Känner hundar igen sina syskon?

Såg idag på blocket att någon betalade 5000:- för att komma i kontakt med hans Staff's syskon. Han hade skrivit födelsedatumet osv.

Vadå, känner de verkligen igen varandra? Hunden personen hade var 3 år.

Handlar förmodligen inte om en släktträff för hundarnas skull.... Jag tror snarare att hundägaren vill se hur syskonens hälsa är, för att sedan eventuellt utröna om kenneln de köpt hunden av gjort ett bra jobb eller ej...
Men att betala 5000 kronor för det verkar vansinnigt desperat.

Hundvalpar glömmer sina syskon redan efter 1 vecka, så troligt låter det inte.

hundar har inte samma emotionella band till deras morsa/syskon osv som vi har, dvs efter dem första 6-8 veckorna, så nej dom skiter stort om dom nu skulle passera sitt syskon

Alltså, jag har märkt att våran gamla hund reagerat speciellt när kullsyskon varit på besök, men jag tror inte det är "minne" i den bemärkelsen, snarare att han känner igen dem på lukten.

Kanske nån sån där som dom i staterna som måste ha en njure eller nåt till sin hund, dom kanske behöver nåt organ? Men det låter ju lite osannolikt...

Nej det stämmer inte. Visst, de behåller inte samma band till sina syskon efter 1-2 veckor, men de glömmer inte ett kullsyskon efter 1 vecka. Ska vara en särdeles korkad hund då.

Hundar kommer absolut ihåg sina syskon, men de lägger ju ingen direkt vikt vid att "omg du är min bror eller syster!". Däremot känner de igen den andre och kan säkerligen koppla lukten av syskonet till ett minne.

Kan ju berätta om min egen kull, hade en liten för två år sedan där två av valparna har umgåtts mycket och ofta, min egen och den som min mor och far fick och de leker och busar varje gång de ses och har behållit en relation som är annorlunda än den till andra hundar de leker med eller den till sina föräldrar [min valp bor med sin mor och far hos mig, mors valp bor med deras äldre hane och träffar mina ofta] och säkerligen bottnar i det faktum att de är i samma ålder och har vuxit upp tillsammans och alltid kunnat leka och vara med varandra.

När jag träffar de andra i kullen och t.ex åker och hälsar på en av de andra valparna med min valp så känner de genast igen varandra, svansarna viftar som propellrar och ett nogrannt nosande och cirklande och busande sätter igång - på ett sätt som inte någon av dem uppvisar med icke-syskon men som de ändå träffar oftare än varandra.

Så jo, de känner absolut igen sina syskon - lukten finns ju alltid där och den känner de igen, möjligen för att en del av den är samma som ens egen doft. Det är likadant med människor som valpen vuxit upp med, jag och min familj tillbringade mycket tid nära valparna när de växte upp och varje valp blir löjligt överlycklig när den ser/känner lukten av någon utav oss som alltid var där under valptiden så de knyter absolut an med en känsla/minne till en doft eller en syn som är välbekant ifrån uppväxten.

T.ex så blir en av valparna överglad om han ser röda bilar som är lite större, detta efter att min far hade åkt förbi, stannat och gått ur sin röda volvo och hälsat på honom och valpen, då c:a 6 månader, hade blivit överförtjust såklart. Sedan den dagen så tittar denna valpen alltid extra efter röda bilar och viftar med svansen åt dem alternativt börjar skutta och hoppa emot dem i glädje.

Däremot betyder ju självklart att en hund minns sina syskon inte att den exempelvis:
* Aldrig skulle tillrättavisa eller utmana sitt syskon
* Aldrig skulle para sig med sitt syskon
* Aldrig skulle bli sur mot sitt syskon m.m m.m
Så man måste ju fortfarande tänka på att se till att umgås vettigt med hundarna eller vad man ska säga, inte direkt kasta in en av valparna bredvid en annan när den t.ex står och käkar på sitt revir och inte vill bli störd och den valpen är mer dominant till sin personlighet, man får ju ändå använda sitt sunda förnuft!

Angående snubben som sökte syskonen till sin hund så skulle jag tippa att det är för att kolla deras hälsa/psyke, han kanske har haft någon form av problem med sin valp och vill se ifall fler haft det eller något liknande.

har för mig att hundar har ett s.k. situationsminne. så kommer hunden tillbaka till situationen (uppfödare, syskon, tidigare ägare etcetera) så "minns" hunden.

jag tror jag såg detta när min vovve träffade uppfödaren vid 7 månaders ålder. Till en början blev han stillsam, luktade noga och "funderade" och sedan tokglad. Inte alls så han brukar möta andra personer.

Tror våran hund känner igen sin bror som han brukar träffa ibland. Har inte vart med så många gånger, men morsan säger att de är som att dom alltid känt varandra.

Påtal om minne, så kommer jag ihåg våran förra hund, han brukar tävla i draghundstävlingar med min kusins farsa. Han hade en dieselbil, som knackade vädligt högt. Så varje gång en dieselbil som lät mycket körde förbi vart han jätteglad

Att hundar minns är det inget tvivel om.

Som utlandsboende så träffar jag inte familjens hundar direkt ofta, men vår Dobermann tik blir helt galen när jag kommer hem till Familjen ca 1 gång om året. Och den tid jag spenderar där så släpper hon inte mig ur sikte, utan ska gärna ligga i knät på just mig.

Likaså när jag packar väskan så förstår hon att det är ett moment att jag kommer försvinna, för då blir hon extra efterhängsen och inte lika sprallig.

Sedan ang. syskon så skulle jag vilja säga att hundar känner igen varandra, likaså mödrar.

Vi brukade för en herran massa år sedan föda upp Dobermanns, och när våra valpköpare hälsade på vid senare tillfälle så kände igen sin mamma, och likaså så blev de ofta snabbt väldigt avslappnade när de hälsade på syskon. Dvs inte lika avvaktande, utan direkt i ett väldigt lugnt, avslappnad beteende.