SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Influera är mer av mental påverkan och inte sällan används det i negativ mening. Invadera någons sätt att tänka

Inspirera handlar om att ge någon lust till att göra något. Entusiasmera någons sätt att handla.

Influera kan som du antyder faktiskt vara negativt, om influensen är just mentalt invasiv och leder till skada. En ökänd norsk våldsverkare var influerad av olyckligt valda källor.

Långt fler personer är influerade av huvudfårans sorglösa signaler om att Tillväxten snart tar fart igen. Klimatförnekarna är influerade av oljeindustrins och finansmarknadens propagandaproduktion. Tankesmedjornas uppgift är att influera knegarna så att dessa mot viss materiell kompensation trampar kvarnen Grotte.

De båda verben kan samtidigt överlappa något. En ung författare kan vara både influerad och inspirerad av Strindberg.

När det gäller latin-baserade ord av den här typen så kan vi gärna ansluta till engelskan, lika gärna frivilligt som under visst motstånd.

http://dictionary.reference.com/browse/influence
http://dictionary.reference.com/browse/inspiration
http://dictionary.reference.com/browse/inspire

Jag stötte nyligen på ett konstigt stavat ord. Ordet var 'teten' och användes som 'elias tog teten ner för backen...'. Är detta den korrekta stavningen idag eller är det en gammal variant? Boken är från 1962.

Enligt nuvarande stavningsregler är det ju fel. Ordet stavas täten.

En gissning är att det är en nytryckning av en bok vars första utgåva är från innan 1906, eller så användes den stavningen så sent som 1962. Nån annan kanske vet mer.

Se om du kan gräva lite i hur ordet stavades innan stavningsreformen 1906.

I en uppsats av Esaias Tegnér d.y. skriven under något av artonhundratalets sista decennier såg jag stavningen têten. Det var först då det gick upp för mig att det är ett lånord från franskans tête 'huvud'.

EDIT: Sen tror jag väl inte att 1906-reformen reglerade e/ä så himla noga i första hand? Även om det stabiliserade sig i ungefär samma veva.

Som sagt, en gissning. Jag hade svårt att tro att e-stavning kvarlevde så långt fram som på 1960-talet helt enkelt. (men kanske har jag helt fel!)

Ungefär kanske. Har för mig att att vissa ä-stavningar användes in på 1930-talet.

Nej, det fanns nog knappast någon som skrev ega 1960! Men i vissa ovanligare ord kan jag tänka mig att båda formerna levde kvar betydligt längre. Vi har ju fortfarande ett fåtal ord som kan stavas på båda sätten: emlig/ämlig är det enda jag kommer på nu, men det finns något betydligt vanligare ord också... argh.

EDIT: karaktärisera/karakterisera, till exempel. Inte det jag tänkte på, så frustrerande.

Ändock ett bra exempel, fick mig att tänka - och googla. (Själv stavar jag konsekvent med ä. )

Kommer du på nåt mer så får du gärna dela med dig, intressant tycker jag, men sängen lockar.

Säkert idiotfråga, men har svenskan lånat några franska verb på -ir och -re? Och vilken form har de fått i så fall? Engelskan har ju många -ir-verb som där slutar på -ish (finish, varnish, mfl) (fast det har väl kommit i äldre tid via normandiskan).

Om det bidrar i huvud-frågan så skrivs tätatät med ä men även med hela batteriet av originaldiakriter: tête-à-tête.

Bokstavsordningen på suffixen -er och -re kan ju variera i flera språk. Ett random franskt verb på -er (inte -re) är «laver» som blivit (sv.) »lavera«.

Franska «fournir» = svenska »furnera« = engelska “furnish”

Franska «frotter» = svenska »frottera«

... fronder -> frondera; trépaner -> trepanera; trancher -> tranchera

Vad gäller -ir finns det rätt många, och de har anslutits till första konjugationen och tar formen -era. Några hyfsat vanligt exempel i alfabetets början är

agir - agera
amortir - amortera
applaudir - applådera
convertir - konvertera
démolir - demolera

Detsamma verkar gälla för verb som slutar på -re, även om vi har färre fall där. De bästa jag kan komma på på rak arm är

compromettre - kompromettera
construire - konstruera
rendre - rendera