Citat:
Ursprungligen postat av ElMacoTaco
Fast samtidigt är det så att ett tal som bara kan användas till analys är tämligen värdelöst. Man bör också kunna använda teorin till att konstruera "bra" musik. Min teori är att man omöjligt kan hålla så många takter i huvudet samtidigt för att få förhållandet mellan "höjdpunkten" och slutet att vara exakt fi.
Däremot är jag övertygad om gyllene snittets harmoni i visuella ting, och kan gå med på att gyllene snittet kan verka inom intervall eller ackordföljder el. liknande. Dvs. kortare perioder.
Fast det är ändå inte det. Om förhållandet utgör en "strävan" i en komposition (vi tar tidslängd som exempel) och är ett uträknat optimalt snitt så är det fortfarande att om höjdpunkt t.ex. hamnar på runt 6-7 så upplevs det som "väl fungerande". Det går alldeles utmärkt att applicera på kompositioner och fungerar di facto, även om det från början var en analys. Så fungerar all musikteori: strikt körsats t.ex. är en efterkonstruktion av gammal praxis som bevisligen "fungerande" och blir därmed ett verktyg för nya tonsättare att slippa uppfinna hjulet igen (som man dock sedan hejvilt kan bryta mot om man känner för). Jag måste vidhålla att din teori inte stämmer, och jag har professorn i komposition i ryggen så jag hittar knappast på själv =).
Det handlar inte om att ha exakta tal i huvudet när man lyssnar på kompositionen, det är inte det snittet handlar om, utan vad som är optimal upplevelse för betraktare/lyssnare, och alla som lyssnar (om än subjektivt) upplever ett tidsförhållande i en komposition. Som lyssnare behöver man inte räkna takter för att känna om höjdpunkten känns rätt eller inte.