare tolkning av orden ”gör inget dumt” än att det bara skulle kunna vara fråga om ett mord. Man skulle ju kunna tänka sig att Tim tog sig in på Therese familjs tomt eller t o m in i deras villa och där blev fasttagen och sedan blev bortforslad i polisbil med misstanke om hemfridsbrott. Och att Tim sedan hos polisen sagt ”buäääh, buuuuh, det var Toves fel, buhuuu, snyft, buuuuuh”. Att Tove säger att hon blev livrädd ligger också väl i linje med hur lärarvittnet Fredrik beskrev Tove, alltså som en tjej som kanske var rätt präktig men gärna ville spela litet extra präktig. Ju kraftigare ordval hon använder för att beskriva sin förfäran inför tanken att Tim skulle begå ett brott, desto mer präktig framstår hon som.

Den här reflexmässiga tendensen märker man också när hon i princip luras att svara att hon blev ”lättad” när hon den 1 juni 2009 fick reda på att Tim inte mördat Therese. Speciellt tydligt blir detta då det framgår av de tre SMS polisen här syftar på att hon utgick ifrån att Tim inte mördat Therese. Så SMS:en i sig borde snarare peka på mycket låg upplevd risk än det motsätta. Men när hon får en fråga från polisen om hur hon kände när hon fick reda att Tim inte mördat Therese så ger hon ett svar som stämmer rätt dåligt med SMS:en och säger att hon ”blev lättad” i stället för att framstå som mer kallhamrad och passa på frågan och säga att hon utgick ifrån att Tim inte mördat Therese. Att hon säger att hon ”blev lättad” när polisen frågar hur hon kände när hon fick reda på att Tim inte mördat Therese är i och för sig förståeligt eftersom de här tre SMS:en framställer det som att det hade varit något bra om Tim mördat Therese (men eftersom han inte gjort det, vilket hon tydligen tar för givet, så är det slut trots att några timmar återstår av tidsfristen). Tove förefaller vid förhörstillfället vara så pass besvärad av sin attityd att hon spontant väljer ett svar som ytligt löser problemet med hur hennes allmänna attityd skulle kunna uppfattas men å andra sidan får det hon skrivit att verka mer allvarligt menat och som att det fanns en tydlig, upplevd risk. Den juridiska spetsfundigheten likgiltighetsuppsåt som är kopplad till upplevd risk tänkte kanske inte Tove på vid polisförhöret. Men att hennes svar skulle kunna få det hon skrivit att framstå som mer allvarligt menat borde ha legat närmare till hands att inse. Ändå svarar hon som hon gör, och detta trots att detta snarast förefaller sökt om man jämför med vad som står i SMS:en. Detta indikerar väl en väldigt stark tendens att i varje läge spontant välja första bästa, enklaste alternativ som får henne att framstå som präktig – trots att det kanske inte gör det – och att lärar-Fredriks beskrivning av Toves personlighet var synnerligen mitt i prick. Alltså en tjej som väldigt gärna vill framstå som väldigt präktig men inte är så bra på detta.

Man kan också fråga sig vad Toves benägenhet att vilja framstå som präktig bottnade i. Min gissning är att orsaken kan ha varit att den biologiska pappan var en missbrukare som dött av en överdos. Tove var medveten om att omgivningen visste om detta och försökte därför reflexmässigt i varje läge visa att hon inte var likadan, typ. Detta stämmer också väl med hennes indignation över att några som var ”knarkare” (de hade kanske skrutit med att de prövat någon gång) skulle komma och titta på TV när hon skulle vara närvarande.

Så det är väl min något långrandiga förklaring till varför Tove sade som hon sade som hon sade i polisförhören.

Men även om man tycker att min förklaring är dålig så kvarstår dock faktum att det finns två andra omständigheter som snarare indikerar mycket låg upplevd risk, alltså hennes SMS ”Hah, tror jag det” och att hon blev förvånad när Tim berättade att han mördat Therese.

