SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Förlåt en yngling, och jag skulle inte drömma om att rätta en sådan språkvetare som du, men heter det verkligen historiAn? Det låter, och ser, fruktansvärt fel ut i mina ögon. Skall jag byta ögon?

Edit: Så går det när man inte läser flera inlägg bakåt. Men, frågan kvarstår ändå. Trots att "felet" förekommit långt bak i tiden, så kan det ändå vara fel nu? Hur ser det egentligen ut?

Med förlov sagt, det kan vara motiverat, men läs artikeln historia i SO/SvO eller NE Svensk ordbok först. För mitt språköra klockrent fall för -an:

Den fruntimmershistorian kunde han ha besparat sitt parti (M).

Annat exempel, saxat ur Göteborgs-Posten, som följer story-regeln:

Precis som spanska Gråta med ett leende (en tematisk släkting) berättar Schnabel historian utan ett spår av sentimentalitet.

Läsares kommentar om Polanski i DN:

De som sett dokumentären om rättsprocessen fårstår att det kan finnas mer än en version av sanningen bakom den här historian.

I en krönika i Göteborgs-Posten står idag, apropå buller i omgivningen:

... Vår oförmåga att inte kunna stänga igen hörseln anses vara en evolutionär fördel.

Jag skulle säga:

... Vår oförmåga att stänga igen hörseln anses vara en evolutionär fördel.
... Vår förmåga att lyssna medan vi sover, den anses vara en evolutionär fördel.
... Vår oförmåga att hålla andan till självmord, den anses vara en evolutionär fördel.

Vad tycker ärade kolleger, är den första meningen och de tre experimenten alla semantiskt gångbara? Är citatet en stilistiskt motiverad pleonasm?

Citatet består väl snarare av en tautologi än av en pleonasm? Jag har aldrig sett något exempel där en tautologi är stilistiskt motiverande.

När det gäller de två sista exemplen, undrar jag varför du har med ordet den. Jag tycker att det låter bättre utan.

För skojs skull kan man ju jämföra med meningen " Att vara eller inte vara det är frågan". Ordet det är inget annat än en dubblering av subjektet, men av någon anledning tycker jag att dubbleringen är mer stilistiskt motiverande i det citatet än i dina exempel.

Så är det i flera sammanhang. Om jag porträtterar en dam och sätter näsan till höger om båda ögonen, då blir det skräp, men inte när Picasso gjorde samma sak. Allt blev rätt som Vilhelm Skakspira skrev, även om det senare översattes till svenska av en vilt främmande viking.

Till första frågan som är ett konstaterande. Konstruktionen är ett sätt att överleva till dess strukturparenteser blir accepterade i löpande text:

Vår förmåga att lyssna medan vi sover, den anses vara en evolutionär fördel. (surrogat för ...)

{Vår förmåga att lyssna medan vi sover} anses vara en evolutionär fördel.

Konstruktionen är ett sätt att överleva till dess strukturparenteser blir accepterade i löpande text:

Vår förmåga att lyssna medan vi sover, den anses vara en evolutionär fördel. (surrogat för ...)

{Vår förmåga att lyssna medan vi sover} anses vara en evolutionär fördel.

[/quote]

Med risk för att verka dum: Vad menar du med Strukturparenteser?

menar du att "{Vår förmåga att lyssna medan vi sover} anses vara en evolutionär fördel" är att föredra? Vilket syfte menar du att parenteserna fyller?

Att ha en bisats i fundamentet (som i denna mening) är inget problem. Det är leder sällan till missförstånd och jag ser inger behov av att klämma in ett "det" mellan subjektet och det finita verbet. Jag ser inte heller någon anledning till en parentes.

Jag har aldrig tidigare hört begreppet strukturparentes, så om du har tid skulle jag gärna vilja ha en utförligare förklaring.

Utgångspunkten är att en mening, eller för den delen en hel bok med kapitel och meningar, kan avbildas som ett [platt] träd via parentesnotation eller blocknotation. Konceptet är en självklarhet i moderna programspråk, där räckvidden för en programstruktur markeras entydigt. Datorn som skall verkställa programmet »kräver« entydighet. HTML och inte minst BBC-kod bygger på strukturer i strukturer.

I inlägg #60 på följande tråd gör jag en liten bekännelse om yrkesskada från programmering, men språkvetare av facket har kvitterat att block-notation används av just språkproffs för att visa satsstrukturer i naturligt språk. Inlägg #59 inbjuder till ett tillfälligt excellerande i strukturnotation.
https://www.flashback.org/t244417

Ett ord svarar mot ett löv på ett strukturträd. Ett block svarar med en trädgren. En meningsstruktur kan byggas på med bisatser och attribut inåt och en stycke-struktur utåt. Räckvidden för attribut är i naturligt språk ofta osäker, utgående från syntaxen. Många gånger får läsaren göra en rimlighetsanalys med sin semantiska kunskap som hjälp. I gängse text betalar vi hellre priset för någon osäkerhet, hellre än att »risa ner« texten med strukturmarkeringar.

Tackar och bockar

Hej!


