Citat:
Ursprungligen postat av MauroSpocko
Det direkta objektet är då en del av predikatet. En sats består av subjekt och predikat, där predikatet är allting utom subjektet. Vet inte om det finns någon direkt fördel eller nackdel, bara olika terminologi. Bolanders Funktionell svensk grammatik kallar detta för 'predikatsled' och använder 'predikat' i den traditionella betydelsen.
EDIT: Eller som In-Fredel skrev.
Har kollat lite i SAG och där använder man överhuvudtaget inte begreppet "predikat", däremot "predikatsled". Ett predikatsled som
ha + nominalfras definieras som innehållande "verb" och "objekt". Termen "direkt objekt" tycks bara användas då det finns ett indirekt objekt också.
Konstigt detta att man blandar ordklasser ("verb") och satsdelar ("objekt"). Jag trodde att moderna grammatiker var allergiska mot sådant.
Citat:
Ursprungligen postat av In-Fredel
Ett tillägg till detta och det jag skrev ovan: själva grundproblemet har att göra med att man i traditionell skolgrammatik ser meningen som en linjär sammanställning av olika delar, medan man i en mer vetenskaplig syn på syntax (enligt vissa teorier) ser meningen som en hierarkisk struktur med subjektsledet och predikatsledet som utgångspunkt.
Frågan är väl om det är ett klargörande av saker som varit okända eller setts på ett annat sätt eller ett tillkrånglande av saker som ansetts så självklara att de inte behövt utsägas. Hur som helst tycker jag Bolanders lösning, som Mauro nämnde, med "predikat" i den traditionella betydelsen och "predikatsled" om satsen då den delas upp i sina två huvudbeståndsdelar verkar bra.