När det gäller SMS:en 1 juni 2009 som hon kommenterar med att hon blev ”lättad” när hon fick klart för sig att Tim inte mördat Therese så kan väl detta kanske inte entydigt användes vare sig till Toves försvar eller som argument för hennes skuld. Jag anser ju att det hon faktiskt skrivit bör väga tyngre. Jag antar dock de som hyser antipatier visavi Tove tycker att hennes svar att hon blev ”lättad” bör väga tyngre. Men den som inbillar sig vara objektiv låter kanske den här delmatchen sluta oavgjort, 0-0.

Låter vi delmatchen avseende SMS:en 1 juni 2009 sluta oavgjort så har vi dock ändå 2-1 i Toves favör när det gäller den upplevda risken.

Argument för mycket låg upplevd risk:

1. SMS:et ”Hah, tror jag det” (ej nämnt i domarna förstås).

2. Att Tove blev förvånad när hon fick reda på att Tim mördat Therese (ej nämnt i domarna förstås).

Argument för mycket hög upplevd risk:

1. Att Tove blev ”livrädd” när Tim hade åkt ut till Trångsund där Therese bodde (nämnt i domarna)

Alltså: 2-1 i Toves favör om alla argument beaktas. Men 1-0 till Toves nackdel om man som tingsrätt och hovrätt inte nämner de argument som talar till Toves fördel.

Själv tror jag att orsaken till att domarna mot Tove blev som de blev var det upplevda trycket från media och allmänhet. Framför allt manliga ledamöter av rätten kan också ha retat sig på att Tove sade att Tim ville ha sex när Tove blivit våldtagen när Tims mamma (sannolikt) hörde på. Att Tim grät i rätten kan också ha gett honom sympatier. Man bör dock notera att även psykopater med total likgiltighet för andras lidande mycket väl kan känna självömkan och gråta när de är olyckliga. Mitt intryck av Tim är att han hade noll förståelse för att Tove upplevde honom som jobbig och enerverande och ville bli av med honom. Han tycks också ha haft en väldigt liten förståelse för att Therese kanske tyckte att det var otrevligt att bli strypt och avlida. I häktet verkar han ha varit olycklig för att han trodde att han skulle få sitta i finkan i 4 år. Av förundersökningen framgår inte något om att han plötsligt skulle ha drabbats av någon senkommen insikt om att det var typ synd om Therese. Chania Lundgren uppger däremot att Tove på årsdagen av mordet på Therese grät i hennes närvaro med anledning av detta. I och för sig är det väl svårt att bevisa att Chania Lundgren här talar sanning. Och eftersom de blev kompisar efter litet initialt gruff så skulle man ju kunna tänka sig att hon bara hittar på. Men kanske finns det fler vittnen. Sedan kan ju Tim också i efterhand ha tyckt litet synd om Therese, typ, även om det inte framgår av förundersökningen. ”Ojdå, va taskigt det måste ha varit att bli strypt”, tänkte han kanske i efterhand.

Lägger mig i.

Så här skriver man i de riktlinjer Husvagnen länkat till:

"Även om den faktiska sannolikheten (risken) är ett betydelsefullt bevisfaktum, är det den av gärningsmannen uppfattade sannolikheten (risken) som är avgörande för uppsåtsbedömningen."

Man skriver också så här om sannolikheten:

"2. Gärningsmannens insikt (uppfattning) om sannolikheten.
• Insikt om mycket hög sannolikhet – presumtion för uppsåt.
• Insikt om sannolikhet som inte är avsevärd – presumtion
mot uppsåt."

Jag anser som sagt att den faktiska sannolikheten för en kriminolog som kunnat hackat Tims och Toves mobiler bör ha uppfattats som mycket låg och att Tove uppfattade risken som mycket låg.

Jag har också påpekat att åklagare och domare bortsåg från de omständigheter som talade för att Tove upplevde risken som mycket låg (SMS:et "Hah, tror jag det" och att hon blev förvånad när hon fick reda på att Tim mördat Therese). De faktorer som talar för att hon upplevde risken som mycket låg nämns inte i domen, vilket väl röjer bokfoten.

