2009-05-29, 08:41
#1
Jag ska vara kattvakt åt ett par som ska gifta sig och åka på bröllopsresa. Eftersom det handlar om två veckor plus att katten är ensamkatt bestämde vi att prova att ta honom till oss.
Jag har två katter sen tidigare, en hane, och en hona. Alla tre är kastrerade.
När jag öppnade buren och nykomlingen kom ut så tänkte jag "shit, vad stor han är"... Väger säkert tio kilo.
Nykomlingen är tyst, försiktig och ger gärna ifrån sig undergivenhetstecken som t.ex. att visa magen.
Min katt däremot är världens klumpigaste, och mest ogina hane.
De gick omkring uppburrade ett tag, började fräsa, och så, efter en timme kom den stora urladdningen. Skrik, klös, och fara omkring som tusan i lägenheten. Min pojkvän gick emellan och det löste sig.
Men sen hände det igen. Sedan var det nån timmes stand down, och vi gick och la oss.
Idag på morgonen ligger nykomlingen, som igår var så vänlig och munter, under soffan och bara fräser och fräser.
Så fort han försöker våga sig ut någon decimeter kommer min hane sättandes och ska nita honom.
Det har alltså gått ungefär 12 timmar.
Tror ni att det kommer gå över, eller är den nya katten förvisad till sitt "revir" under soffan?
Kan de bli vänner ändå?
Det vore så skönt att inte behöva åka hem till kompisarna varje morgon vid 6 och mata bara för att min förbaskade surpuppa till katt inte står ut med en annan pojk.
Obs. När jag presenterade dem för varandra fick nykomlingen sitta i buren tills det att båda mina varit framme och nosat. Därefter öppnade jag och lät dem sköta det själva.
Så: hur ska jag behandla dem? Ska jag kela mycket med den nye för att visa min hane att jag accepterar honom? Eller ska jag kela mycket med min katt för att visa honom att han fortfarande är nr 1?
Nu måste jag dessutom snart gå hemifrån och vad göra då, lita på att det håller sig på den här nivån eller slänga ut min katt på balkongen (som är innätad) för att undvika blodsutgjutelse?
Jag har två katter sen tidigare, en hane, och en hona. Alla tre är kastrerade.
När jag öppnade buren och nykomlingen kom ut så tänkte jag "shit, vad stor han är"... Väger säkert tio kilo.
Nykomlingen är tyst, försiktig och ger gärna ifrån sig undergivenhetstecken som t.ex. att visa magen.
Min katt däremot är världens klumpigaste, och mest ogina hane.
De gick omkring uppburrade ett tag, började fräsa, och så, efter en timme kom den stora urladdningen. Skrik, klös, och fara omkring som tusan i lägenheten. Min pojkvän gick emellan och det löste sig.
Men sen hände det igen. Sedan var det nån timmes stand down, och vi gick och la oss.
Idag på morgonen ligger nykomlingen, som igår var så vänlig och munter, under soffan och bara fräser och fräser.
Så fort han försöker våga sig ut någon decimeter kommer min hane sättandes och ska nita honom.
Det har alltså gått ungefär 12 timmar.
Tror ni att det kommer gå över, eller är den nya katten förvisad till sitt "revir" under soffan?
Kan de bli vänner ändå?
Det vore så skönt att inte behöva åka hem till kompisarna varje morgon vid 6 och mata bara för att min förbaskade surpuppa till katt inte står ut med en annan pojk.
Obs. När jag presenterade dem för varandra fick nykomlingen sitta i buren tills det att båda mina varit framme och nosat. Därefter öppnade jag och lät dem sköta det själva.
Så: hur ska jag behandla dem? Ska jag kela mycket med den nye för att visa min hane att jag accepterar honom? Eller ska jag kela mycket med min katt för att visa honom att han fortfarande är nr 1?
Nu måste jag dessutom snart gå hemifrån och vad göra då, lita på att det håller sig på den här nivån eller slänga ut min katt på balkongen (som är innätad) för att undvika blodsutgjutelse?