Citat:
Ursprungligen postat av ollebull
Bodde i området när butiken öppnade i mitten av -90 talet och gick dit ganska ofta under en tid när jag var arbetslös. Mats, som kufen heter, var pappas pojk och pappan var ingen mindre än ägaren av klädbutiken Holmens Herr. Utan pappas pengar hade det således inte blivit någon butik. Maken till konstigare människa har jag nog inte träffat. Han hade som princip att han skulle lyssna minutiöst på varje skiva som skulle köpas in. Dels för att säkerställa kvaliteten och dels för att skivan skulle vara bra nog för att överhuvudtaget få säljas i hans affär. Om man stod och bläddrade bland skivorna så ville han gärna lägga sig i ens musiksmak och mästra lite grann.
Han titulerade sig musiker, musikkännare, cineast, poet och konstnär. Problemet var bara att han var dålig på allt detta. Spelade tyvärr med honom några gånger och allt skulle vara så minimalistiskt som möjligt. Enligt honom för att känsla skulle styra över teknik. Enligt mig för att han inte kunde spela.
Bortskämd, något sjuk människa som inte haft ett ordentligt jobb i hela sitt liv och det är förmodligen fortfarande så. Han fick regelbundet "veckopeng" av pappsen för att betala hyran både för sin bostad och för lokalen.
Ibland när man hängde i affären så kunde han plötsligt bli väldigt dryg och otrevlig och häva ur sig saker som: "Nu känner jag mig psykisk sjuk så nu måste du gå." Då blev man knuffad ur butiken och så stängde han dörren och låste om sig........
Undrar om han fortfarande lever.
En annan märklig detalj var att när han själv gick runt i skivbutiker och köpte CD/LP så hade han för vana att skriva ner artist, titel, katalognr, inköpspris, butikens namn och dagens datum i en anteckningsbok (som han givetvis sparade), och hade gjort så hela sitt liv...
Och det första som skedde när man klev in i hans egen
Another World var att man skulle presentera sig vid namn, och efter det dricka kaffe... Man skulle alltså vara lite "kompisar", ända tills han tröttnade och kastade ut en...
Jag blev spontant förbannad när han bad mig gå bara för att jag inte ville köpa dom skivor han plockade fram; då erkände han att han själv inte brukade köpa precis vad som helst när han var i skivaffärer, utan föredrog att kika runt lite innan han bestämde sig för om han skulle handla...
Jag hade sålt ett par CD till honom och han mer eller mindre "krävde" att jag skulle köpa nåt i butiken för att "återgälda" att han just köpt CD av mig... När jag inte ville det så sa han surt:
"Nu har du ju fått dina pengar, om du inte vill handla nåt av mig så får du gå, jag ska ju också tjäna nåt på det här!"...
Vilken kuf!
EDIT: Förövrigt var namnet på butiken väldigt passande, det var lite som "en annan värld" därinne, lite som ett dårhus närmare bestämt...