Mitt intryck är att Tove dömdes p g a ett massivt upplevt tryck från media och allmänhet (samt eventuellt p g a att man ogillade att Tove när Tims mamma hörde på sade att Tim ville ha sex när hon blivit våldtagen).

Ibland kan det också bli väldigt fel i domstolarna. Som i fallet med mordet på den israeliske turisten Yenon Levy. Quick dömdes på sitt erkännande trots att man hade hittat glasögon som var identiska med de som den tidigare huvudmisstänkte burit men tydligen råkat bli av med.

Del 1


Först och främst vill jag påpeka att tingsrätt och hovrätt inte verkar ha använt sig av dina resonemang. De har utgått ifrån den enkla definitionen av likgiltighetsuppsåt som är att gärningsmannen skall ha upplevt risken för effekten (mordet i det här rättsfallet) som ”mycket hög” men att gärningsmannen ändå handlat som han/hon gjorde. De anser också att Tove ansåg risken för ”effekten” (mordet) som ”mycket hög” vilket jag som sagt anser är fel, bl a eftersom hon kommenterade Tims mordutfästelser i ett SMS med ”Hah, tror jag det” och enligt Tim själv lät förvånad när Tim ringde upp och berättade att han mördat Therese vilket också vittnet Olivia verkar ha bevittnat eftersom hon säger att Tove sade ”men guud” när Tim ringde upp (dessa två upplysningar från Tim och Olivia fanns inte med i vare sig tingsrättsdomen eller hovrättsdomen, vilket jag anser exempel på hur man systematiskt uteslutit fakta som talat för Toves oskuld).






Du kan alltså inte ens ge en liten hint om vad du menar vara långsökt i en eller två meningar?

Skall väl ändå göra ett försök att försöka lista ut på vad du kan syfta på. Tror du sagt något om att mina tankar om vad som kan ha drivit Tim ute i skogen bara är spekulationer. Och det har jag väl medgett. Men det här har väl inte så mycket skuldfrågan beträffande Tove att göra.

När det gäller Tove spekulerar jag inte mer än hovrättsdomen där man säger att Tove typ roade sig med att se hur långt Tim var beredd att gå. Man anför egentligen inget stöd för denna teori. Jag anför mer stöd för min alternativa teori där jag säger att Tove ville bli av med sitt jobbiga, stalkande ex, inte var intresserad av vad Tim gjorde och höll på att skaffa ny pojkvän (Gordon, som hon blev ihop med mot slutet).

När det gäller objektiva brottsförutsättningar och hur HD och övriga domstolsväsendet definierar likgiltighetsuppsåt så har jag ju redovisat hur rättsväsendet ser på detta i mitt förra inlägg bl a. Tycker f ö som sagt att det inte spelar så stor roll om man väljer infallsvinkeln objektiva brottsförutsättningar eller infallsvinkeln likgiltighetsuppsåt när det gäller bedömningen av Toves skuld. Tim hade sagt att han skulle begå självmord men gjorde inte detta. Tim mördade inte Therese under första tidsfristen. Tim själv säger i polisförhören att han inte visste om han skulle mörda Therese eller inte när han gick in med henne i skogen.







Hittar ingen klar linje i det du skriver ovan och kopplingen till det man i domarna skrivit om likgiltighetsuppsåt.

Du har någon slags förvirrad tolkning, oklart vilken, av HD-rättsfallet om HIV-mannen som haft sex med sin partner (orala oskyddade samlag och anala, skyddade samlag). HD bedömde att den risk gärningsmannen upplevde för att smitta sin partner inte var mycket hög. Man antog inte heller att han var likgiltig till den eventuella effekten (att partnern skulle få HIV). Därför friade man för likgiltighetsuppsåtet.

