SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Jag delar inte uppfattningen att gåsögon (eller vanliga 99-citattecken) kan användas som ett sätt att märka ut nyckelord som ett slags allmän förstärkning. Kursiv stil används inte bara för att ange ord på andra språk: tvärt om är det det normala sättet att ange betoning eller metaspråkliga markeringar. Citattecken kan, utöver regelrätta citat, användas för att ange approximationer eller uttrycka ironi, och där spelar det ingen roll hur tecknen ser ut grafiskt. Skillnaden mellan gåsögon och 99-citattecken är därför en rent typografisk skillnad där det förra alternativet inte tillhör standardutformningen av texter.

Not: citattecken som metaspråklig markering kan användas om man inte har tillgång till kursiv stil.

Då är väl inte korrekt rätt ordval.

Ja men inte bara italiensk!

För en författare som började sitt liv i Höör, ett veritabelt epicentrum för svensk gåsskötsel, konsolideras korrektheten av kontexten. Författaren ägde säkert praktisk kännedom om gåsögonens asymmetriska natur. Victoria Benedictssons debutverk var för övrigt Från Skåne (här anfört med NE:s metod för att citera boktitlar).

Nu en fråga: Vad kan vara NE:s motiv för att ange novelltitlar och namnet på en förening med én konvention och boktitlar/draman med en annan konvention? NE om Benedictsson, Victoria, f. Bruzelius (NE 2000 DVD):

B. kom nu att räknas till författargruppen ”Det unga Sverige” och knöt allt tätare kontakter med kolleger i Stockholm och Köpenhamn. Hennes isolering i det lilla Hörby bröts också genom kamratskapet med den 10 år yngre Axel Lundegård. Tillsammans med honom skrev hon skådespelet Final (1885). ... B:s alltmer komplicerade liv speglas närmare i noveller som ”Livsleda” och ”Ur mörkret” samt i dramat Den bergtagna (1888). ...

Det som har hänt med 99-citaten i webbupplagan av NE, det behövde man inte vara profet för att förutspå.

Är det bara jag som uttalar droppen i "det där var droppen", som bestämd form av dropp istället för droppe, som det kanske ska uttalas? Jag kanske lärt mig fel från början.

Hm, har aldrig hört det så förr! Jag tänker då genast på såna droppställningar dom har på sjukhuset, i plural blir dessa just droppen Eller vänta nu, har jag förstått dig rätt? Hur som helst, jag uttalar det som droppe-n

Huvudsaken är ju att du förstår innebörden av uttrycket. Alltså en förkortad version av "det var droppen [som fick bägaren att rinna över]".

Om jag bad min frisör att skingra håret i nacken på mig så vad skulle hen göra? Hur skulle nackhåret mitt se ut efter skingrandet?

Personen skulle nog fråga dig vad du menade med det. Vad menar du med det?

Att skingra en folkmassa [sprida utpersonerna åt olika håll] är en sak, men knappast något som frisören sysslar med. De sysslar med att slinga hår, alltså färga vissa delar.

Det är det jag inte vet. Jag hörde en äldre dam använda ordet i stolen bredvid men jag gick kort därefter och såg därmed inte resultatet Men hon bad i alla fall sin frissa att på nåt sätt "skingra" håret i nacken. Ska det eventuellt spreta åt olika håll?

Frågan har kanske tagits upp tidigare, men jag hinner
inte plöja genom hela denna textmassa.

Jag undrar: när används genitiv-s och när används det inte.

Exempelvis: heter det Malmö centrum eller heter det
Malmös centrum? (Jag tycker det sistnämnda borde vara
det självklara, men så tycks det inte vara.)
Det finns hur många exempel som helst.

Kan någon bena ut detta så vore jag mycket tacksam!

Är det inte shingla du menar? Shinglar håret gör man hos frisören. Skingrar tankarna gör man på puben.

Shinglad nacke på en kvinna innebär i grunden renklippning en bit upp i nacken. Etymologiskt sett ska det sen finnas en kant ovanför, men där är nog variationerna otaliga.

Ordboken:

skingra verb ...
få att sprida sig åt olika håll och försvinna; med avs. på (delar i en ofta oönskad) sammanhållen helhet: ...
Bet.nyans: överfört få att försvinna

Problemet löst.