Därför blöder skräckgenren

Haha!

Nosferatu (1922) och Körkarlen (1921) är båda gjorda efteråt. Är det skit menar du?

För den som inte fattat det så driver skalkrull med oss. Han vill testa vilka reaktioner han får eller nåt...

För övrigt så var det ju ungefär runt The Cabinet of Dr. Caligari det verkligen börjades göra riktigt bra skräckfilmer med mer intressanta vinklar. Även fast jag tycker t.ex. Die Augen der Mumie Ma (1918) eller Der Golem (1915) är bra så är de absolut inte i samma klass som de senare skräckfilmerna som kom under 20-talet.

Själv är jag ett stort fan av sci-fi/horror och det som jag verkligen tycker förstör den genren mest nu för tiden är är att all skön animatronics och suit/stop motion är utbytta mot halvtaskiga datoranimeringar utan själ.

Remakes har jag inte så mycket emot då jag ser så pass mycket filmer att jag sett det mesta som verkar sevärda redan så har inget annat val än att se sämre filmer och tycker då det är intressant att analysera och jämföra remakes då jag ändå inte har något vettigt att se.

Jag håller med dig i stort, många bolag verkar lita för mycket på att halvruttna dataeffekter ska dölja att manuset suger. Jag är dock lite nyfiken på vilka filmer som har innehållit sköna stop motion-effekter? Har man någonsin lyckats göra en film där sådana effekter inte ser ut som något ur Pingu?

Annars så tror jag att just skräckgrenen självdör eftersom det krävs mer och mer för att skrämma publiken. Folk lär exempelvis ha svimmat när de såg första Hajen, en film som jag tvivlar på att någon över tio höjer på ögonbrynen åt idag. Nivån för vad som är chockerande höjs hela tiden, och när det inte längre fungerar med "monstret hoppar ut ur garderoben" så verkar man ha övergått till detaljerade stympningar och äckel för att åtminstone få fram någon form av reaktion från de som tittar.

Därför så kändes asienproducerade filmer befriat nyskapande för några år sedan. De tog ett steg framåt genom att så att säga ta ett steg bakåt. Istället för obegränsat äckel och förutsägbar hoppa-till så gick de tillbaka till krypande och lågmäld skräck.

"Halloween" håller ju än i dag. Trots att den kom -78?

För övrig såg jag "nya" "Friday the 13th" tidigare i dag. Japp den var ren skit.

Antingen skämtar du (vilket jag verkligen hoppas) eller så är du en ovanligt pretantiös "finsmakare" av film som anser att några höskolepoäng i filmvetenskap har gjort dig bättre än alla andra.

Hur som helst håller jag i mångt och mycket med artikeln. Som inbitet horror-fan har jag länge oroat mig över genrens utveckling och hur hollywood slaktar gamla kultklassiker.
Men hoppet är inte ute, mina vänner! Som vanligt gäller det att rikta blicken bortanför hollywood. Det görs fortfarande mycket bra skräck i Asien och Europa (i synnerhet Frankrike). Ni som sett den fantastiska Martyrs vet vad jag talar om.

När jag pratar om stop motion menar jag i förstahand de klassiska jättemonsterna i skräckfilmerna från 50-60talet men även en del senare skräckfilmer som Q, The Winged Serpent och Equinox. De bästa stop motion är dock inte i skräckfilmer utan äventyrsfilmer som Jason and the Argonauts, The 7th Voyage of Sinbad och Clash of the Titans. Sen är om man gillar stop motion och tycker det är snyggt är mer upp till var och en men det blir sällan lika snyggt som bra lite nyare animatronics.

Är rätt mycket stop motion i denna tråden om du är intresserad:
https://www.flashback.org/showthread.php?t=919536

Edit: Kan rekommendera Coraline om du vill se hur stop motion kan se ut nu för tiden, ingen riktig skräckfilm men den skrämde byxorna av mig när jag såg den stenad iallafall.

Om man säger att det inte görs skräckfilm av samma kvalitet som förr, så undrar jag hur gammal man var när man såg filmerna som gjorde "förr". Det kanske var så att man lättare drogs med i filmers suggestiva stämningar när man var mindre? Jag vet i alla fal själv att jag aldrig kommer att uppleva skräck, vare sig som film eller roman, på samma sätt som när jag var yngre. Man har mer distans idag, och jag tror inte det vore mänskligt möjligt att göra en skräckfilm som är så smart att jag skulle uppleva samma sak nu som då.