Sedan det där om att ”anstifta hur mycket som helst”. Det du har är två SMS, tunnelbane-SMS:et och SMS:et “har du gjort det än?” 50 minuter efter att Tim diskuterat mordet med Tove. Båda uppfattar jag själv som grovkorniga skämt/ironi (det man skulle kunna anföra mot detta är möjligen Toves egen förklaring till tunnelbane-SMS:et i polisförhören även om jag själv tolkar Toves svar som ett utslag av hennes missriktade tendens att anpassa sina svar för att framstå som så präktig som möjligt). När det gäller SMS:en 1 juni 2009 så konstaterar jag att även Tim uppfattar dessa som att Tove bryter den första tidsfristen eftersom han ber om en ny (tingsrätt och hovrätt nämner förstås inte detta).

Din frågeställning om ett nytt Tim/Tove-fall är mer intressant. Om vi antar att Tim/Tove-rättsfallet var känt bland dagens 16-åringar och att en flicka sagt till sin f d pojkvän något typ ”pust, jamen gör det då (mörda en annan flicka)” så är det väl möjligt att en åklagare skulle kunna anföra Toves fall mot flickan för att göra troligt att hon bör ha upplevt en viss risk för ett mord. Om man t ex kunnat styrka att flickan lånat boken ”Annan påföljd” (som är baserad på Stureby-fallet) på biblioteket eller skrivit en svenska-uppsats om boken så skulle detta kanske kunna användas mot flickan för att påstå att hon bör ha kunnat uppleva en påtaglig risk för ”effekten”.

Vad du menar med det sista stycket förstår jag inte. Men det är kanske inte är meningen? I alla fall inte om du här diskuterar kriterierna för att döma för likgiltighetsuppsåt.





Ändå säger Tim i polisförhören att Tove lät förvånad när han berättade att han mördat Therese och ändå säger vittnet Olivia i polisförhören som hörde på att Tove sade ”men guud”.

Tycker att det Tove säger stämmer rätt bra med vad Tim och Olivia säger.

Tycker också att Toves SMS ”Hah, tror jag det” den 31 maj 2009 också stämmer rätt bra med att hon blev förvånad. Det enda SMS som eventuellt skulle kunna tyda på någon slags upplevd risk är det tidigare SMS:et ”Åk hem direkt och gör inget dumt” från 26 maj 2009. Detta SMS tyder dock på att hon tyckte att ett förverkligande av ”effekten” (mordet) skulle vara något dåligt, om man nu skall tolka hennes SMS som att hon då tror att Tim är beredd att gå så pass långt som ett mord och inte bara göra sig skyldig till hemfridsbrott eller något liknande.




FORTS NEDAN

/FORTS



Del 2











Har diskuterat det där med att Tove inte ringde polisen häromdagen.

Hade hon ringt polisen så hade väl detta kanske kunnat anföras till Toves försvar. Å andra sidan verkar man i domskälen inte använda det faktum att Tove inte ringde polisen direkt som argument för hennes skuld (i alla fall inte som jag minns, har bråttom nu eftersom det är mitt i natten). Att Tove insåg att hon skulle kunna få problem när Tim mördat Therese verkar väl också tyda på hyfsad magkänsla (så hon bör väl också ha insett detta innan mordet, om hon nu reflekterat över alternativet att Tim faktiskt skulle kunna mörda Therese). Även om hon inte skulle bli dömd för något så skulle det antagligen se illa ut om hon flabbat åt de mordplaner Tim förverkligat. Tidningar och bloggare skulle ju också kunna peka ut henne som skyldig ändå. Vad som skrevs i tidningar och på bloggar innan hon dömdes vet vi ju också. Så ur den synpunkten sett var det väl förståeligt om Tove höll tummarna för att polisen som genom ett under skulle bomma henne.

