SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

För att vi är måna om varandras tarmhälsa, precis som man säger "sov gott" för att önska någon en god nattsömn.

Allvarligt talat så är det inget ovanligt. "Skit" har utsatts för en så kallad semantisk blekning (när det används som förstärkningsled), det har alltså tömts på verkligt innehåll och kvar finns bara den förstärkande funktionen. Samma sak har hänt med till exempel "jätte" (en "jättefarlig" brottsling har knappast mycket med en storväxt mytologisk figur att göra).

Visst är det ologiskt. Språk och logik är två skilda ting. Språket är inte logiskt. Vore det det skulle vi ha väldigt svårt att kommunicera.

Tack så hemskt mycket!

Ordet skrivs »skitbra« där slutledet mycket riktigt är ett positivt ord. Ledet »skit-« är ett förstärkningsled. Sådana görs ofta motsägelsefulla, därför att så fungerar våra hjärnor och vårt sätt att umgås via språket.

Just frågor av den här typen besvaras ofta i SR-P1-Språket tisdagar. Se/hör avsnittet om apkul och megasnyggt.

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt...?programid=411

Jämför: https://www.flashback.org/sp40029837

PS: Ser att MauroSpocko hunnit svara med i stort sett samma budskap.

Termen predikatsfyllnad är tydligen reserverad för ett fåtal verb. Men om hela frasen »har en mycket snabb bil« är predikat så är »en mycket snabb bil« bulken i predikatet, -fyllnad om man så vill. Det materialet uppfyller kriteriet att predikatsverbet »har« saknar mening utan sin medskickade bulklast, -fyllnad om man så vill.

Ursäkta om de metabola referenserna blev påverkade av ett sammanträffande med förstärkningsmorfem.

Vilken fördel skulle det finnas med att betrakta det på det viset? Är direkt objekt helt avskaffat eller används den termen i samband med andra verb än ha?

Det är väl bara att man ser satsen som bestående av ett subjektsled och ett predikatsled, t.ex. när man gör syntaktiska analyser i form av trädstrukturer. Då utgör subjektet den ena grenen och predikatet den andra. Det innebär inte att direkt objekt är avskaffat, men det ingår som en del i predikat(ledet).

Det direkta objektet är då en del av predikatet. En sats består av subjekt och predikat, där predikatet är allting utom subjektet. Vet inte om det finns någon direkt fördel eller nackdel, bara olika terminologi. Bolanders Funktionell svensk grammatik kallar detta för 'predikatsled' och använder 'predikat' i den traditionella betydelsen.

EDIT: Eller som In-Fredel skrev.

Ett tillägg till detta och det jag skrev ovan: själva grundproblemet har att göra med att man i traditionell skolgrammatik ser meningen som en linjär sammanställning av olika delar, medan man i en mer vetenskaplig syn på syntax (enligt vissa teorier) ser meningen som en hierarkisk struktur med subjektsledet och predikatsledet som utgångspunkt.

Jag vet inte ens om jag är inne på rätt spår.

"Skogen låg bakom huset."

Skogen - subjekt
låg - predikat
bakom - !??
huset - objekt

Detta kommer att bli min död...

Bakom huset är en prepositionsfras som fungerar som adverbial. Det är alltså hela frasen bakom huset som en enhet som är satsdelen adverbial. Du kan inte separera de ingående orden; se mitt föregående inlägg.

Har kollat lite i SAG och där använder man överhuvudtaget inte begreppet "predikat", däremot "predikatsled". Ett predikatsled som ha + nominalfras definieras som innehållande "verb" och "objekt". Termen "direkt objekt" tycks bara användas då det finns ett indirekt objekt också.

Konstigt detta att man blandar ordklasser ("verb") och satsdelar ("objekt"). Jag trodde att moderna grammatiker var allergiska mot sådant.


Frågan är väl om det är ett klargörande av saker som varit okända eller setts på ett annat sätt eller ett tillkrånglande av saker som ansetts så självklara att de inte behövt utsägas. Hur som helst tycker jag Bolanders lösning, som Mauro nämnde, med "predikat" i den traditionella betydelsen och "predikatsled" om satsen då den delas upp i sina två huvudbeståndsdelar verkar bra.

Okej, jag besvärar dig med två till. Sitter och läser på denna sida http://www.satsdelar.se/ men det finns enligt mig lite för många "om och men" för att kunna greppas i första taget.

"Du pratar så långsamt."

Du - Subjekt
pratar - predikat
så långsamt - adverbial

"Pojken är lång."

Pojken - subjekt
är - predikat
lång -predikatsfyllnad