SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Misstänker att den här frågan kommit upp innan men min sökning gav inga bra svar. I alla fall, har man inte börjat hoppa över fog-s:et i större utsträckning idag i samband ihopskrivandet av två ord. DN.se toppar t.ex. i detta nu med "Chefläkaren: Folk faller som käglor". Tryck in ett s! Chefsläkaren förordar jag (och också Språkrådet).

Tycker mig ha sett det ett flertal gånger de senaste veckor. Håller ni med mig eller inbillar jag mig bara?

Det har ett lite mer omfattande bruk än enbart recept. Pedersen et al. anger i sin Fransk universitetsgrammatik att ”infinitivsyntagm som satsämne” är ”särskilt vanligt i allmänna anvisningar” och ger följande exempel:

Rayer la mention inutile
Voir page 7
Ne pas repasser
Ne pas se pencher au dehors

De kallar dock inte detta för imperativ.

Ja herregud, det där känner jag ju igen från schampoflaskor, vägskyltar med mera. Det är sant. Jag vet dock inte om det ska tolkas som en direkt uppmaning? Det känns mer som ett implicit konstaterande: [här ska man] inte luta sig ut, [här lämpar det sig att] se sida 7, osv.

(Notera att jag inte menar att det vore satsförkortningar i enlighet med klamrarna ovan, vilket vore absurt.)

När jag försöker få igång Grim så fungerar det inte längre. Finns det någon som vet något program med motsvarande funktioner? (Alternativt vet hur man kan få Grim att fungera.)

Är du själv inte språkvetare och bara har gammal skolgrammatik i bagaget är det nog rätt kört, eftersom fras som grammatisk term inte har använts i den vanliga skolan särskilt länge. Inte för att vara elak, men vet du inte redan vad det är är det nog bättre att vänta på att dottern förklarar det för dig.

Jag koketterar icke då jag bekänner: Jag vet ej vad som är subjekt, alternativt
predikat – men jag har druckit pulverkaffe och är snäll.

MoDoettan frågar ju ej vad "en fras" är/betyder. Han ber däremot vänligt om ett gott
råd hur han skall förklara ordet "fras" för sin dotter (vars ålder vi för övrigt ej känner).

Jag vet ej hur många ungar -atiranta- har. Själv har jag berikats med sju barn och
tio barnbarn. Som jag har en hygglig utförsgåva vet jag att det inte alltid är så lätt
att förklara ord för barn. Naturligtvis, övning ger färdighet ...

Själv är jag blott lärling här på språkforumet och vet därför att här finnes
en och annan mäster, ja, en hel del som är bättre skickad att bistå MoDoettan
med ett gott råd.

Edit: Min mellanstadielärare 1956, lyckades ju icke lära mig förstå skillnaden
på subjekt och predikat. Ändå var det en rättvis och hygglig "majje".
Nu mera struntar jag i, vilket som är vilket. Det får gå ändå.

Mina ättelägg räknas inte i septetter men min erfarenhet är att barn ofta är bättre skickade att till sig nymodigheter än deras föräldrar är. Jag vet att jag uttrycker mig plumpt och på andra sätt dumt ibland (delvis men inte enbart beroende på typ och mängd av intagen dryck), men det var inte min avsikt att på något sätt nedvärdera frågeställaren i det här fallet, utan jag tror helt enkelt att det är så att en person som inte har den grammatiska skolning att h*n vet vad en fras är generellt behöver mer tid att tillgodogöra sig den informationen än en annan person med en yngre hjärna som dessutom för tillfället ägnar sig åt grammatiskt tänkande, plus att den äldre dessutom ska kunna förmedla informationen i fråga.

Men det är naturligtvis bara ett generellt scenario, som lätt kullkastas av allehanda individuella faktorer. Men i brist på sådana verkar det vara lämpligt att utgå från någon form av uppskattat medelscenario.

Läste precis en artikel där författaren använde sig av uttrycket "en femtedel större än man tidigare trott". Detta kan väl omöjligen vara rätt svenska? Nog måste väl författaren menat sex femtedelar större än man tidigare trott?

Tänker jag rätt?

Om man säger så här: Jag förstår omedelbart vad som avses med en femtedel större, men blir betydligt mer tveksam när jag ska avkoda sex femtedelar större. Vad bygger du din uppfattning om riktighet på?

Nej.

Om det är en femtedel större än man tidigare trott är det alltså 6/5 i stället för 5/5, precis som att något kan vara 20% större än man tidigare trott.

Om något är sex femtedelar större än man tidigare trott (oerhört krångligt sätt att uttrycka sig på) är det alltså 11/5 i stället för 5/5, precis som att något kan vara 120% större än man tidigare trott. "Mer än dubbelt" skulle jag dock ha använt mig av i detta fall.

Om antalet lasagneförpackningar med hästkött i tros vara 100 men visar sig vara 120 är det en femtedel mer än man tidigare trott, inte sex femtedelar - då skulle antalet förpackningar ha varit 220.

Boken Svenska Akademiens språklära (SAS, 2003) ägnar kapitel 10 åt FRASLÄRA(!).

Om dottern har praktisk erfarenhet av tillverkningsindustri så kan man säga att en fras är ett delmontage på vägen mot en färdig produkt. I det språkliga bygget är frasen en komponent på strukturell mellannivå.


Allvarligare: en grammatisk fras är en grupp ord som »hänger inbördes närmare samman än [de hänger ihop] med resten av satsen«. Citat:

I t.ex. Deras vackra trädgård var berömd i hela trakten utgör deras vackra trädgård och i hela trakten fraser. En sådan fras består av ett huvudord och dess bestämningar. ...

Påfallande ofta består frasen av tre ord där bestämningarna anger egenskaper för huvudordet, eller det sätt som något sker. En fras kan vara ett enda ord, särskilt i svenskan som har rika sammansättningar. En verbfras behöver inte hänga ihop som ord efter varandra. I många verbkonstruktioner är hjälpverbet skilt från huvudverbet av exempelvis en nominalfras.

Sedan kom en vit taxibil rullande.

Det understrukna är en verbfras och det kursiverade är en nominalfras (enkelt uttryckt en sak med bestämningar).

I allmänspråket betyder »fraser« ofta intetsägande löften eller slitna uttryck. Det förstår nog ett barn tidigt. »En annan gång, kanske.«

En femtedel större än basen är sex femtedelar så stor som basen.