Tove själv säger att hon efter att Tim ringde upp undrade om Therese var död eller inte. Frågan är om hon kan ha trott att Therese skulle ha kunnat räddas om hon fått hjälp i tid. Den rättsmedicinska undersökningen sade att Therese skall ha dött tämligen omgående. Vet inte om det rent medicinskt skulle ha varit möjligt att ett krossat struphuvud lett till långsam kvävning. Att Tove skulle vara insatt i en sådana medicinska detaljer, och räknat med sådana alternativ, är väl kanske inte så sannolikt, dock. Notera också att Tim antagligen inte ville att Tove skulle berätta något eftersom han sade att han ”inte skulle kunna visa sig ute” om Therese överlevt. Att Therese skulle kunna frysa ihjäl den 6/7 juni i Stockholm framstår väl heller inte som så sannolikt. Så någon påtaglig motsättning mellan Therese överlevnad och Toves vilja att undgå polisens upptäckt fanns väl inte. Speciellt inte om hon visste att man letade efter Therese.

Om man får tro analysen av Olivias hårddisk verkar Tove inte efter att Tim ringt upp ha lagt sig för att sova. Hon verkar i stället ha börjat söka på nätet efter nyheter om att Therese hittats död eller levande.

Nej, den kan endast bevisa att det föreligger objektiva rekvisit. Det måste både bevisas att de objektiva och de subjektiva rekvisiten är uppfyllda. Båda omfattas av åklagarens bevisbörda. Det är absolut grundläggande för diskussionen att du förstår det här annars hamnar du helt snett.

Med subjektivt rekvisit avses ett psykiskt tillstånd hos gärningsmannen. Vad gärningsmannen har för uppsåt beror på vad han tänkt om brottet. Vad föreställer du dig att gärningsmannens uppfattning om sannolikheten skulle vara om inte just vad han tror skall hända?

Jaha, jag trodde att det framgick att det var precis det jag menade.

Har du reflekterat över att om det förhöll sig så och bevisbördan var omvänd så skulle det inte alls vara speciellt svårt att döma för mord i mänga fall där det istället blir frikännande eller oaktsamhetsbrott?

En man som knuffar en gammal kvinna eller en annan som knuffar en full Djurgårdssupporter förlitat sig inte på några objektiva fakta de grundligt övervägt så att deras offer inte borde dö. De borde vara medvetna om att det finns en risk att även lite våld kan leda till någons död.

Anledningen till att de inte har likgiltighetsuppsåt är att risken inte kan bevisas vara så stor att de måste insett att den är mycket hög. Hadé det varit upp till dem att bevisa vad de insett hade de blivit dömda. Den exakta risken kan vi inte veta och bedömer man den i efterhand var den förstås också där 100% givet alla specifika förutsättningar.

De objektiva förutsättningarna i det här fallet är att vi inte kan veta hur stor risken för mord verkligen var. Därför finns det inget som hindrar en upplevd låg sannolikhet.

Du tycks inte kunna släppa tanken på att Lind måste tro på Vrågård därför att han påstår att han skall begå ett mord, men så är ju inte fallet. Att Vrågård påstår det kanske gör att man borde inse att det finns en risk, men det gör inte att någon måste tro att risken därför är mycket hög.


Nu är det inte mig du svarat här, men sannolikheten för risken i nästa fall påverkas inte av det här fallet och rakar inte upp i 100% för att Vrågård mördade Johansson Rojo.

Ja, det är riktigt att det är omständigheterna i fallet är de man skall gå efter och de objektiva omständigheterna där är just att vi inte kan veta vilken risk det var på förhand att Vrågård skulle mörda Johansson Rojo.


Nu förutsätter du vad du skall bevisa, nämligen att hon omöjligen kan ha blivit förvånad. Dessutom ger du förmenta motbevis mot något ingen hävdat; att Lind blev förvånad i meningen bli förvånad för att man aldrig tidigare hört talas om saken. Vad hon evetuellt blir förvånad över är istället att det hela blir verklighet.

Det är inte en speciellt just debatteknik att framställa motståndarens argument som andra än de är.


