Citat:
Ursprungligen postat av Kryžininkas
... då ju <oe> inte är en digraf på svenska (poet, boett m.m.) – eller är det det ibland? ...
Den är något sliten, historien där skoleleven var konsekvent i uttalet av oe.
Eleven: {Goëthe var en stor poët.}
Läraren: Nej, så hette han inte, oe uttalas som ö.
Eleven: {Jöte var en stor pöt.}
Eleven hade god känsla för hårda och mjuka vokaler.
Vi får hoppas att stavningen
Malmoe som alias för Malmö hör historien till.
I sammansatta ord är det självklart att avstå från tolkningen -oe- som {ö}:
förtroende (uttalas inte förtrönde). Ej heller i böjningar och avledningar:
beroende (uttalas aldrig berönde).
Alla regler har undantag: koefficient uttalas i Skara med omnejd {quöffitjänt}.