SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Både ja och nej. Formen »finge« är preteritum konjunktiv, om jag förstått saken rätt.

August Strindberg använde formen enligt följande exempel:
http://spraakbanken.gu.se/korp/#corp...d|finge&page=0

Det blir väldigt urvattnat att ersätta »finge« med det moderna »fick«.

De gamla fina modus-varianterna är på avveckling. Det är lågkonjunktur för konjunktiv, med ett något slitet skämt. Konjunktiv är en verbform som kan störa förtroendet på finansmarknaden. Om Finland ginge ur EMU så bleve det kaos i bankerna.

PS: Research tar tid, inte minst att välja korpus hos Korp.

Båda har modus och båda är tempusformer. Modus är indikativ för »fick« och konjunktiv för »finge«. Tempus är preteritum för båda. (?)

Google ger en något makaber illustration av hur stigmatiserad konjunktivformen är i politiska och finansiella kretsar. På regeringen.se ger sökmotorn kvoten 200 – 001 :

"fick" — 14 400 träffar

"finge" — 00 070 träffar

Med reservation för Google:s räknare.

Till yttermera visso, en slumpmässig uppföljning ger träff på »finge« i en bilaga som är formulerad år 1817.

Tyskan ståtar med två olika konjunktiv: Konjunktiv I / II.
Ref. http://www.lernstunde.de/thema/konju...rundwissen.htm

Ja, då var frågan om vilket språk jag ska lära mig härnäst ur världen.

Mitt svar var kanske både redundant och lite otydligt i sin inledning. Det kan bli så när man raderar delar och glömmer att lägga till kompletteringar.

Det gamla romarriket hade om jag förstår saken rätt ett större antal modus. Hur det gick vet vi alla.

Nu häcklas de tyska uttrycksformerna i Financial Times. Konjunktiv bäddar för ängslan, och det är vad man minst önskar i laxfärgade avisor:

German angst grows over future of eurozone

Tack för svaren. Tyvärr vet jag inte riktigt om dom hjälpte, eftersom mina språkliga kunskaper har svårt för att absorbera nya grammatiska former (som modus). När Strindberg länkades tycktes det mig som att alla tänkbara fick var ersatta av finge (med undantag för "[...] då monarken endast finge representera nationen gentemot utländska makter, så fick han sin rådgivande [...]"), i sammanhang inte begränsade till denna form jag med stor möda (knappt ändå inte) minns/förstår, vilket rubbade min uppfattning om att finge överlag betecknar ett någorlunda hypotetiskt scenario med tveksam/oviss utgång.

Stämmer eller stämmer inte denna bild, eller hur (eller) har jag missuppfattat detta? Ytterligare ljusbringning tas tacksamt emot.

Rent generellt fungerar "fick" i alla sammanhang där "finge" fungerar. Däremot fungerar inte "finge" lika bra i alla sammanhang som "fick" fungerar. "Finge" uttrycker ett tillstånd av osäkerhet och önskan. "Fick" kan vara definitivt.

Exempel: Igår fick jag ont i ryggen. (Här fungerar inte "finge")

Nu blev det mycket begripligare.

Men bara ett exempel, som jag har krånglat med till och från några veckor: "han höll utkik i flera timmar, men finge inte ens skymt av Bob". I den varianten duger väl inte finge? Här uttrycks ju visserligen en implicit önskan om att få en skymt av Bob, men knappast någon osäkerhet.

Ja, det hände ju inte och kan då ses som en önskan. Det behöver inte råda osäkerhet. Ta exemplet:

- Om jag finge en miljon.

För så vitt personen inte spelar eller på annat sätt exponerar en mikroskopisk möjlighet att få detta, kan vi se det som en renodlad önskan.

Finge/fick kan ses i ett likartat förhållande som vore/var:

- Om jag var miljonär.

- Om jag vore miljonär.

Hur skriver man danskt ä i gemener (i handskrift)? Finns någon instruktion eller video?

För tillfället gör jag en sned oval (halvt a) och sätter ihop med ett e men vet ej om det är rätt? Skriver inte a i handskrift likadant som det ser ut på datorn.

En grov minnesregel är att konjunktivformen svarar mot skulle + infinitiv. Finge = skulle få, vore = skulle vara. Det uttrycker ett hypotetiskt, alternativt tillstånd eller utfall. I svenskan är konjunktiven på avveckling, och ersätts då antingen med just skulle + infinitiv eller med preteritumformen. Det senare kommer sig dels av att (i svenskan) vissa konjunktivformer sammanfaller med preteritum, ex. kunde är såväl preteritum som konjunktiv, och dels möjligen även under inflytande av engelskan.

Det tyska konjunktiv I, som någon nämnde, motsvarar grovt uttryckt skall + infinitiv. "Det skall ha regnat mycket under Johanssons semester" säger kanske någon som inte själv var där, men hört berättas om det ifrågavarande väderläget.

ta en titt på den här bilden, det kanske hjälper:
http://www.typografi.org/rask/skrifteks_200.jpg