Ja, i den bästa av världar borde hon agerat annorlunda. Det ligger någonting i att det i viss mån talar emot hennes oskuld, men inte i någon högre utsträckning. Hon har rätt lite tid att agera och platsen och omständigheterna gör det svårare. Att det här skulle säga någonting om den eventuella förvåningen stämmer ju inte.

Det främsta skälet till att anse att det är troligt att hon blev förvånad är att Vrågård vittnar att han uppfattar henne så och att han säger att han aldrig tänkt utföra något mord.

Nu talar du om beviskrav/bevisbörda. Läser man @ Wikipedia står det att In dubio pro reo betyder:


Något tvivel i det här fallet har inte funnits i tingsrätt eller hovrätt. Bara från 3 pers på Flashback (där den ena missförstår det mesta, den andra gör inte speciellt mycket väsen av sig på krim-forat och den 3'e är knappast så skicklig på uppsåtsfrågor som han vill tro). Vi kanske kan hitta på en egen latinsk fras för detta spetakulära fenomen?

Lägger mig i.

Även jag skulle nog, om jag bara läste domarna, tycka att det inte var någon tvekan om att Tove var skyldig. Men plockar man även med de omständigheter jag pekat på, och som tingsrätt och hovrätt inte ens nämner, som att Tove kommenterade Tims mordutfästelser med "Hah, tror jag det" 31 maj 2009, att det var Tim själv som 1/2 juni 2009 tjatade till sig en ny tidsfrist som Tove knappast gav mer än ett halvkvädet ja till och att Tove enligt Tim själv blev förvånad när han via mobilen berättade att han (sannolikt) mördat Therese och enligt vittnet Olivia då sade "men guud", så framstår saken i ett helt annat ljus. Det är ungefär som om man först läser tingsrättsdomen mot Thomas Quick för mordet på den israeliske turisten Yenon Levy, där Quick dömdes på sitt eget erkännande, och sedan upplyses om att man på mordplatsen hade hittat glasögon som var visuellt identiska med ett par som den tidigare huvudmisstänkte av någon mystisk anledning råkat bli av med ungefär vid tidpunkten för mordet.

Men det är helt riktigt att väldigt få som tordats säga att de tror att Tove är oskyldig. Speciellt offentligt. Vad jag förstår är det bara tre pers som tordats säga detta offentligt, och det är tre tjejer som satt med Tove på Vemyra. Själv har jag inte tordats säga detta utan att dölja mig bakom mitt nick här på Flashback. På Flashback är det väl ytterligare ungefär fem anonyma personer som sagt att de tror att Tove är oskyldig eller mindre skyldig än vad domarna säger.

Om folk kan förvänta sig starkt negativa reaktioner från omgivningen genom att säga att Tove är oskyldig/mindre skyldig så utgör detta en starkt tillbakahållande effekt. Speciellt om det inte finns några speciella drivkrafter för att stödja Tove. Att en helt utomstående person som jag själv skulle lägga ner en massa tid på att stödja Tove framstår därför som ytterst osannolikt. Därför kan det antal människor som gör som mig räknas på ena handens fingrar trots att detta rättsfall, näst efter Quick-fallet, torde ha varit det mest uppmärksammade de sista tio åren.

Folk antar nog, helt korrekt, att man inte gör sig populär genom att säga att man tror att Tove är oskyldig eller mindre skyldig än vad domarna säger.

Själv anser jag inte att fallet Tove är ett gränsfall när det gäller brottsrubriceringen anstiftan till mord med likgiltighetsuppsåt. Jag anser att denna brottsrubricering är absurd och pekar att man behövt mörka flera viktiga komponenter i förundersökningen för att kunna skriva ihop en fällande dom för denna brottsrubricering. Möjligen, möjligen skulle man kunna säga att det är fråga om ett gränsfall med brottsrubriceringen vållande/grovt vållande annans död. Jag har dock tidigare påpekat att det verkar konstigt att fälla även för vållande/grovt vållande till annans död om gärningsmannen rent intellektuellt bör ha insett att den medåtalade inte ville ha något mord. Jag har dock inte uteslutit att man trots detta eventuellt skulle kunna fälla Tove för vållande/grovt vållande till annans död. Men jag har satt ett stort frågetecken framför detta.

