Citat:
Ursprungligen postat av Herr Bökberg
Jag får det ifrån att jag inte kunna sätta fingret på "intelligentian" innan du just definierade den uppenbara mellanskillnaden , då använder jag en sarkastiskt provokation där jag istället lägger ytterligheterna i munnen på mig och Lena för att du ska kunna se vad du ska lägga in i mellanläget "intelligentian" så att det passar både verkligheten och min önskan om verkligheten
"intelligentian"
Hur tänker dem? i förhållande till Lena Ohlins vardags intellektualism?
Du får förstå intresse värdet i att inte bli naiv och blåögd om andras förträfflighet, eftersom på många datingsidor får man själv kryssa i huruvida man bla är "intellektuell" som person, jag har inte kryssat i detta då jag inte tror att jag platsar, men då ska ingen annan kunna komma undan med att kryssa i det och lura mig

Ifall det nu ligger på Lena Ohlins nivå är det för uppenbart för att bli imponerad av anser jag helt subjektivt (och jag är inte imponerad av mig själv heller)
förnuft vs förstånd, kräver någon av dessa känslomässigt kontakt med sig själv
(vilket också är luddigt begrepp)
Men du verkar fortfarande förutsätta att man genom att säga att man "rent intellektuellt håller med" samtidigt kallar sig "intellektuell", och så är det inte. För att kunna kalla sig intellektuell måste man väl t.ex. läsa böcker, men även den som aldrig läst en bok – eller kanske inte ens kan läsa – kan ha ett "intellektuellt plan" som kan skiljas från ett icke-intellektuellt (känslomässigt).
Om man säger om någon att "han är intellektuell" så är det en helhetsbedömning av honom som person som inordnar honom i en viss grupp i samhället, men säger man att man "håller med rent intellektuellt" menar man inte mer än "det verkar vettigt när jag funderar på det i stället för att gå på omedelbar magkänsla" eller så. Lena Ohlins formulering är alltså ointressant för det du egentligen vill veta.
Sedan gissar jag att de krav man behöver ställa på sig själv för att kryssa i "intellektuell" på en dejtingsida inte är lika hårda som de som behöver uppfyllas för att man ska gälla som det i offentligheten. Det kanske i det sammanhanget inte betyder mer än att man ägnar mycket tid åt aktiviteter som att läsa och fundera; man behöver inte börja jämföra sig med akademiledamöter eller vilka som nu gäller som intellektuella i samhällsdebatten.