Citat:
Ursprungligen postat av FruGondol
Två frågor:
Vilka friheter har en översättare?
Precis alla h*n kan komma undan med inför förlagslektörer, publik och kritiker.
Citat:
En god text torde kunna försämras av en klen översättning.
Finns det exempel på motsatsen – där en svag text vinner på en
skicklig översättning?
Jag kan ge dig ett exempel när det gäller humoristisk rimmad vers. Den engelske författaren Edward Lear ägnade sig bland annat åt att skriva
Nonsense verses, som var en sorts föregångare till limericken med en ton av vad som betydligt senare skulle ha kallats för svart humor. Den ungerske tonsättaren Mátyás Seiber tonsatte tre av dessa (inte tre av de bästa). När dessa tonsättningar skulle framföras av uppsalakören
Allmänna Sången någon gång runt 1980, engagerades Phontrattarnes conferencier Jan-Ivar Mattsson, som lsutade som Uppsala universitets biträdande förvaltningschef, för att ge dem en svensk översättning i konsertprogrammet. Mattssons översättning av en av dessa var betydligt bättre än originalet.
Lears original var sålunda:
There was an old man of Cromer
who stood on one leg reading Homer.
When he found he grew stiff
he jumped over the cliff
which concluded that person of Cromer
Mattssons översättning (möjligen lätt förbättrad i mitt minne, men det spelar ju ingen roll för argumentet) löd så här:
En gråhårig gamling från Lerås
stod på ett ben och läste Homeros.
När han hade fått nog,
tog han råttgift och dog.
Så beklagligt vi mänskor beter oss!
Man kan notera hur fri översättningen är med allt som är oväsentligt, hur skrupulöst noga den återger allt som verkligen betyder något för dikten, och hur den eleganta snärten i slutet, där Lear egentligen bara tuggar om, åstadkoms genom att ändra versmåttet till en nutida limerick.
När det gäller romaner har det i vart fall sagts att Eva Alexanderssons briljanta översättning av Umberto Ecos
Il nome della rosa var, om inte självklart bättre än originalet, så i vart fall en större språklig prestation än originalet.