Ja. Det är vad in dubio pro reo betyder. Var det en nyhet?

Du saknar uppenbarligen intellektuell kapacitet att sätta dig in i uppsåtsfrågor öht och använder hellre den här tråden att diskutera annat och vara oförskämd i skydd av din anonymitet. Kan du inte istället bara skriva i andra trådar? Eller diskutera frågeställningen?

Ditt resonemang är också felaktigt. För att du har samma åsikt dom domstolen innebär inte det att du tillhör någon förment majoritet som inte behöver argumentera för din uppfattning som automatiskt är korrekt. Din bild av hur samstämmiga alla åsikter är stämmer inte och det finns inga skäl som gör att en skribent som du har täckning för din hånfulla och nedsättande attityd. Du tillhör inte den sunda-förnuftsmajoritet du inbillar dig.

Domstolen har förfalskat bevis på likgiltighetsuppsåt enligt de juridiska kriterier som sägs gälla och bortsett från en hel del som talar för den fällda för att kunna döma. Det är helt ointressant hur många som uppmärksammat detta och bryr sig om det, för fakta är fakta och jag har rätt i den argumentation jag lagt fram. Det är därför du inte bemöter den utan använder dig av klassiska logiska argumentationsfel och helkorkade auktoritetsresonemang.

Tydligen var det en nyhet för dig eftersom du använde dig av frasen felaktigt. Det är i och för sig lite imponerande bara det.


Precis. Jag saknar kunskap om uppsåtsfrågor. Jag kommer ihåg en tidigare moderator som antog att ett par polska rånare också hade uppsåt till mord, när det inte gick att bevisa vem av vederbörande som mördat en (av 2) äldre (i ett par) i Långared - hovrätten tyckte motsatt. Samma person kom också fram till att 2 st knivhugg kring hjärttrakten sannolikt inte var uppsåtligt dödande - när tingsrätten tyckte motsatt.

Kommer du ihåg vem dem moderatorn var? Det var du, HusvagnSvensson.

Det är i sammanhanget inte ointressant att påpeka/se att någon som missat målet tidigare när det gäller uppsåt gör det igen. På exakt samma sätt skulle det vara högst intressant om någon som är kunnig på uppsåt skulle ifrågasätta detta fall - det förstår till och med någon med ditt klena förstånd, men det kan du givetvis inte skriva här i tråden för då spricker ditt resonemang som en såpbubbla.


Kan du inte bara sluta läsa? Eller sluta skriva dumma saker.


Fallet är s.a.s färdigargumenterat från 'majoritetens sida' och nu är det upp till bevis för foliehattarna, med överhatten PCuri i spetsen, att bevisa motsatsen. Hittills har det gått sisådär.


Det som talar för henne är i sammanhanget mycket ringa och därför går man inte närmare in och nosar på det i domen/domarna. Du vet, liksom alla andra, att du mycket gärna skulle vilja att någon juridisk auktoritet höll med dig i just denna fråga, för då hade du kunnat stödja armbågen på vederbörande men något stöd ser du inte ut att ha fått. Att bara doldisar/oinsatta håller med dig talar kraftigt för att du har fel.

(Lägger mig i.)

"Gått sisådär", säger du. Men rada då upp fler exempel för att Tove upplevde risken för "effekten" (mordet) som "mycket hög", vilket ju var anledningen till att hon dömdes för likgiltighetsuppsåtet. Noterar också att ingen annan gjort det i tråden. Inte ens i domarna har man lyckats prestera något dylikt. Och uppenbarligen har man också som sagt tyckt det vara nödvändigt att mörka saker som tvärtom talar för att hon upplevde risken som mycket låg (eller kanske snarare inte reflekterade över den alls).

Saxar det här ur ett inlägg jag postade rätt nyligen: