SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Liknelse: "livet är som en ros"
Metafor: "livet är en ros"

En liknelse liknar någonting vid något annat; en metafor föreslår att någonting är något annat. "Han är en hösäck" - metafor; "han sitter som en hösäck" - liknelse.

Jadå, livet är som en ros – men se upp för taggarna så du inte river dig.

Här är ett par korta trådar om metaforer etc.
https://www.flashback.org/p32584285
https://www.flashback.org/p33379396

Det finns fler om man använder sökmaskinen här till höger på Forum Språk.
https://www.flashback.org/sok/metafor+liknelse?f=88

Du och jag säger man. Men man säger väl också Du och dem. Jag har lärt mig att dem använder man när man använder jag. Vilket blir fel i meningen Du och dem.

Du och jag går.
Han ser dig och mig.

Du och de går.
Han ser dig och dem.

(Låter som en dikt.)

Det finns en tråd med massor av diskussion kring de/dem:

https://www.flashback.org/t235460

Jag håller på med ett arbete som gjort mig tvungen att gå igenom en lista på över 1400 verb för att identifiera vilka som är partikelverb. Då arbetet inte kretsar kring svensk grammatik och det var några år sedan man gick gymnasiet, samt att jag inte har tillgång eller lyckats hitta någon grammatik som kunnat hjälpa mig vänder jag mig hit. Ber inte nödvändigtvis om att någon skall göra allt för mig, men från listan på verb nedan så kanske det är uppenbart i vilka situationer jag har svårt att avgöra om det är ett partikelverb jag har att göra med eller inte? Någon som kan färska upp mitt minne lite?

Tack på förhand

befria sig från
dra fördel av ngt
förhandla sig till ngt
gå i lås
gå åt skogen
gå i land
flytta hemifrån
tilldela ngn ngt
Upphitta
ringa efter (taxi)
slicka ren
ge utlopp för
lägga i blöt
bära på
utelämna
utesluta
trassla sig ur ngt
sitta igenom (hela konserten)
glida ur händerna
spana efter
hålla stånd
tränga undan
snatta åt sig
utverka
utesluta
lägga i dagen

[quote=flytningar]Jag håller på med ett arbete som gjort mig tvungen att gå igenom en lista på över 1400 verb för att identifiera vilka som är partikelverb. Då arbetet inte kretsar kring svensk grammatik och det var några år sedan man gick gymnasiet, samt att jag inte har tillgång eller lyckats hitta någon grammatik som kunnat hjälpa mig vänder jag mig hit. Ber inte nödvändigtvis om att någon skall göra allt för mig, men från listan på verb nedan så kanske det är uppenbart i vilka situationer jag har svårt att avgöra om det är ett partikelverb jag har att göra med eller inte? Någon som kan färska upp mitt minne lite?

Tack på förhand Själv amatör i språkläran så intresserar jag mig ändå särskilt för partikelsammansatta verb, bland annat därför att de ibland av nyhetsläsare betonas fel. Partikeln kan ha fast förbindelse (som prefix) eller lös förbindelse (efterställd). Sambandet mellan »utelämna« och »lämna ute« är ofta att den lösa sammansättningen är konkret, medan fast förbindelse är abstrakt / metaforisk. Man kan utelämna ordet »att« i futurum med »kommer [att]«. Men man lämna bilen ute om det är trångt i garaget. Av dina exempel, bedömda försiktigt, så är det inte så många partikelsammansatta verb (partikelverb). Jag använder principen hellre fria än fälla.

flytta hem ~ hemflytta (?)
flytta ut ~ utflyttning (vanligare substantiverat)
tilldela ~ dela till
upphitta ~ hitta upp (?), träffa på
uppfinna ~ finna upp
slicka ren ~ renslicka
lägga i blöt ~ blötlägga
bära på ~ påbärare (som att bära på lasten ombord) – inte bära på övervikt
fösa på ~ påfösare (lobbyist)
bära av ~ avbärare (väsentligt olika betydelser, det senare marin jargong)
utelämna ~ lämna ute
utesluta ~ sluta ute (?)
sitta av (hela konserten) ~ avsutten (som en ryttare)
hålla undan ~ undanhålla
tränga undan ~ undantränga (som Archimedes gjorde i badet)
utverka ~ verka ut (?)
värka ut ~ utvärkt (sorgen måste få värka ut)
lägga i dagen ~ (jämför) ådagalägga

Det är inte alltid som både lös och fast förbindelse finns i praktiken. Krystade gränsfall har jag markerat med (?)

Vissa partikelverb har en väldigt speciell betydelse i den ena formen:

nedkomma med tvillingar ~ komma ner från vinden

Läste i en artikel om "de mest oskygga djuren". Vad anser ni om den formuleringen/konstruktionen, jämfört med "de minst skygga"?! Samma kontrastering kan göras mellan "de mest orädda" kontra "de minst rädda". Vilket är snyggast formulerat och hur stor är den faktiska betydelseskillnaden alternativt perspektivförskjutningen (om ens någon värd att tala om)?

Visst är det betydelseskillnad. Det är ju två olika skalor. Ingen av de "oskygga"/"orädda" är "skygga"/"rädda" och omvänt. Skillnaden är betydande om man använder begreppen rätt, men marginell om man använder dem slarvigt. Det gäller att tänka efter vad man menar innan man drar till med "o"-formen.

Om man citerar, avslutar man då med

Känner en häst som sa "jag är glad".
eller
Känner en häst som sa "jag är glad."

I detta fall att rekommendera enligt den första.

Det finns en tråd i ämnet:

https://www.flashback.org/t1536430

I vårdad skrift skulle man ha subjekt i huvudsatsen, men framför allt stor bokstav i citatet. Om skribenten vill tona ner sitt ego så skjuter den något ord före.

Faktum är att jag känner en häst som sa ”Jag är glad”.

Faktum är att jag känner en häst som utropade ”Jag är glad!”

Klippet från Svenska skrivregler ligger visst kvar:
http://i52.tinypic.com/2ly52yu.png — fall c)