SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Tack, men frågan rörde alltså huruvida detta fenomen har något vedertaget namn. Jag har för mig att jag har sett någon Wikipedia-sida som listade olika liknande fall någon gång (eller så var det någon annanstans). Jag vill gärna hitta den igen, men vet inte hur jag ska leta.

När det gäller fartyg talar man om traditionsfartyg.

Edit: När jag låser din ursprungsfråga noggrannare inser jag att det inte är vad du frågar efter.

I mitt resonemang om identitet och identitetskris borde jag nog nämnt identitetsbärare. Det är ett torrt begrepp för konventionen att till exempel låta en totalrenoverat fartyg behålla sin identitet efter exempelvis en så radikal ombyggnad som förlängning. (Man kan nog hitta exempel där två systerfartyg byggts om till étt längre fartyg. Då får väl det äldsta behålla identiteten, eller om det är styrhytten – hjärnan - som är identitetsbärare.) För motorfordon är chassienummer den prosaiska identitetsbäraren. Vinkelslipen kommer stundom fram i länder som jag inte ska nämna här.

Å andra sidan kan man nog hitta exempel där ett gammalt fiendefartyg har fått ny identitet hos den vinnande parten, utan väsentlig ombyggnad. Ja, förutom att de tyska skyltarna bytts ut. Många fartyg har bytt identitet utan dramatik av affässtrategiska skäl. LLoyds Register of Shipping kan kanske den där branschen.

Vad kalas det när man i svenskt tal, istället för att säga ett ord på svenska så säger man ett engelskt ord med svensk "knorr"

Som idag hörde jag någon sägs "approcha",

Förstår ni min fråga?

Anglicism.

Det är det vanliga sättet att skapa lånord. Ett främmande ord anpassas för svensk grammatik. Motsvarande hände med »mingla« och »mejla«. Vårat mönster att göra verb av substantiv är att lägga -a på svenska substantivet. Som kapa av kap – men ofta vet man inte riktigt vilket som kom först. Med kapa är det visst så att man kapade -a och fick en kap att såga ved med. (Pirater kapade fartyg och tog kapet med sig.)

Vid improviserade inlån kan man möjligen skriva approach:a. eller »approach:a« inom citattecken. (Jag vet att inte alla gillar det skrivsättet.) Svenska Akademien och Språkrådet skulle nog råda till uttryck som »närma sig« / »gå emot« / »ta kontakt med«. Svenskan är ett mycket rikt språk, nämligen.

Om man tar på sig ansvaret att låna främmande ord så bör man ha tydliga regler för stavning. Ordet *»approcha« är varken engelska eller svenska och skulle väl uttalas *{appråscha}.

Avledning. Om du lägger till HerrGickhans svar så får du en avledning som samtidigt är en anglicism.

Du menar någon lärd term av typen paranymi eller nåt? Jag tror inte det. Det finns ju många såna där roliga företeelser som man kan observera, men som ingen har bekvämat sig med att fästa något namn på - till exempel grupper av människor som antingen delar en viss egenskap eller har egenskapen som efternamn. (Som bandet ZZ Top, med två rejält skäggiga bandmedlemmar på stränginstrument och sång och den enbart mustaschprydde trummisen Frank Beard, eller det brittiska 4x400m-stafettlaget i början av nittiotalet med tre svarta löpare och den vite Roger Black.)

Det är nog vanligare att hus bibehålls i funktion under så lång tid att det blir aktuellt än att skepp gör det. Ett skepp med antikt utseende men idel moderna delar är nog i praktiken vanligen en replik. Och inte heller med hus torde det var helt vanligt - källarvalv kan hålla i årtusenden. Det är nog just när det gäller grupper av människor som förnyas som det är vanligast i praktiken. Och när det gäller Svenska Akademien eller Högsta Domstolen är det ju rätt naturligt att de har den egenskapen, givet att de har varit i gång mer än två mänskliga livslängder. I sådana sammanhang är nog det begrepp man använder snarast institution.

Så problemet är kanske att det i praktiken inte förekommer tillräckligt ofta för döda ting, och att det är alldeles naturligt att så sker när det gäller mänskliga institutioner. Det kanske bara är just banden kvar där det å ena sidan är anmärkningsvärt och å andra sidan tillräckligt vanligt förekommande för att en benämning ska vara motiverad. Institutionsband, kanske?

Jodå, en hel skrälldus med nervceller i det centrala nervsystemet.


Det är däremot inte bara otroligt utan omöjligt med konventionella definitioner på samma cell, eftersom den första cellen alltså delade sig,och blev till två nya.

Tack för ingående svar. Nej, det är nog så att det kanske inte finns något ord för det. Hmm. Jag vill ändå minnas att jag har sett en lista någonstans, men den kanske inte satte något namn på företeelsen... svårgooglat är det.

1. Inte minst kan detta gälla Nationen som institution. Innehållet i institutionen Sverige har bytts en hel del gånger över åren. Moder Svea har vad gäller det köttsliga innehållet förnyats och är kanske vad HerrGickhan kallar ett traditionsskepp, den gamla skutan Svithiod.

Jämtland som institution är ett annat intressant exempel, för det har bytt nationalitet av och till, men inte identitet. Apropå den gamla skutan så är Åreskutan densamma sen sådär 70–100 miljoner år.

Heter det "i ett ställe" eller "på ett ställe"?

När det gäller ställe = plats så är det »på«:

Förvara inte båda nycklarna på samma ställe!

Det är nog snö kvar på sina ställen.

När det gäller abstrakta situationer som inte är platser så är det »i«.

Jag skulle oroa mig i ditt ställe. — ( om jag var i din situation)

Mot detta står »ställe« i betydelsen »jordbruksfastighet«:

Jag har tänkt investera i ett ställe. — (i en fastighet)

Förväxla inte »ställ« med »ställe«.

Jag ställde cykeln i stället. — (med annan prosodi på stället)