SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Tack för ditt svar, nu är alla frågetecken bortblåsta!


Intressant. Personligen tycker jag det känns mer natuligt att skriva ut "den" om texten är av informell karaktär.

När används ordet "intet"? Ser det lite varstans.

Ordet »intet« är mycket gammalt, belagt i Västgöta-lagen sent 1200-tal. För sitt minne kan man notera »intet« som en sammandragning av »inte något«. Eller helt enkelt neutrumform av »ingen«.

Ordboken säger

intet pronomen inte något <något högtidligt utom i vissa uttryck>

Det finns alltså ett antal fasta uttryck och ett fåtal sammansättningar. Sådana verkar konserverande. Vi har »gå om intet« / »till intet förpliktigande« / »ur tomma intet« / »på intet sätt« / »intet nytt under solen« / »intet ont anande« / »intetsägande«.

Erik Axel Karlfeldt (ingen särskrivning där):

Intet är som väntanstider.

Boktitel: På Västfronten intet nytt.

Ordet »intet« är något så fint som ett indefinit nekande pronomen. Begreppet har utmanat filosofer. Kvantfysiken har gett nya tolkningar i samband med vacuum.

Supinumformen av rädas: säger alternativt skriver ni rädits, eller något annat?

Min instinkt är rätts men jag vet inte hur ensam jag är om det och det ser si-och-så ut i skrift.

Vad menas med "disor" i texten:
Ulf kvad:
Döda äro edra Disor alla, Lyckan har flygtat från Halfs kämpar...

Min instinkt är den samma: rädas, räddes, rätts. Det rädits som SAOB från 1961 anger som föga brukligt känns bara konstigt och fel. Men jag skulle förmodligen väja för att använda någon supinumform alls.

Enligt Wikipedia ska en korrekta formen vara en dis, flera diser, men det rörde sig hur som helst om kvinnliga andeväsen i fornnordisk mytologi, som ungefär verkar ha haft samma funktion som senare tiders skyddsänglar.

SAOB har en ganska utförlig artikel DIS

Den relativt godmodiga sidan hos en dis kan avspeglas i kvinnonamnet Disa i detta namns nordiska tolkning.¹ I Kungälvs kommun finns samhället Diseröd.

Kvinnonamnet Vigdis är en referens på samma tema, med innebörden amazon.

sln.no Vigdis, kvinnenavn, norrønt Vígdís, av víg, 'strid, kamp', og dís, 'gudinne, kvinne'. ...

NE påminner att även de godmodiga krävde tribut:

disablot (fornisl. dísablót), fornnordisk kult av diserna. Blotet, som skulle befrämja skörden, hölls varje år, troligen vid vårdagjämningen. I kristen tid flyttades tidpunkten för den profana delen av firandet, som överlevde religionsskiftet, till kyndelsmässodagen i februari. Disablotet har gett namn åt distingen.

distingen (fornsv. disaþing, disting), de tingsförhandlingar som förr hölls i Uppsala vid kyndelsmässan i början av februari (ursprungligen dock på annan tid, i samband med disablotet). Den därmed förknippade distingsmarknaden, som officiellt avskaffades 1895, äger alltjämt rum i början av februari och är en av de mest traditionsrika svenska marknaderna.

¹ Disa kan även vara ett smeknamn på Desire, Desideria ‘den önskade’.

Tack

Hej!

Har lite funderingar angående adjektiv. Adjektiv beskriver ju substantiv men det är några meningar jag funderar över hur man tänker. Här har ni några exempel på några meningar som jag funderar över:

- Det var roligt igår.
- På sommaren är det så ljust! Det blir nästan aldrig mörkt!
- Vad fint att du har vita väggar i lägenheten, det blir så ljust och fint här inne!

Alla meningarna innehåller pronomenet "det". Är det "det" som adjektivet beskriver (och därför det skrivs i "ett-form")?

Vänligen,
von.J

Ja. Om man så vill, alla exemplen har »det« som subjekt och alla predikaten tar predikativ – i de fallen adjektiv som kongruensböjs i neutrum som »det« är. Subjektet »det« är i exemplen ett allmänt syftande pronomen för något som är känt genom situationen eller strax kommer att utvecklas. Formellt subjekt kan man nog säga. Jämför subjekt i utrum:

– Himlen blir inte helt mörk [på hela natten].

Där får »mörk« utrumform av himlen, medan »helt« har rollen adverb och är identiskt med neutrumformen av »hel«.

Okej, jag är inte säker på om jag förstår allt korrekt. Men för att sammanfatta så beskriver adjektiven subjektet i detta fall och subjektet är "det" vilket i sig betraktas som ett ett-ord? Är det ungefär så man kan tänka?