Pensionerade ord!

Det är nog omöjligt att svara på, dels pga. att det inte är sökbart i t.ex. Språkbanken då å ger träffar av många olika slag, dels pga. att artikeln i SAOB är helt omöjlig att få grepp då ett sextiotal betydelser anges. Men med tanke på att ordet på finns belagt i skrift så tidigt som på 1500-talet så finns det kanske skäl att anta att å försvunnit ur talet mycket tidigt, gissar jag. Men om någon vill ägna helgen åt utgrävningar i SAOB-artikeln på för att nå ett säkrare svar, så visst*.

*) Vad mycket å-assonans det blev i de sista meningarna.

Du tror alltså att det var försvunnet ur vardagligt tal redan under 1600-talet. Kan det ha funnits kvar längre i "högtidligt" tal?

Att en konstruktion får genomslag i skrift brukar ju innebära att den har förekommit i tal en tid innan. Det är det jag grundar mitt påstående på, men det är förstås lite osäkert. Man måste komma ihåg att den tidens skriftspråk kunde spegla talet på ett helt annat sätt än vad som är acceptabelt i dag, så att det förekommer i skrift behöver alltså inne nödvändigtvis innebära ett auktoritativt "godkännande" av ordet. Fast det tyder å andra sidan samtidigt på att på användes i tal redan då. Om det också innebär att å samtidigt försvann är dock svårare att säga. Vet inte, men det är nog troligt.

En parallell konstruktion vars ålder och försvinnande man kan fundera över är kommen I > kommen ni.

Kommen i > Kom ni, kanske?

När det gäller "i" finns det väl spår av det kvar på småländska landsbygden.

Ordet "ensam" verkar tyvärr ha pensionerats av såväl unga som gamla. Numera bor man "själv", reser "själv" o s v. Det här har ju inneburit att ordet "själv" har förlorat sin egentliga betydelse. När man påpekar detta för folk så får de något tomt i blicken och låtsas som om de förstår vad man talar om.

Uttrycket "till båtnad för" hör man inte heller särskilt ofta nuförtiden.

Du verkar ha fastnat i en loop:

https://www.flashback.org/sp28615727

https://www.flashback.org/sp27923230

https://www.flashback.org/sp27725578

https://www.flashback.org/sp27723085

https://www.flashback.org/sp23855262

https://www.flashback.org/sp17540042

Det går ju sedan att fundera över hur ett språk kan utvecklas. Men det är väl som alltid att själv är bäste dräng. Trots att det borde vara till båtnad för alla och envar om vi kunde samverka.

Ja. i det ordspråket passar det naturligtvis inte med "ensam" eftersom innebörden då blir en helt annan.

Defenstrera verkar ha gått ur modet helt och hållet!

Man skulle nog kunna säga att det är antediluvianskt. Utkastat från ett fönster via syndafloden, alltså.

Undrar varför det ordet slapp stämpeln bygdemålsfärgat i SAOB:
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show...ANTEDILUVIANSK (numera föga br.)

Det är i någon mening patetiskt när SAOB-redax år 1900 använder referensen »numera«. Ibland har de helt sonika markerat ord med kors som på Idas grav (†). Ordet antediluviansk var väl bara nominerat för den klassen genom notisen »numera föga br.«.

SAOB: † – betecknar föråldrad betydelse eller användning

... en antediluviansk tid (näml. den då inga järnvägar o. telegraftrådar funnos). WIRSÉN i PT 1900, nr 92 A, s. 3.

... en antediluviansk tid (näml. den då inga paddor och sociala medier fanns). Egon 2011.

... en antediluviansk tid (näml. den när delar av Venedig låg ovanför vattenytan). Egon 2051

Snygg spaning. Vajert!

När slutade man varna för kultje eller, ännu värre styv kultje, i väderrapporterna?

Vilka väderrapporter avser du? Ordet har nog inte brukats i reguljär form sedan början av 1920-talet. Det var ungefär samtidigt som radiosändningar kom igång i Sverige.

På SMHI:s hemsida kan läsas att första väderleksrapporten i radio var 1924. Ordet kultje finns överhuvudtaget inte på deras hemsida.