Undrar om någon kan förklarar vad som menas med "dialektiska förhållande" och "sociopolitiskt och socialpolitiskt projekt".


Du gör också ett misstag i fråga om immigranternas kulturella integration i värdlandet. Du överskattar den gamla hemlandskulturens betydelse för immigranters liv i mottagarländerna, underskattar den transnationaliseringen av immigranternas kulturella anpassning liksom ömsesidigheten och det dialektiska förhållande som råder mellan immigranternas kulturella egenskaper och värdlandets. Du betraktar ju faktiskt kulturen som ett statiskt fenomen som existerar bortom tid och rum. De mångsidiga influenser som olika kulturer utsätts för nonchaleras. Dessutom missar de exilens betydelse för många grupper som lever utanför sina ursprungliga geografiska områden. Kulturen kan absolut inte abstraheras från sitt socioekonomiska sammanhang. Vissa grupper immigranter kan i det nya landet utveckla eller reproducera sin etniska identitet. Människor tillhörande en viss etnisk grupp är oftast heterogena grupper som, delar "en tro på en gemensam genealogisk härkomst". Livet i det nya landet förändrar mycket av immigranternas "ursprungliga kulturer". Etnicitet och etnisk tillhörighet är i immigranternas fall oftast ett sociopolitiskt och socialpolitiskt projekt . Värdlandets sociokulturella och socialpolitiska omständigheter kan skapa gynnsamma respektive ogynnsamma förhållanden för utvecklingen och konstruktionen av etniska identiteter bland vissa grupper immigranter. Andra omständigheter, som till exempel en immigrantgrupps levnadsförhållanden i sitt ursprungsområde spelar också en viktig roll för hur denna grupp reproducerar sin etnicitet i det nya landet.


Jag stötte på uttrycken i det här inlägget: https://www.flashback.org/sp24722171

Dialektiska förhållanden tolkar jag som en anspelning till dialektiken som innebär att när olika föreställningar, i detta fallet olika kulturer, sätts i förhållande till varandra inleds en process som leder fram till en ny föreställning. Detta är kanske en luddig och otillräcklig förklaring. Om du vill veta mer kan du googla fram fakta om Hegels dialektik.

När det gäller de andra begreppen är jag lite mer osäker över vad skribenten menar. Men jag gissar att h*n menar att etnicitet inte är något förutbestämt inom individen, utan att den påverkas av yttre och samhälleliga faktorer (snarare än innre). Till exempel kan ett lands integrationspolitik påverka en individs uppfattning om etniciteten, och skapandet av den "nya" etniciteten i större utsträckning än vad individens bakgrund gör.

Hej!

Efter att ha läst följande inlägg: https://www.flashback.org/sp24732724 så undrar jag om någan av er kan förklara för mig vad som menas med en patriarkal värdegrund?



Det grundläggande felet med den här kategoriseringen är att det bortses från att män slår och mördar kvinnor i alla kulturer. Det är också utan tvekan så att kulturella variationer vad gäller patriarkal maktutövning existerar. Men våld mot kvinnor är inte ett kulturspecifikt särdrag utan en del av ett manligt tankemönster. Kvinnor mördas därför att en patriarkal värdegrund dominerar i världen!

Om vi börjar med de två orden:

patriarkal = som sätter fadern i centrum för familjestrukturen och mannen på toppen i samhällsstrukturen ...

värdegrund = en uppsättning grundläggande moraliska värderingar, basen för värdering av vad som är rätt och norm ...

Nu har jag bara läst citatet, men det vore intressant att veta vad författaren menar med »ett manligt tankemönster«. Är det ett universellt kulturarv, eller är det genetiskt ärvt? Det finns i princip bara de två möjlighterna. Nåja, ordet »värdegrund« pekar i riktning kultur, och vi kan konstatera att de tre skriftbaserade världsreligionerna bär en stor del av ansvaret. Alla tre sätter Abraham i fokus, även om Jesus slätade över del av de grövsta yttringarna av patriarkiska tankemönster. Visst hopp kan knytas till österländsk filosofi, men det är nog kört.

Å andra sidan finns de genetiska faktorerna att aggression är knuten till testosteron, och att män oftast är fysiskt starkare än kvinnor. Spridningen av psykopatiska tendenser är större i statistisk mening för män än för kvinnor, på Gauss-kurvan högerflank menar jag. (Ge eller ta en Sarah Pahlin.)

Det hade varit önskvärt att de kulturella mönstren motverkar den genetiska basen. Afrikas elefanter har tagit konsekvenserna av hannarnas medfödda lynnighet. Elefantsamhället bygger på matriarkat.

Att kalla Gud för »Han« är att ställa upp på den »patriarkala värdegrunden«. Vi kommer inte ifrån den »patriarkala värdegrunden« förrän Världen frigjort sig från tanken på att Gud är en patriark. Det kommer knappast att ske i brådrasket, möjligen i spillrorna efter Ragnarök. Säga vad man vill om Hagbard den Förskräcklige, men han slår inte sin kvinna. Men så var han väl inte heller monoteist. Monoteism är by default patriarkal. Sarah ställer upp på sin Abraham där på högerflanken av Gauss.