Strategic Defense Initiative "Star Wars", möjligt idag?

Postar i den här delen av forumet istället för vapen och militär. Men om modsen anser att tråden bör flyttas så är det bara att flytta på. Skulle faktiskt vara lite glad över en flyttning senare då det är trevligt att se dels vad teknikexperterna anser samt vad de som är specialiserade på vapen anser.

Oavsett.

President Ronald Reagan startade på 1980-talet i USA ett projekt som hette "Strategic Defence Inititiative". Grundtanken var att man skulle ha ett gäng sateliter i rymden som såg när eventuell fiende avfyrade en ICBM (tror det var värmen från själva starten den skulle registrera, men jag vet inte riktigt) för att sedan med hjälp av laser (eller annan stråle med hög energi) skjuta ned roboten. Gärna över fientligt territroium. Eller okej, SDI var mer än bara det, men det är den delen av SDI jag vill diskutera.

Projektet i dess dåvarande form lades dock ned, pga höga kostnader och för att man helt enkelt ansåg att målet inte kunde uppnås.

Men hur ser det ut idag? USA har idag flyg som ska använda laser för att slå ut fientliga robotar, så lasersystemet finns redan, även om man kanske får skaffa si en kraftigare laser om den ska avfyras från rymden. Å andra sidan så har en satellit betydligt mer plats än nosen på ett flygplan.

Att upptäcka avfyrade robotar torde inte heller vara så svårt idag. Starten avger en hel del värmeenergi som borde kunna registreras av satelliterna. Sedan använder man laser och radar för att hitta roboten och sedan skickar man en koncentrerad laserstråle som slår ut roboten. Detta skulle även kunna kompletteras med att satelliterna kan avfyra egna robotar som ska slå ut de interkontinentala robotarna när de går upp i rymden.

En satellit skulle antagligen kunna sänka flertalet robotar på relativt kort tid. Lasern färdas trots allt i ljusets hastighet, det enda som tar lite tid är väl att hitta roboten, men med ett effektivt system torde det gå undan det med. Om man skickar upp många satelliter torde det strategiska kärnvapenhotet mot Västvärlden (eller ja, ägaren av systemet) kunna avskrivas, på gott och ont.

Så jag ser inte varför detta inte skulle fungera idag. Vad tror FBs teknologipanel om saken?

Vill förresten påpeka att jag är medveten om att systemet skulle bli löjligt dyrt, men vad gör man inte för at ha ett strategiskt övertag gentemot Ryssland, Kina, Iran eller Nordkorea?

Wikipediaartikel om SDI:
http://en.wikipedia.org/wiki/Strateg...nse_Initiative
Wikipediaartikel om luftburen laser (plan som bär laserkanon)
http://en.wikipedia.org/wiki/Airborne_laser

Ryssar och kineser lär ju å andra sidan kunna skjuta ner USA:s satelliter. Hur man än gör så utvecklas det nya motmedel.

Finns en utmärkt rapport som tar upp en del av de svårigheter som finns:

http://www.ucsusa.org/nuclear_weapon...technical.html

Klicka på "Countermeasures Full Report".

Rapporten kan till viss del vara vinklad, men innehåller ändå många bra och väl underbyggda resonemang.

Några problem som tas upp är att försvarssystemet kan överlistas genom:

1) Skenmål, dvs ett (stort) antal objekt som liknar stridsspetsen.

2) Antisimulering, dvs att få stridsspetsen att se ut som ett skenmål, samtidigt som ett stort antal liknande objekt används. Exempelvis placeras en ballong (eller liknande) runt stridsspetsen, samtidigt som ett stort antal liknande ballonger släpps ut.

3) Maskering. Genom aktiv kylning (t.ex. med flytande kväve) kan temperaturen på stridsspetsens specialkonstruerade yta sänkas så att IR-signaturen blir obefintlig.

Enligt vad jag känner till om fysikens lagar så blir det ett stort problem att avfyra en kraftig laser från en satellit.
Problemet är att kyla ner utrustningen då vakum är en halvtaskig ledare av värme...

Ingen har dock anklagat mig för att vara fysiker.

Markbaserad laser kan väl då lika väl användas för att förstöra satelliter. - Och det skulle ändå inte bli något definitivt försvar eftersom ubåtshotet kvarstår.

Satelliterna skjuts ned med kraftiga robotar. Satelliten är mer eller mindre gjord för att skjuta ned just "kraftiga" robotar. Detta bör alltså inte vara något problem.

Tack, ska läsa sen när jag har tid. Men med de saker du tar upp verkar man ändå försvåra det hela avsevärt. Speciellt för skurkstater som Iran och Nordkorea. Det du skriver om tycks endast Kina och Ryssland samt västmakterna klara av på ett hyggligt sätt.

