Citat:
Ursprungligen postat av
Caesar Johansen
Bromsen seglar över saltan hav.
Vad betyder -an i saltan? Är det någon slags konvergens böjning i förhållande till hav, fast där kasusböjning av hav har bortfallit? Ungefär som i unger dräng ...
Menar du möjligen kongruensböjning? Det är väl snarare kvardröjande kasusböjning. Just -an tycks fungera för både maskulinum och femininum (?). Jag tänker då på »i högan sky« där skyn kunde vara både maskulinum och femininum (? enligt SAOB).
Uttrycken »i högan sky« / »i saltan hav« / »i ljusan låga« förefaller alltså vara kvardröjande ackusativ-former, som följde av/på prepositionen »i«. Analogt med »till havs« med genitiv efter »till«.
Ref.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Substantiv (avsnitt Äldre böjningsformer, 2/3 ner)
När det gäller -er på adjektiv så diskuteras det under ämnet Nominativ på Wikipedia. Från min gamla dialekt brukar jag vittna om att adjektivformer med -er är levande i Stefan-och-Krister-land. Numera använder man gärna -er för att förstärka ett adjektiv. Alltså, förstärka utan att gå till komparativ eller superlativ. Adjektivändelsen -er var tidigare bunden till (kongruent med) maskulinum, men nu kan det fungera även för femininum, dvs utrum.
– Den ny
e traktorn är illande grön
er.
Ref.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Nominativ
Ref.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Västgötska
Till synes har engelskan använt -er för att forma komparativ där svenskan har -are.