Därmed vill jag inte säga att folk har fel när de klagar på dagens skräckfilm. Många här skriver nog utifrån en annan smak och andra perspektiv än jag.

Och jag tycker nog att det har gjorts hyfsade skräckfilmer på senare år. The Exorcism of Emily Rose var inte så skrämmande, men intressant. Mycket från Asien har varit bra. The Descent handlar inte om de paranormala fenomen som jag gillar att se i skräckfilm, men den var en riktig fullträff.

Samtidigt måste man komma ihåg att de riktiga höjdarna – filmerna som förtjänar att bli klassiker – inte kommer varje år. De kommer inte ens vart femte år.

Jag tror nog inte på ett enda av de skäl som anges i artikel som första posten länkar till. Talang och konstnärlig förmåga är inte kvaliteter som går upp och ner med trender. De finns där. Och även om villkoren för att få göra en film som når massorna ändras med tiden, är det svårt att lägga ett lock på de talanger som finns.

Folk som har stagnerat i tanken säger att "det var bättre förr." Jag säger att det är precis som det alltid har varit, det är bara det att allt har förändrats.

Det finns (fanns) ju också västerländsk film som kombinerade äckel och "krypande och lågmäld skräck" snyggt, t ex Hellraiser.

Nästan.. Der Golem (1915)! Var ju den enda bra

Wikipedia is your friend

Jag har slutat se på skräckfilmer eftersom de är bara samma jävla musik i bakgrunden (nu höjer vi spänningen... woooo), och bara en massa gore. Ingen psykologi eller någonting alls längre. Vi behöver en ny Hitchcock.

Jag tycker vi ska skilja på rysare och skräckfilm. Med det vill jag ha sagt att det finns plats för såväl psykologisk som för högst fysiologisk terror.

Ja, skalkrull är rolig. Kan ju ge lite ljus kring detta och förklara att hans kommentar är en rätt hård diss till en annan banan som skrev ngt liknande, den gången var det kanske inte ett skämt? F ö är det inte fint eller pretentiöst att se väldigt gamla filmer, annat än om man ser på dem som ett tvång att insupa så mkt kunskap som möjligt. Det bästa med de nästan 100år gamla filmerna är ju att man kan se dem gratis på nätet, många iaf. Så om man vill skapa sig en uppfattning om vad äldre "skräck"filmer hade att erbjuda är det ju bara att kolla genom en 10 stycken. Så sedan är man självlärd cineast!

Hittade en värdelös dvd hemma med 4st skräckfilmer. Såg att jag hade sett en av dem, Evil Aliens; en totalt värdelös film som bl a gav upphov till min avsmak för modernare skräck som ett intellektuellt sparsmakat ökenlandskap. Men eftersom att jag kände för att se på något skrämmande så hade jag inget val. Så jag kollade upp de andra tre filmerna på IMDb och föga förvånande hade de en gemensam nämnare: de hade botten betyg. Jag såg dock att filmen House of Blood (aka Chain Reaction) var gjord av Olaf Ittenbach. En regissör som den hedersvärde Rakii hade nämnt som en ljusglimt i Den stora skräckfilms-tråden. Så givetvis blev jag intresserad direkt! Trots att filmen hade skamliga 3.6 på IMDb. Efter filmen kunde jag konstatera att Rakii besatt något som de som hade lagt en låg röst på filmen saknade - ett större intellekt för avsmalnande skräckfilm. Jag fullkomligen älskade filmen och reformerade mig själv genom att sätta en 8a i betyg - ett sådant stort hopp mellan betyg hade aldrig världen förr skådat D_V_S uppbåda.

Så.. förhoppningsvis kan vi sätta vår tilltro till mindre filmskapare utanför Hollywood som har storslagana visioner om hur man bäst skall underhålla en alltjämt törstande publik. Trots att jag tycker Examiners reporter gjorde en bra artikel så inser jag ju nu hur mkt han lämnade ute, eller helt enkelt inte kände till.