Att utveckla ett kylningssystem torde väl inte vara alltför svårt, eller?

Den markbaserade lasern måste dock åka mycket längre och dessutom hitta satelliten. Stalliterna ska använda utblåset från roboten för att hitta den och sedan skjuta ned den i rymden. Men visst, det är väl möjligt teoretiskt att skjuta ned dem med laser, tror jag. Men å andra sidan tror jag inget land, utom möjligen USA, har råd och teknik att utveckla ett sådant system.

Ubåtar använder väl också robotar som kan skjutas ned?

Jo det är lite meckigt att utveckal ett kylsystem då en så kraftig laser genererar stora mängder värme.
Det finns 3 sätt för värme att transporteras nämligen ledning, konvektion och strålning. Vid måtliga temperaturer är det ledning och framförallt konvektion som är de stora transportfenomenen här på jorden. Strålning blir relevant först vid högre temperaturer. Tyvärr fungerar varken konvektion eller ledning i rymden då det inte finns något att leda värmen till. Kvar blir då strålning.
Man kan bygga stora strålningsbanker för att stråla bort värme.
Problemet är då att utstrålad effekt är direkt proportionelig mot arean och temperaturen upphöjt i 4. Så för att slippa skicka upp en jättepjäs så måste man hålla strålytan rätt varm och då måste man ha ett sätt att aktivt flytta värme för att förhindra att de värmegenererande delarna blir lika varma som strålningsytan.
Det är alltså lösningsbart men inte så lätt som det verkar i sci-fi.
Lättare är då en railgun som tydligen också var på tapeten. Då är det rörelsemängden som ställer till med problem men det borde gå att lösa med en motor eller att man helt enkelt bygger en dubbel railgun som skjuter iväg något åt motsatt håll samtidigt.

Abberationer och framörallt diffraktion (naturlag, kan inte komma runt hur mycket pengar man än har att satsa) gör att det krävs ofantlig effekt för att en laser skall göra någon termisk skada över långa avstånd (dvs avstånd från satelliter till godtyckligt avfyrade missiler).

Laser som används 'nu' för att paja för robotar och sånt, används för att störa/interferera med målsökning och styrsystem. Att en laser skulle skada en missil fysiskt från ett tio-/hundratal kilometer kräver nog mer än vad som finns tillgängligt.

Fast det är ju bara en gissning såklart. Minns att vi räknade på ändringen i diameter från en laser på någon/några kilometers avstånd - under teoretiskt perfekta förutsättningar (dvs perfekt optik, enbart diffraktion) och effekten/area minskar larvigt mycket på långa avstånd - den minskar med kvadraten på avståndet till målet (vid långa avstånd). Har inga siffror i huvudet, men det stod klart att laservapen för långa avstånd inte var rimligt med dagens energiförsörjning. De är bra för att störa system på långt håll - inte för att 'bränna' dem.

Hmm, nu orkar jag inte läsa min egen länk, men jag vill minnas att jag såg ett program på discovery (jag vet, bästa källan) där lasersystemet brände sönder missilen.

Det kanske fungerar på hyggligt kontrollerade avstånd, men omständigheterna måste vara rätt. Intensiteten avtar som sagt med kvadraten på avståndet (vid långa avstånd) och det du såg på Discovery kanske var på relativt kort avstånd?

EDIT: Menar inte att låta som att jag 'vet' att det är omöjligt, för det vet jag inte. Jag råkar bara ha räknat på just det vi pratar om (på en lektion i optisk fysik) och resultatet var rätt slående - det krävdes sjukt mycket effekt på långa avstånd (avstånd vi pratar om här, i fallet att satelliter skall skjuta ned godtycklig missil, dvs minst tiotals och kanske uppåt hundratals kilometer, om man inte skall ha jäääääkligt tätt med satelliter).

Angående diffraktionen:
http://www.projectrho.com/rocket/rocket3x.html#laser


Dock skulle övriga kärnvapenstater knappast stillasittande acceptera att någon på ett såpass allvarligt sätt störde världens maktbalans. Rent praktiskt skulle det troligen innebära krigshot samt motallianser redan när projektet precis påbörjats då ett fungerande SDI-system skulle ge ett enormt övertag i och med att Mutually Assured Destruction skulle sättas ur spel.

borde nog inte vara ett problem att bara "skräpa ner" lasersatelliternas omloppsbanor, och slå ut dem på det sättet. Om jag inte missat något så är konsekvenserna av att ha ett utslaget satellitsytem i form av rymdskrot värre än ev vinster i försvar.