2009-06-01, 16:48
#1
Centralbankernas penningpolitik är tänkt att vara anticyklisk: dvs den ska kyla av ekonomin när den snurrar för fort och sätta fart på den när den går i stå. Det man gör är att man höjer räntan när inflationen är hög, och sänker den när tillväxten och inflationen är låg.
Detta bygger delvis på idén att inflation beror på en upphettad ekonomi där man får löneglidning. Förra året berodde dock den stora inflation inte minst USA hade (men även Sverige) knappast på att konjunkturen var så superbra, utan på en kraftig ökning av olje- och matpriserna.
Dessa prisökningar fungerade som en kraftig hämsko på ekonomin, och kylde av den rejält. I det läget följde centralbankerna sin regel om att höja räntan i tider av hög inflation, vilket ytterligare kylde ner ekonomin. Sannolikt hade inte krisen behövt bli lika djup om man inte gjort det.
Nu har både räntor och oljepriser sjunkit, något som ger dubbel stimulans (det sjunkande oljepriset ger en stimulans i samma storleksordning som de sammanlagda stimulanspaketen). Risken är att inflationen ökar igen, vilket ger nya räntehöjningar, vilket återigen ger recession.
Att oljepriser och räntehöjningar går i tandem riskerar alltså att hela tiden ge överslag neråt och uppåt. Oljepriserna har så stor inverkan på konjunkturen att penningpolitiken knappast behövs och bara riskerar att ge ännu större volatilitet, vilket ju är precis det man försöker undvika. Därför vill jag argumentera för att man ska hålla räntan mycket jämnare över konjunkturcykeln. Det skulle också ge större förutsägbarhet för investerare och konsumenter, vilket alltid är en fördel.
Detta bygger delvis på idén att inflation beror på en upphettad ekonomi där man får löneglidning. Förra året berodde dock den stora inflation inte minst USA hade (men även Sverige) knappast på att konjunkturen var så superbra, utan på en kraftig ökning av olje- och matpriserna.
Dessa prisökningar fungerade som en kraftig hämsko på ekonomin, och kylde av den rejält. I det läget följde centralbankerna sin regel om att höja räntan i tider av hög inflation, vilket ytterligare kylde ner ekonomin. Sannolikt hade inte krisen behövt bli lika djup om man inte gjort det.
Nu har både räntor och oljepriser sjunkit, något som ger dubbel stimulans (det sjunkande oljepriset ger en stimulans i samma storleksordning som de sammanlagda stimulanspaketen). Risken är att inflationen ökar igen, vilket ger nya räntehöjningar, vilket återigen ger recession.
Att oljepriser och räntehöjningar går i tandem riskerar alltså att hela tiden ge överslag neråt och uppåt. Oljepriserna har så stor inverkan på konjunkturen att penningpolitiken knappast behövs och bara riskerar att ge ännu större volatilitet, vilket ju är precis det man försöker undvika. Därför vill jag argumentera för att man ska hålla räntan mycket jämnare över konjunkturcykeln. Det skulle också ge större förutsägbarhet för investerare och konsumenter, vilket alltid är en fördel.
