SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Det bryter mot etiketten att antyda avsevärd ekonomisk uppoffring i den situationen. NE Svensk ordbok (2000):

spendera verb ~de ~t
• betala ut pengar, ofta på ett flott [extravagant] sätt

Hmm... ”Råd till” för mina tankar till vägledning. Har man inte ”råd med” något?

... jag har inte råd till någon utlandsresa ... Där är det inte vägledning som saknas.

Frasen "har råd till" ger 176 träffar på Korpen.
http://spraakbanken.gu.se/korp/#hpp=..."har+råd+till"

Frasen "har råd med" är förvisso mycket vanligare. Man jag känner en nyansskillnad. Man har råd med fasta kostnader men man har råd till en potentiell guldkant på tillvaron. Råd med fasta kostnader, råd till att unna sig lite extra.

Ibland hör man folk säga t ex nåt i den här stilen att "du, kan du kasta hit min den där tröja*". I såna här fall, ska substantivet (här tröja) vara i bestämd eller obestämd form? Jag menar, är det genitiven min som avgör (min tröja_) eller pronomenet den (den där tröjan), och varför?

Alltså,

"Du, kan du kasta hit min den där tröja?"
el
"Du, kan du kasta hit min den där tröjan?"

Om man ska vara petnoga bör det skriftspråkligt vara:

Kan du kasta hit min tröja som ligger på... (Possessivt pronomen "min" bestämmer tröjans tillhörighet - "min tröja")

alternativt

Kan du kasta hit tröjan som ligger på... (Här bestäms tröjan av dess befintlighet på... - Den tröja som ligger på...-)

Jo alla vet ju att det inte är grammatiskt korrekt. Men det handlar ju om spontant talspråk som faktiskt förekommer. Så frågan kvarstår!

Fast om du läser det jag skrev inom parantes, så framgår det. Läs i mitt inlägg. Jag ser att det föll bort en del i det du citerade innan jag hann ändra.

Självklart är det grammatiskt korrekt, även om det är en talspråklig konstruktion som inte gör sig så bra i skrift (mycket bara på grund av rent pragmatiska faktorer: man har sällan användning för den typen av utpekande när man inte har sakerna framför sig).

Jag har då aldrig hört något annat än bestämd form på substantivet.

Återigen en sån här fråga som gör mig så förbryllad. Du har väl svenska som modersmål? Då hör du väl vilket som låter bra, precis som du hör att det heter "jag köpte" och inte "jag köpade"?

Det är så onödigt att hålla på och påpeka vad det petnoga skriftspråkligt ska vara. Det var ju inte det frågan handlade om. Om jag ska åka till Thailand, måste jag vaccinera mig då? Om vi ska vara petnoga så krävs det inga sprutor vid resor till Tyskland.

Håller med, har bara hört bestämd form.

Ja, så fungerar det i princip, men ifrågavarande konstruktion kan ju förekomma i någon varietet som man inte känner till bara för att man har svenska som modersmål.

Nej svenska är inte mitt modersmål och jag är inte heller uppvuxen i Sverige. Så ingen ryggmärgskänsla här inte - därav de återkommande dumma frågorna
Men men, jag hade också satsat på den bestämda formen men tänkte ändå fråga, i och med att possessivpronomenet (eller vad det nu kallas) min fanns med där. Men det fattade du ju.

"Du, innan du går, kan du hjälpa mig leta reda på min...mmm...asså...den dära andra cykelnyckeln!"

"Vet du var hennes den dära vita halsduk är nånstans?"

I det senare exemplet är jag inte helt hundra om personen (med svenska som modersmål) faktiskt sa halsduk eller halsduken.

Det förklarar ett och annat! Tog bara för givet att du var modersmålstalare eftersom du skriver som en.

Jag kan inte föreställa mig att personen sa något annat än halsduken.